Cyril Hellman recenserar Ak(c)ne

“Det är minimalistiska små novelletter som bottnar i detta tema och följer en allt sedan poetisk tradition med allitteration, assonans och rymt. Orden läggs på varandra närmast musikaliskt och författaren har en influens i Bob Dylan. Jag tänker ibland på dennes första och egentligen enda roman Tarantula bortsett från att Ak(c)ne på gott och ont inte är lika skruvad. Texterna saknar skiljetecken. Bindeord används ytterst sparsamt, egentligen mest för musikaliska, nästan repetitiva upprepningar som ‘glas och glas’, ‘piller som piller’, ‘skotthål efter skotthål’. I likhet med en samtida just nu hypad och i mitt tycke överskattad poet som Johan Jönson förekommer påhittade ordkompositioner som ‘imiatator’ istället för det egentliga imitatör, ‘aladåbkroppar’, ‘draget deus ex machina’. Jag tänker också på poeterna i 80-talets Malmöligan, kanske främst Lukas Moodysson, och sättet att lägga ord på varandra.”

Läs hela recensionen på Recensionsportalen

Läs mer om Johan Rantala Bonnier