Populär poesi recenserar Daniel Sandin

Vad jag främst bär med sig från Inte jag är känslan av oförställdhet – allt är allvarligt och innerligt på riktigt. Jag gläds också av det gestaltade hoppet om att vi ska kunna vara människor tillsammans. Den dag någon människa försvinner, tappar de kvarlevande något av sig själva. Så måste det ju vara. Många av Daniel Sandins dikter påminner oss om detta basala som borde få vara grundbulten i alla mänskliga möten.

Michael Economou, Populär poesi, no 3, 2020

Läs mer om Daniel Sandin