”Även om här finns både kungar och prinsessor och ofta en tydlig sensmoral i slutet så är dessa texter inte sagor i den strikta bemärkelsen, men de är alla representativa för Andersens humanism, stil och enastående berättarförmåga. Här återfinns inga talande djur och huvudkaraktärerna är nog sådana som vi idag kan känna starka sympatier med, både i deras glädje och bråddjupa sorg. I detta urval blir också Andersens kärlek till naturen uppenbar – dess kraft och andliga betydelse.”
Ur Jonas Rasmussens efterord.