Författarintervju med Christina Abrahamsson

Intervju med författaren Christina Abrahamsson.
Aktuell med boken ”Måsslottet”

Christina kommer ursprungligen från Kristianstad, sedan 1987 har hon bott i och strax utanför Göteborg. Hon arbetade som kemiingenjör i 25
år, innan hon skolade om sig till journalist. Detta ledde till en karriär som frilansjournalist och krönikör, där hon skrev för bl.a. Göteborgs-Posten och Norra Halland.

Efter flyktingkrisen 2015 började Christina undervisa på SFI. Det var
under dessa år som lärare i svenska för invandrare, 2016-2019, som hon
fick de viktigaste erfarenheterna och den största inspirationen till
skrivandet av Måsslottet. Hon fick träffa så mycket människor och ta del
av deras livshistoria, och varje dag var fylld av glädje och skratt.

Idag arbetar Christina som ämneslärare i svenska som andraspråk på
grundskolan. Det mest utmanande med arbetet, likt på SFI, är att
eleverna är på så pass olika nivåer i sina språkkunskaper. Det bästa med
arbetet är att se hur eleverna utvecklas språkmässigt och de goda
relationerna som Christina skapar.

Kan du berätta om Måsslottet?
Måsslottet är en feelgood roman, med både glädje och sorg. Huvudkaraktären Cilla blir uppsagd från sitt bankjobb, skilde sig
nyligen från sin man och har en dotter som vill flytta utomlands direkt
efter gymnasiet. Dessutom somnade hennes älskade mamma in för två år
sedan. Vi träffar Cilla första gången vid tillfället när hon blir uppsagd och därefter under mötet hos en jobbcoach. Hon upplever att hon har hamnat i en återvändsgränd och vet inte hur hon ska hitta en väg framåt igen. När Cilla träffar Manar, som har flytt från Syrien, uppstår det både romantiska känslor och blir en vän som hjälper. Båda försöker hitta ett nytt liv. Måsslottet är också en samtidsroman om åren 2015-2017 och vad som hände i Sverige då.

Varifrån fick du inspiration till boken?
Inspiration till byggnaden Måsslottet har jag fått från Direktörsvillan
i Ronneby Brunnspark, som även syns på omslaget. Under besök i Ronneby på somrarna blev jag förtjust i den charmiga villan och bestämde mig för att ha den som centralpunkt i romanen.

Hur och när uppstod idéen till romanen?
Huvudkaraktären i Måsslottet är Cilla. Manar spelar också en huvudroll,
även om händelserna i boken är berättade ur Cillas perspektiv. Det är
svårt att säga exakt när jag fick idén till romanen, men någon gång
under våren 2018 började Manar ta form. En stor inspirationskälla till
honom fick jag genom arbetet på SFI. Där mötte jag så många människor
och människoöden att det var svårt att inte göra anteckningar. Ibland
skrev jag ner tankar eller små historier när jag kom hem från jobbet.
När det gäller Cilla hade jag ett tidigare manus, om kärleksintriger på
en bank, där hon medverkade. Jag hade en tanke om att göra en serie
romaner där en av bipersonerna i boken före skulle bli huvudkaraktär i
boken efter. Så Cilla var alltså med i det tidigare manuset. Samtidigt
funderade jag på vilken katastrof som skulle hända huvudpersonen.
Katastrofen fick bli arbetslöshet och den det skulle drabba hårdast var
Cilla, som värderade karriären högt. Min förhoppning är att en sådan här
bakgrundsberättelse sipprar igenom raderna. Cilla fick dessutom flera
problem än arbetslöshet att tampas med: hennes mammas bortgång,
skilsmässan från mannen och dotterns förestående flytt.

Har erfarenheten som SFI-lärare varit till stor vikt vid författandet av
romanen? Isåfall, på vilket sätt?
Jag har grävt där jag står, när det kommer till arbetet som SFI-lärare.
Det hade varit omöjligt för mig att skriva den här boken om inte jag
själv hade arbetat på SFI. Eleverna och de specifika lektionerna är
naturligtvis inte exakta, men i stora drag och med en nypa fantasi i
tillägg, speglar berättelsen hur det verkligen är på en SFI-skola.
Samtidigt är inte själva SFI i fokus för Cilla hela tiden. Ofta har hon
egna problem att tänka på medan lektionerna pågår och de är mer som en
bakgrundskuliss.

Vad har varit det roligaste vid skrivandet av romanen?
En av de roligaste sakerna har varit att karaktärerna i en dialog inte
alls säger vad jag tänkte från början, utan drar iväg åt ett annat håll!
En annan givande sak var att ta med kapitel till skrivarkurser. Där fick
jag både återkoppling och nya idéer. På det sättet har jag fått hjälp
med att utveckla manuset. Annat roligt har varit att skriva delar av
manuset på hotell. För att koncentrera mig maximalt har jag ibland tagit
in på hotell (med bra skrivbord) på någon plats. Sedan har jag varvat
turistande med skrivande, vilket har varit effektivt.

Vilken har varit den största utmaningen vid skrivandet av romanen?
Jag har ändrat en del under tidens gång. En utmaning har varit att hitta
allt i texten som påverkas av en ny ändring.

Vad gör du helst när du inte undervisar eller skriver?
Jag älskar att springa! I skogen, på grusvägar eller längs havet. Sedan
läser jag mycket och går gärna på bio. Jag tycker också om att resa och
lära mig språk. Och umgås med min familj, släkt och vänner.

Vem är din största författarinfluens?
Katarina Mazetti för hennes humor och Susanna Alakoski för hennes språk. Jag har varit på skrivarkurs hos dem båda. År 2003 åkte jag på en kurs till Kovalam i Indien med Katarina Mazetti. Det blev starten på min
skrivarkarriär. Efter den resan vågade jag gå upp till redaktionen på
Norra Halland och visa mina kåserier.

Vad hoppas du att folk tar med sig efter att ha läst boken?
Jag hoppas att de tar med sig att det alltid finns en väg framåt, även
om man har hamnat i en återvändsgränd. Att det finns ett sätt att hitta
hem. Ta vara på varandra. Titta upp och omkring dig. Var öppen mot din
omgivning. Kanske kan det vara en person i periferin som blir den som
hjälper dig om något skulle inträffa. Eller som du kan hjälpa. Vår tid
är nu. Vi som är här just nu. Drick magiskt kaffe eller åk till Paris
och vandra på de sammanlänkande broarna över Seine.

Läs mer om Måsslottet här