”Under tre dagar hade de kört från Washington DC till Topeka i Kansas. Först hade de följt den vindlande Potomac-floden, sedan åkt genom alltmer ödsliga landsändar. Till slut var de ensamma på raksträckan som klöv den vindpinade terrängen. En oändlig räcka av telefonstolpar följde deras färd.”
Ellen är frånskild och barnen är utflugna. Hon arbetar på ett forskningscenter för folkhälsa, under en egensinnig chef. Varje dag känns som en upprepning. Men med kort varsel skickas hon till en konferens i Washington. Där börjar hennes förutsägbara och rationella tillvaro att gunga.
På konferensen träffar hon Thomas. Precis som Ellen forskar han om folkhälsa och brinner för att undersöka varför diabetes är så vanligt hos Amerikas urinnevånare och vad man kan göra åt det. Han övertalar henne att följa med till ett indianreservat i Kansas under tio dagar.
Det blir början på en inre resa som så småningom tar henne till glesbyggda delar av Sverige. Ensam i en överväldigande natur är hon tvungen att ifrågasätta sig själv, sin bakgrund och hela sin uppfattning om världen.