Tom Sandqvist
Tom Sandqvist är inte bara en internationellt uppmärksammad konstvetare, utan även känd som skönlitterär författare. Han har också verkat som konstnär och utställningsproducent. Han har gett ut romanerna Det turkiska huset (2002), Romanen om örfilen (2015) och Efterlämnad egendom (2017), flera konstvetenskapliga studier fokuserade på den central- och östeuropeiska modernismen och den östjudiska kulturen samt en lång rad essäsamlingar. Kanske är Tom Sandqvist, skriver Tuva Korsström i Från Lexå till Glitterscenen, den som mest konsekvent hållit fast vid ursprungsidealet, det djärva, provokativa utforskandet av en inre verklighet.
Tom Sandqvist har prisbelönats av bland andra Svenska Akademien, Holger Schildts förlag, Svenska Litteratursällskapet och Finlands Svenska Television (romanpriset). 2019 erhöll han Längmanska Kulturfondens stora kulturpris.
På Ekström & Garay: Titta, en krokodil! Anton Tjechov och Isaak Levitan – en berättelse (2019)
Böcker av Tom Sandqvist
En av Anton Tjechovs bästa vänner var konstnären Isaak Levitan. Tom Sandqvist har skrivit en essäistisk fiktion kring den komplicerade vänskapen mellan Antosja och Levitasja, som de själva kallade sig. Båda var centrala gestalter i det konstnärliga och litterära Ryssland under slutet av 1800-talet, både deltog i det livaktiga sällskapslivet i Moskva, men på olika villkor, Tjechov som sonson till en livegen, Levitan som ”papperslös” jude samtidigt som de antisemitiska strömningarna tilltog i styrka i synnerhet efter mordet på kejsar Alexander II. Det som band dem samman var känslan av ett ömsesidigt utanförskap, ett slags av vemod präglat främlingskap i tillvaron.
Citat från recension i BTJ-häftet nr 1, 2020:
Boken, som av förlaget kallas för ”en essäistisk fiktion”, är författad på ett väldigt vackert språk, med långa, vindlande meningar.
…
Det är en engagerande skildring av det sena 1800-talets Ryssland som läsaren knappast glömmer i första taget. Boken kan också fungera som bredläsningslitteratur för studenter i rysk konst och litteratur.
Lektör: Henrik Wiktor
Citat från recension i Södermanlands Nyheter, januari 2020:
Som roman är det här en vindlande berättelse, om elände och uselhet, kvinnoaffärer och tsarvälde. Den hoppar bakåt och framåt, försöker nå kärnan om två själsfränder i långa samtal och inre monologer. De var båda ständigt produktiva men inte alltid sympatiska.
Antons far piskade sina barn för minsta fel och var despotisk med sina rysk-ortodoxa mässor. Ivans judiske far gjorde bankrutt och sonen hade sedan inte papperen i ordning och deporterades när det blev pogromer, såsom efter mordet på tsar Alexander II.
Alltså: både fiktion och verklighet. Men denna bok är samtidigt en essä, rik på fakta, men inte torra utan gestaltade, som när Anton och Isaak och den allvetande berättaren letar efter textens och tavlans mysterium, hur ord och streck på målarduken blir sanning.
