Leva med de döda

Hans Ruin & Bernt Gustavsson

Den här boken handlar om vårt förhållande till de döda, hur vi fortsätter att leva med dem, genom ritualer som begravningar och upprättande av minnesplatser. De döda finns ju ständigt med bland de nu levande, och boken beskriver på vilket sätt vi är med dem också i deras frånvaro. Hur det görs är kulturellt betingat och utgör olika slag av dödskultur. Vi sörjer dem som avlidit och som inte finns ibland oss längre och vi bygger upp olika former av minnen och dokument kring dem. Vi gör det för att ha dem kvar i vårt minne, men även för att vi bär ett ansvar att bevara och föra deras liv och gärningar vidare och för att kunna berätta om dem. Berättelsen blir ett värn mot den tomma glömskan. En central passage i boken är besöket i dödsriket i Odysséen, som Odysseus sedan berättar om. Han är då både iakttagare och deltagare.

Gränsen mellan levande och döda är inte längre knivskarp. Det som finns däremellan blir omtalat i litteraturens berättelser.

Strävan efter sanning i postsanningens tid

Bernt Gustavsson

Det sägs att vi lever i ”postsanningens tid” – nygamla strömningar av nationalism och populism har under 2000-talet gett upphov till en politisk strid om kunskap, där den etablerade vetenskapens sanningsanspråk ställs mot olika former av relativism. Det vetenskapliga lägret mobiliserar för att evidensbaserade objektiva fakta ska vara vägledande för politiska beslut, medan motståndarlägret torgför ”alternativa sanningar” och riktar anklagelser om ”fake news”.

I Strävan efter sanning i postsanningens tid vill författaren vidga grundfrågan. Förståelse och förklaring behöver kombineras i en gemensam sanningssträvan mellan human- och naturvetenskaperna som omfattar också det sociala och det djupt mänskliga, nämligen litteraturen, konsten och etiken. Är det inte först när perspektiven möts – eller drivs i konflikt med varandra – som samsyn kan uppstå?