Dikterna i Eldfängd skrevs 2014 i ett slags maniskt flow och glömdes sedan bort. Sex år senare, mitt under en brinnande coronapandemi, plockades de fram igen – och framstod inte längre enbart som mörka dagboksanteckningar, utan dessutom som rytmisk poesi.
Det är ingen självhjälpsbok, även om Aurora Brännström är en överlevare med lång historia av ätstörningar. Att få lov att djupdyka ner i det mörka har fungerat som en tröst när ingenting annat räcker till.