Himlajorden

Joakim Strålin

Den elfte september 1995 går klass 5A på Bodan­skolan till skogen med sin klassföreståndare. Kvart i nio passerar skolklassen Billnäs pappers­bruk, ortens största arbetsgivare. De går utmed järnvägen och försvinner in i det gröna mörkret. Det är sista gången klassen syns till.

Egon Andersson, skolans flegmatiske rektor, attackeras av oroliga föräldrar i samma takt som ryktena sprider sig som en löpeld genom brukssamhället. Laura Lindgren, klassens nya föreståndare sedan bara ett par veckor, blir snart misstänkt. Även om det förefaller osannolikt blir det alltmer troligt att Laura Lindgren har gått vilse med avsikt.

Samtidigt som barnfamiljer splittras och liv – ja, ett helt samhälle, vänds uppochner kopplas polis in och mediecirkusen anländer till orten som på några dygn går från okänd till ökänd.

Någonting stämmer inte med Laura Lindgren.

Barnen gick aldrig dit de skulle, till Mulleängen; i så fall skulle de inte ha passerat Billnäs pappersbruk. De måste ha gått till den riktiga skogen, väster om orten. Frågan är bara varför? Djupt därinne – det vet alla Billnäs­bor, även om de inte pratar om det – finns deras gemen­samma mörker: Angerboda. Den nedlagda anstalten.

Vilken historia delar egentligen Laura Lindgren med Billnäs invånare?

Himlajorden är en roman om skuld och skam, om det för­flutna som kommer ikapp ett helt samhälle. Realism varvas med övernaturliga inslag, men frågan är bara vad som är mest skrämmande: Sagorna eller sanningarna?