Nu är det den förbannade frysen det handlar om, det är den hon tänker på innan de skiljs åt. Man måste trycka till dörren en extra gång för att den ska stängas ordentligt. Hur många gånger har han inte kommit ut i köket och upptäckt vattnet i en liten pöl på golvet? För att han inte tryckt till dörren! Som Gretel har irriterat sig över hans tankspriddhet och glömska. Nu tänker han inte öppna dörren. Han låter det bero. Det är ingenting som är särskilt viktigt, ingenting att hänga upp sina tankar på. Känslan kommer svindlande och får honom att ta ett litet glädjehopp mitt bland alla människor. Kanske kan han glädja henne med att det i alla fall kommer att finnas mat för en månad när hon kommer hem.
Gretel och Simon har ett långt och ojämnt äktenskap bakom sig. Flera gånger har de tänkt gå skilda vägar, men varje gång har de återgått till det invanda mönster som innebär en form av trygghet för dem båda. Men under en vecka i slutet av juli ska de vara ifrån varandra – och på varsitt håll konfronteras de med minnen, tankar och känslor som tvingar dem att rannsaka såväl sig själva som varandra.
Över huden, stilla är en lyrisk roman om passion som ställs mot förnuft, och om kärlek som kontrasteras av förtvivlan.