Den karolinska elitens historia – recension

Kungens män – Karl XII:s Drabantkår.
Stefan Ingesson
Ekström och Garay, Lund 2021

Att göra ett arkivfynd är väl något som snart sagt varje historiker drömmer om, och det ska helst vara ett fynd som verksamt bidrar till att förändra bilden av ett historiskt skeende. Men det är få förunnat att uppleva detta; Stefan Ingesson vid Riksarkivet (landsarkivet i Vadstena) är en av dessa få. Han fick kunskap om en samling recept till drabanter i Karl XII:s drabantkår, en samling som glimtvis uppmärksammats av andra forskare, med start 1917. Recepten var således inte okända. De hade en gång förvarats på det 2005 nedlagda Medicinhistoriska museet, men sedan flyttats runt innan de landade på sin nuvarande förvaringsplats, det medicinhistoriska Hagströmerbiblioteket i Solna.

Recepten är i ordets riktiga mening kvarlevor från ett historiskt skeende, i synnerhet som det anges vilken drabant som receptet är utfärdat för. På det sättet kommer vi händelseförloppet väldigt nära. Svagheten med dessa källor är dock att skadan eller sjukdomen inte anges, utan till det får man försöka sluta sig utifrån den medicin som ordineras. Många mediciner hade ett brett användningsområde, varför en mera exakt diagnos ibland kan vara knepig att ställa så här i efterhand.

Även om recepten och analysen av dessa får anses utgöra kärnan i boken så innehåller den en omfattande historik över Karl XII:s drabantkår, dess organisation, utrustning och uppträdande under fälttågen främst i Polen, men också drabanters öden i den ryska krigsfångenskapen. Boken innehåller också en förteckning med biografiska data om samtliga drabanter som tjänstgjorde i kåren under Karl XII:s regeringstid, d.v.s. 1697-1718.

Med tanke på att det nu har gått ungefär 80 år sedan forskaren Tor Schreber von Schreeb skrev sina för sin tid goda arbeten om drabanterna kan man lugnt säga att Stefan Ingessons bok utgör det moderna standardverket om den lika mytomspunna som, tills nu, ofullständigt beskrivna drabantkåren under Karl XII:s tid.

Detta får ses som en anmärkning i marginalen, för Stefan Ingessons bok är ett synnerligen gott stycke historiskt hantverk av bästa märke, byggt på ett fundament av habil källforskning, som framtida forskare tryggt kan luta sig mot.

Några ord måste också sägas om boken i sig. För en läsare är det en glädje att kunna hålla en så gedigen produkt i handen, med papper, bildåtergivning och layout av synnerligen god kvalitet. Förlaget ska ha en eloge för den höga ambitionsnivån.

Recensenten är professor emeritus i militärhistoria vid Försvarshögskolan.

Läs mer om Stefan Ingesson