Intervju med författarparet Kerstin & Johan Höfler
Kan ni berätta lite om er själva?
Vi är ett författarpar från Lund som bestämde oss för att börja skriva böcker ihop runt år 2010. Vi har alltid älskat skapande i olika former,
Johan bland annat genom musik och låttexter och Kerstin genom
noveller. Att skriva en roman blev en ny utmaning för oss båda, samtidigt
som familjeliv, jobb-byten och studier krävde sin uppmärksamhet. Kerstin är barnpsykiater och Johan är polis till vardags, och vi har båda
jobbat inom olika myndigheter tidigare, bland annat Arbetsförmedlingen
och Försäkringskassan. När vi inte jobbar eller skriver ägnar vi oss helst åt kroppsarbete ute på landet.
Hur skulle ni beskriva Barnsoldater?
Barnsoldater är en spännande och rapp roman i Noir-stil som utspelar
sig bland höghusen i Malmös miljonprogramsområden. Det är en mörk
skildring av barns villkor och möjligheter i bostadskvarter där kriminella
nätverk regerar. Men, berättelsen skildrar också mod och stark vilja att
påverka sitt öde, kärlek och lojalitet. Det finns en humoristisk ton hos
barnen som trotsar vuxenvärlden och deras normer.
Hur och när uppstod idéen till er trilogi?
Under en afterwork för över tio år sedan började vi spåna på en spänningsroman som skulle utspela sig på Arbetsförmedlingen, en
miljö som vi båda kände till väl. Grundidén kändes så absurd att vi bara
var tvungna att gå vidare med den. Så småningom gick vi från ord till handling, och började diskutera innehållet. Inspirationen kom från våra
tidigare karriärer men också rättsfall som vi hört talas om. När vi började
bli färdiga med debutromanen Råttan inträffade flyktingkatastrofen som
ledde oss in på temat i BIG, och när det var dags för del nummer tre var
temat givet. Både brottsoffer och kriminella började bli allt yngre, och vi
hade erfarenhet som barnförhörsledare inom polisen respektive
barnpsykiater.
Varifrån fick ni inspiration till boken?
Vårt intresse för unga personers livsvillkor gör oss uppmärksamma
på det som sägs och skrivs om barn, inte minst utsatta barn i samhället. Malmö inspirerar också, det är en fantastisk stad med både vackra och
mörka sidor, kreativitet och destruktivitet, lyx och fattigdom. Att besöka
Seved eller Lindängen när mörkret faller föder idéer till berättelser om
människor som lever sina liv i ett Malmö år 2023 som försöker hålla ihop
trots alla svåra utmaningar.
Har erfarenheter från era egna yrkesliv varit av stor vikt vid
författandet av romanen?
Vi skulle ljuga om vi sa att våra yrkesliv inte haft någon betydelse för
tillkomsten av Barnsoldater, men betydelsen ska inte överdrivas.
Bakgrundskunskap om kriminalitet och drag hos barn med normbrytande
beteende finns med oss i skrivandet, men framför allt är vår berättelse
inspirerad av samtiden, och vi beskriver inte barn som vi träffat eller
händelser som vi upplevt.
Kan ni berätta om era egna erfarenheter av den växande
gängkriminaliteten bland ungdomar?
Så klart är det sådant som vi kan möta i våra arbeten, åtminstone
indirekt, men annars tillhör vi en medelklass som lever ganska långt
ifrån gängkriminalitet och den utsatthet som barn i miljonprogramsområdena lever i. Och det är kanske en del av problemet.
Det är kanske därför som de skarpa förslagen för att komma till rätta med
problemen uteblir, för i det segregerade samhället vi lever i har makthavarna inte kommit tillräckligt nära problemen för att fatta hur
allvarliga de är.
Vilket har varit den största utmaningen vid författandet av boken?
Egentligen var utmaningarna mindre när vi skrev Barnsoldater jämfört
med de tidigare böckerna, eftersom temat låg oss varmt om hjärtat och
vi blivit bättre på själva skrivarhantverket. Samtidigt var vi tvungna att
fundera noga över hur barn tänker och uttrycker sig, det är lätt att hamna
i det vuxna sättet eftersom varken Råttan eller BIG handlat om barn.
Vi skrev och ändrade i många av dialogerna i Barnsoldater innan vi var nöjda.
Vad har boken betytt för er?
Väldigt mycket, vi tycker att vi på allvar hittat hem i Barnsoldater.
Barnsoldater har förankrat oss i författarskapet. Vi har hittat vår stil, vi
har hittat tekniken. Berättelsen innehåller så många olika aspekter, från
kärlek till sorg, spänning och desperation. Detta är vår bästa roman
hittills tycker vi båda.
Hur ser skrivprocessen ut för er som författarduo?
För oss är historian vi vill berätta det viktigaste. Vi brukar prata om
karaktärerna och handlingen vid skrivbordet, i köket, trädgården, bilen,
soffan och innan vi somnar. Vi pratar om berättelsen, vi backar och kör
framåt om vartannat och jobbar med historien tills vi kan berätta den från
början till slut, och sammanfatta den på en A4-sida. Sen lägger vi upp
berättelsen, kapitel för kapitel och gör den research vi behöver parallellt
med att skrivandet kommer igång. Vi bollar texten efterhand som kapitlen
blir klara. Vi diskuterar och redigerar, går framåt och bakåt i berättelsen
berättelsen tills vi är nöjda.
Vilka är era största författarinfluenser?
Vi gillar båda Noir, t ex danska Pusherfilmerna och Jens Lapidus tidigaste
romaner. Bland Malmöskildringar är vi svaga för Kristian Lundberg och
Torbjörn Flygt.
Vad hoppas ni att folk tar med sig efter att ha läst boken?
Att barn är barn oavsett hur deras uppväxtvillkor ser ut och att man
aldrig ska underskatta deras förmågor och drivkrafter.
Barnsoldater släpps 23 maj hos Adlibris, Bokus m.fl