Meteorologen som inte hade hjärta att säga att det skulle bli dåligt väder

Andreas Svanberg

– Det ska bli fint, sa Per Erik och klarade strupen. Värmeböljan ser ut att hålla i sig.

I Meteorologen som inte hade hjärta att säga att det skulle bli dåligt väder ljuger Per Erik Samuelsson för TV-tittarna. Han tycker att det får vara nog. Det har varit en jävla sommar.
Vi möter Balladen som försöker dokumentera något hemskt. Städerskan Marie som hänger upp tvätten mellan takkronan och gardinstången, ”för det märker dom aldrig”. Vi lär oss konsten att brygga en kopp kaffe.
Arbetsförmedlaren Kaj Alfredsson kunde ha spelat saxofon idag om han bara hade haft lite tur.
Lasse Bagare är chef för penicillinfabriken och driver ett bageri med förlust i Oderljunga på fritiden.
En samling noveller – både nyskrivna och tidigare publicerade – som förenar allvar och humor, och som skildrar vanligt folk. Sådana som Per Erik inte ska lura.

Citat från BTJ-häftet nr 1, 2020: 
Det vilar en melankoli över Svanbergs noveller, exempelvis är titelnovellen en tokrolig skildring av meteorologen Per Erik som på sitt tragikomiska vis bara vill människor väl. Detta till priset av en lögn.
Novellerna skildrar livsöden som de blev, men även hur de kunde ha blivit om saker och ting varit annorlunda. Svanberg beskriver arbetande människor med påtaglig värdighet utan att hemfalla åt sentimentalitet, lättköpta poänger eller romantisering.

Lektör: Matts Lindberg

Citat från KLASS nr 4, 2019: 
Meteorologen som inte hade hjärta att säga att det skulle bli dåligt väder är ett läckert designat verk i behändigt format, med elva noveller som handlar om svenskt arbetsliv i globaliseringens tidevarv. Men även om berättelserna pekar på orättvisor och försämrat arbetarskydd, finns en hoppfull underton och en förlösande humor. Det handlar om kamratskap och lojalitet på verkstadsgolvet, stolthet över yrkeskunnande och om hur det ibland kan kännas fint att bara se hur solen lyser in genom fönstret.
Andreas Svanbergs språk växlar från att vara precist beskrivande och fast förankrat i det realistiska till plötsliga drömska, poetiska utbrott.

Recensent: Pia Lindestrand