Minnet av hennes sanslösa levnad
Här ska hon berätta hur det gick sedan, när kärleken hade trasats sönder. Kärleken till en annan människa bildar trådar med rötter till vårt innersta – det vi kallar själen. Frågan är vad som återstår när kärleken slitits upp med rötterna? Själen sitter i kroppen och i hela nervsystemet. Det fanns en smärta som stannat kvar som aldrig lämnat henne.
Den öppenhet och ärlighet som präglar berättelsen är uppmanande, och den läsare som har den minsta känsla för livets villkor kan inte låta bli att vilja följa med på färden.
Gitta Magnells berättelse är dels en viktig vittnesbörd om olika skiften i tiden, men det är inte bara som en angelägen röst om förfluten tid man följer med på hennes vandring. Lika mycket är det en skildring av en kvinna som prövar och blir prövad – och som hela tiden vill mer, nämligen nå fram till det innersta och det ärliga.
Det är djupt personligt, angeläget och intimt!
– Kristian Lundberg
Håller på att läsa denna fantastiska bok; alla som levt i det svenska samhällets irrgångar sedan 1965, bör läsa den. Tror att många får aha-upplevelser.
– Leif Stille
Att berätta sitt liv lockar många författare med mer eller mindre lyckade resultat. Att det då är en journalist som lyckas röra beröra och skaka om mig är som det är. Nämligen rakt på sak utan försköningar eller konstiga krumbukter.
Jag drogs rakt in i ett liv som jag älskade att få berättad. Det handlar om Stockholm, karriär, journalistik, kärlek, längtan, barn. Jag älskar Gitta Magnells nya bok Minnet av hennes sanslösa levnad. Läs!
Ni kommer skratta, gråta, och med någon känsla kvar i kroppen känna igen er i existensens eviga längtan efter kärlek och meningsfulla sammanhang.
Ett stycke liv
– Lotta Grut