Med utgångspunkt i sina egna erfarenheter, och med hjälp av fiktiva karaktärer, berättar Cecilia Gyllenhammar här om upplevelsen av att leva i skuggan av en berömd far, om att falla ur sin klass och hamna i konflikt med sina syskon. Men det är också en berättelse om att leta efter kärlek när man närmar sig sextio, och om skräcken över att allt ska ta slut.
Och i mitten av allt finns transkvinnan Valerie, en anständig medmänniska i en alltmer osäker värld, som genom samtidens lynniga stormbyar står mer upprätt än de flesta.
Monologroman om en vänskap visar på att tillvarons vindlingar och mysterier är omätbara och överraskande. Det är en roman om att orka ensamhet, om att smycka ensamhet, och om att livet är ett långsamt under.