Tove är sextiofyra och ett halvt. Ja, det är viktigt det där med halvåren. I alla fall när man talar med barnbarnen.
Pensionen närmar sig och ett nytt liv väntar för Tove och hennes man Stig. Han har så mycket planer på vad de ska göra tillsammans. Men vad vill hon? En oro har börjat sprida sig i hennes kropp och ett missnöje håller på att växa fram.
Tove är en person som aldrig gjort mycket väsen av sig. En sådan där person som bara finns där. Som alla tar för given. Men vad händer när en sådan person börjar göra oväntade saker? Som att bli kär i svärsonens mammas nya ”pojkvän”. Och sedan plötsligt bara säger att hon vill skiljas. Det kan man ju inte bara acceptera. Någon måtta får det väl ändå vara.
Vem hade kunnat ana? kan kallas en kärlekshistoria för äldre, för alla de som sedan länge har lämnat de omkullkastande tonårsförälskelserna bakom sig. Men det är också en berättelse om att det aldrig är för sent.