Ulla Wentzel

Jag var så nyfiken på att få andra, professionella ögon på min text. Och nu – efter ett halvårs arbete sitter jag med boken i min hand.

Det har varit fruktansvärt kul.

Det är läskigt att lämna över sin skälvande text till någon annan. Så naket och nyfött.

Därför blev jag glad över att redaktörens famn kändes trygg, när jag hade placerat min text där. Hon var lyhörd och kunnig och såg med klar blick. Hon zoomade in på min våglängd men kom med egna, konstruktiva förslag.

Hon peppade mig till alltifrån stora helhetstankar kring mitt manus, till att hantera ”Spåra ändringar” i Word. I ett mejl fick jag dessa rader (Jag var rädd att radera hela filen med alla ändringar): ”Jag anar en viss datorrädsla sippra igenom det du skriver nedan. Oroa dig inte – vi tar oss igenom det här tillsammans. …det är bara att bestämma sig för vem som är bossen – du eller datorn – och köra på.”

Ord att ta med sig in i framtiden.

Att skapa ett kreativt och tillåtande rum är en konst. Därtill med humor. Tack

Nästa steg var att formgivaren skulle ge texten en passande klädedräkt. Det blev också spännande. Formgivaren var lyhörd, tålmodig och kom med egna, oväntade idéer. Allt fick växa fram i en lagom snabb takt. När jag nu har boken i min hand, är jag väldigt nöjd.

En vinter och vår, som kunde blivit Corona-seg, blev för mig en kunskapsrik och lustfylld resa.

– Ulla Wentzel, författare till boken HALLÅ. Min faster. Var är du?