Tranåsaktuellt recenserar Det är faktiskt mina barn ni talar om!

Stark debut om adoption

TRANÅS Jag ska vara ärlig och börja med att erkänna att jag kan väldigt lite om adoption. Jag är en relativt nybliven förälder och är otroligt tacksam och stolt över min kropp som burit vårt barn. För det är ingen självklarhet.

I Kerstin Ernerskogs roman Det är faktiskt mina barn ni talar om! — som är en otroligt stark debut — får vi följa Liv.

Efter att ha drabbats av anorexia påverkades bland annat hennes fertilitet och möjlighet att bli gravid, men hon ville å andra sidan inte heller ha några barn.

Men det ville hennes man.

Och hon ville inget hellre att han skulle vara nöjd, älska henne, eller åtminstone tycka om henne lite grann.

Hon gick därför med på adoption och det är här boken tar avstamp – i en skitig by i Colombia – där tre stycken halvsyskon väntar på det vita, svenska paret som ska ta med dem till “la casa” – där kärleken sedan länge försvunnit.

Berättelsen griper tag i mig direkt. Barnens ofattbara, mörka bakgrunder och de tunga ryggsäckar som de bär med sig. Som barn inte ska behöva bära, över huvud taget.

Hur är det möjligt, frågar jag mig, gång, på gång, på gång.

Läsaren dras in i en byråkratisk process som ständigt testar och vrider och vänder på alla perspektiv inför de personer som bara vill bli någons förälder.

Känslan av otillräcklighet och ångest vilar tungt i orden och följer med när jag vänder blad. Men det lättas också upp emellanåt – av små, små ljusglimtar. Som får Liv att orka lite till, att våga sätta ner foten och se framåt.

För hennes man verkar ha gett upp för länge sedan.

Scenen där den ditintills apatiska lilla Sofia plötsligt möter Livs blick och börjar jollra och skratta får mina ögon att tåras.

Liksom när mellanbrodern Matias stolt vill visa upp sin mamma, som hon äntligen blir kallad, för alla sina vänner på en tonårsfest.

Episoderna som utspelar sig i Livs liv är hjärtskärande på så många nivåer. Ibland tror man inte att det är sant. Men det är en sanning av fem, något som understryks tidigt i boken av författaren själv.

En fantastisk liten bok om drygt hundra sidor som måste läsas av fler. För en unik inblick och ökad förståelse för andra människor, deras förutsättningar och respektive ryggsäckar.

Vi har alla en historia.

Emelie Makrill

Recensionen publicerad i Tranåsaktuellt, Vecka 10, 2021

Läs mer om Kerstin Ernerskog