Ekström & Garay nyhetsbrev september 2022
Kulturföreningen Erya i samarbete med författarförbundet
Kulturföreningen Erya hade i samarbete med Författarförbundet en poesiuppläsning för Ukraina där de sålde Poeter mot krig för att stötta Röda korset i deras arbete med humanitära insatser i Ukraina.
Sam Carlquist, en av poeterna som medverkat i antologin läste upp sin dikt ”Ansvar”. Det blev en lyckad tillställning med trevliga möten.
Erya är en kulturförening med säte i Stockholm sedan 2014.
Erya strävar efter att främja och utveckla intresset för litteratur, läsning och skrivande. De skapar kulturmöten mellan representanter för olika konstnärliga former och språk, bidrar till det lokala kulturlivet och stärker internationella samarbeten genom översättning, publikationer, litteratursamtal, diktläsning, teaterföreställningar, workshops och dramatiseringar av texter i offentliga evenemang.
Nedan ser ni lite bilder från tillställningen.
31 mars 2022 släppte Ekström & Garay antologin Poeter mot krig i samarbete med kulturmagasinet Opulens, ABF Malmö, ABF Göteborg och tryckeriet Exakta Print AB för att visa sitt stöd för de utsatta i Ukraina.
I Ukraina bombas byar och städer, civila dödas och flyr för sina liv och här hemma känns plötsligt den kanske alltför självklara gränsen till otryggare tider tunnare. Krig är fruktansvärt, var än i världen de utkämpas och vilka makter som än ligger bakom. Poeter mot krig är resultatet av ett blixtprojekt där de deltagande poeterna bara haft några få dagar på sig att skicka in sina texter. Många dikter är nyskrivna och tidigare opublicerade. En del dikter har fötts ur den senaste tidens händelseutveckling och några har skrivits med avsikt att publiceras i denna antologi. En unik sammansättning av poeter, här förenade i ett samtida poetiskt avtryck: ett långtklingande rop för fred.
Medverkande poeter är: Bengt Adlers, Evindar Akdogan, Ibrahim Al-Khaffaji, Arazo Arif, Bengt Berg, Andreas Björsten, Helena Boberg, Johan Rantala Bonnier, Elis Monteverde Burrau, Sam Carlquist, Johan Christiansson, Michael Economou, Helena Fehrman, Rosanna Fellman, Eric Fylkeson, Ángela García, Lina Hagelbäck, Gunnar Harding, Pamela Jaskoviak, iodine Jupiter, Karin Lentz, Li Li, Börje Lindström, Helena Looft, Anna Maris, Nino Mick, Petra Mölstad, Karin Nilsson, Johan Nordbeck, Emma Eriksson Olsson, Cecilia Persson, Tina Persson, Joakim Pirinen, Freke Räihä, Håkan Sandell, Nicko Smith, Göran Sonnevi, Marie Tonkin, Niklas Törnlund, Eva Ullerud, Mikael Wiehe, Susann Wilhelmsson, Ilman Yusupov, Bruno K. Öijer.
Poeter mot krig finns bland annat hos Adlibris, Bokus, Pocketshop och ett flertal Akademibokhandlar. Allt överskott går till Röda Korsets humanitära insatser i Ukraina.
Stort tack till alla våra poeter och samarbetspartners ABF Malmö, ABF Göteborg, Exakta Print AB, Opulens magasin samt Röda korset!
Intervju med kritikerrosade poeten Valentina Cuevas
”ingen vill dö ensam tills att någon vill det” är Cuevas senaste verk, en diktsamling som tar sin utgångspunkt i frånvaron av en far. Sårbart och ohämmat skildrar Valentina Cuevas här komplexiteten i att älska någon man inte vill älska, i att sakna någon man inte vill sakna.
Berätta lite om dig!
Jag är uppväxt i Stockholm/Botkyrka. Jobbar på bibliotek om dagarna och chillar med livet resten om dagarna.
Hur fick du idén till diktboken?
Tanken har nog alltid gnagt i mig men jag var inte redo förrän nu.
Vad har diktboken betytt för dig?
Jag visste inte riktigt vad boken betydde för mig förrän efteråt. Och boken blev en slags acceptans över hur saker varit med min pappa. Inte en förlåtelse men acceptans.
Varifrån hämtar du din inspiration?
Jag avskyr klyschiga svar men ärligt så är det livets vändningar som ger mig inspiration. Både dom bra och dom dåliga och dom mittemellan.
Vad hoppas du att läsarna ska känna när de läser den?
En del av mig vill nog såklart beröra. Men framför allt att någon i samma situation som också kämpat med liknande eller samma känslor, inte ska känna sig ensam.
Vad är det bästa med att skriva dikter?
Det bästa är att man får göra som man vill! Jag fick alltid skäll på gymnasiet över hur jag placerade punkt och kommatecken därför så skriver jag utan ibland och ibland med. Kanske som en tyst protest med skolan som institution och betygsättning. Så när jag får frågan är det mitt mest ärligaste svar. Man får göra som man vill.
Finns det några poeter du inspireras av och beundrar?
Ja! Flera! Men Hanna Rajs, Judith Kiros och såklart Karin Boye.
Valentina Cuevas är född 1987 och uppvuxen i förorten Alby söder om Stockholm, bland väggar av betong och röda nypon som ingen plockar. Lärde sig tidigt namnen på alla stationer utmed tunnelbanans röda linje och förvandlade dem till egna sagor, samtidigt som hon lärde känna utanförskapets många ansikten. Ur barnets perspektiv skrev hon exempelvis att ”i Mälarhöjden känns det tråkigt – här bor mycket svenskar som ska till jobbet”.
”Det är svårt att beskriva inspirationen till mitt skrivande utan att låta som en klyscha tagen ur en gammal damtidning,” säger hon, ”kärnan i mina texter och mitt skrivande ligger i att försöka beskriva en känsla. Känslan som inte alltid går att ta på, känslan man bara tänker men aldrig säger högt, känslan i ett möte mellan människor eller det vackra i förkrossande sorg. Och, sist men inte minst, känslan av utanförskap i ett enkelt samtal med en vän eller ett rum fyllt av eliten, klädda i Gudrun Sjödén.”
Ur ett vuxet perspektiv beskriver hon Mälarhöjden som sista anhalten innan förorten tar vid, ”Här slutar orten. Här bor de rika som aldrig handlar saker på rea, här börjar medelklassen strömma in i vagnarna. Här börjar jag undra ’Vad fan glor de på?’”
Hennes första diktsamling ”Det smakar orten och kärlek” är en samling poesi utan filter men med mycket shade.
Läs mer om hennes diktsamlingar:
Författarintervju
Karin Holtsung Samsonowitz
Karin Holtsung Samsonowitz (f. 1972) är bosatt i Onsala på västkusten, där hon också växte upp. Hon är leg tandläkare och kyrkomusiker. För ett antal år sedan började hon skriva, vilket resulterade i flera bokmanuskript.
Karins debutroman Kasta första stenen gavs ut 2021 på Ekström & Garay förlag. Vinterbadaren är hennes andra roman som nyligen gavs ut.
Berätta lite om dig!
Jag bor tillsammans med Staffan och våra två hundar längst ut på Onsalahalvön, på Vässingsö, där jag njuter av att vara i naturen som omger oss. Här finns skog, betesmarker, klipplandskap och stränder. Det tar bara ett par minuter för mig att promenera ut till havet för att doppa mig. Och badar gör jag året runt!
I många år har jag arbetat som kyrkomusiker, spelat och lett körer, men sedan ett par år tillbaka har jag återgått till tandläkaryrket igen. Nuförtiden arbetar jag emellertid inte på klinik, utan behandlar äldre och handikappade på plats i deras hem och på äldreboenden. Utrustningen tar vi med i bilen!
Jag har alltid läst mycket, men aldrig tidigare skrivit. Inte förrän år 2017. Då hade jag en ”paus i livet” och satte mig ned och började skriva. Det resulterade i ett antal bokmanus.
Hur väcktes idén till boken ”Vinterbadaren”?
För många år sedan läste jag en bok om en kvinna som gick ut till sitt växthus varje dag under ett års tid. Den inramades av ett lugn och man följde årstidernas växling samtidigt som det hände mycket i hennes liv.
När jag satte mig för att skriva Vinterbadaren sökte jag efter den lugna inramningen, efter rytmen och det repetitiva. Manuset jag skrev före Vinterbadaren – det som blev boken Kasta första stenen – var väldigt fartfyllt och dramatiskt redan från början, och därför ville jag skriva på ett annat sätt. Vinterbadaren utspelar sig i en annan tid än Kasta första stenen och är därför skriven med ett annat språk. Men under ytan, både symboliskt och bokstavligt, är Vinterbadaren fylld av lika mycket dramatik.
Vad har Vinterbadaren betytt för dig?
Även om det är en påhittad historia med karaktärer är det läkande att skriva. Jag lever i berättelsen med mina karaktärer medan jag skriver, och det är fantastiskt då de blir levandegjorda i en fysisk bok istället för att ligga kvar ”livlösa och stela” i en dator.
Vad hoppas du att läsarna skall känna när de läser boken?
Värme, trots den kalla inramningen!
Vad är det bästa med att skriva?
Att skriva kan ibland vara både en ren fysisk och psykisk plåga. Man kan fastna, inte veta hur man skall komma vidare och klättra på väggarna. Grubbla och bli förtvivlad. Men rätt som det är så lossnar det! Då börjar fingrarna arbeta på tangentbordet, och det blir nästan som om berättelsen skriver sig själv.
Varifrån från du din inspiration till att skriva?
Från livet. Från människorna och från livsöden. Och från naturen.
Från livets bredd och djup.
Finns det några författare som du beundrar?
Joyce Carol Oates och Selma Lagerlöf
Jag läser en del men återvänder alltid till dessa två författare och vill läsa alla deras böcker. Det uppstår inte sällan en ”wow-känsla” när upplösningen av boken närmar sig. Jag vill vara i deras världar och miljöer – även om de ibland är riktigt otäcka.
Jag beundrar hur skickligt de båda författarna använder språket – älskar det gammaldags, målande hos Selma Lagerlöf, och häpnar ibland över hennes skicklighet att lösa intrigen.
Jag finner en varm kärlek till den lilla människan i deras böcker, och beundrar hur de båda med psykologisk skärpa beskriver människans livsvillkor i en given situation. Och en riktigt god berättelse blir tidlös, den är alltid aktuell, även om åren går och yttre förhållanden skiftar.
Vinterbadaren
Anna-Kajsa känner inte igen sig själv. Av en slump fortsätter hon bada då sommaren går över i höst – hon blir en vinterbadare! Med havsbaden följer nya möten och omvälvande naturupplevelser. Hon låter sig omslutas av vatten och lär sig bemästra sitt sinne, men även att framkalla mod.
Tidigt under hösten vet hon ännu inte att en katastrof ligger framför henne. En genomgripande livshändelse som skall komma att förändra hela hennes tillvaro, och även bilden av det som varit.
Vinterbadaren är en bok om den styrka en kvinna bär fram ur sitt inre då livet drabbar henne skoningslöst. En varm livsberättelse, som inramas av kalla bad.
Medarbetarintervju
För att ni ska lära känna oss lite bättre har vi skapat en intervjuserie med våra fantastiska medarbetare.
Möt Malin Landin som arbetar som korrekturläsare på Ekström & Garay.
Malin är utbildad språkkonsult i svenska och har en kandidat i engelsk litteraturvetenskap från Göteborgs universitet.
Vad gillar du mest med ditt jobb på Ekström och Garay?
Jag älskar att se alla olika sätt att skriva och att få läsa berättelser i deras slutskede. Dessutom kan man lära sig något nytt om både världen och vårt fina svenska språk.
Vad gör du helst när du är ledig?
Läser böcker, spelar olika sorters spel, ritar lite om jag har tid och sjunger falskt. Men helst av allt går jag långa promenader ute i skogen och plockar kantareller eller smultron.
Vilken är din hemliga superkraft?
En gedigen magkänsla som hittills har stoppat mig från att göra flera dåliga val i livet.
Tre böcker du skulle ta med dig till en öde ö?
Vilken som av Jane Austens böcker, för hennes ironi och mogna kärlek. A Wizard of Earthsea av Ursula K. Le Guin, för att hon är en mästerlig skribent. En samling av Edgar Allan Poes noveller, för att jag länge har velat läsa resten av dem.
Recensioner
Anna Bokmal recenserar ”Postsanning”
Jag fattar ingenting. Är det trolleri som pågår, eller är det jag som inte fattar poängen? Ungefär så var min tanke när jag skummade igenom några av texterna första gången.
Sedan läste jag i lugn och ro.
Då ramlade en del på plats. Jag ser klurigheterna, leken med ord som stundvis kan vara både utmanande och irriterande. Kräver min uppmärksamhet. Trollar med mitt sinne. Tankar om ord, filosofiskt där vetenskap och känslor möts. ”
Läs hela recensionen hos Anna Bokmal
Läs mer om Postsanning
Adlibris
Bokus
Cias bokhylla recenserar De fallna
”Den här äventyrsromanen är helt fantastisk bra, att det är en debut har jag svårt att tro. Det är första delen i en kommande serie. Den är full med kärlek, hämnd och intriger. Otroligt välskriven och beroendeframkallande och trots sin tjocklek på 636 sidor så är den mycket läsvärd, lättläst och spännande. Boken utspelar sig i en episk fantasyvärld under vikingatiden och jag bara älskar det.”
Läs hela recensionen på Cias bokhylla
BTJ-häftet recenserar Himmel och jord är skilda åt
”Hon är lätt att påverka och har svårt för att formulera sig. Hennes man når inte fram till henne, hon når inte fram till sig själv. Men en förändring sker sakta, steg för steg. Veronica bryter upp från både familj och äktenskap. Himmel och jord är skilda åt är en långsam, detaljerad och melankolisk skildring av en inre och yttre frigörelse. Författaren skildrar Veronicas tvivel, tankar, osäkerhet, rädsla och håglöshet med stor insikt.”
Publiceras i BTJ-häftet nr 19, 2022.
Lektör: Ylva Floreman,
Läs mer om Himmel och jord är skilda åt
Artiklar
Revansch intervjuar Ann-Helén Andersson
Höstnumret av Riksorganisationen för Social och Mental Hälsas medlemstidning Revansch har tema kultur. Att skapa kan vara att visa lite av insidan på utsidan. Vi möter bland annat en biblioterapeut som arbetar med skrivande för patienter inom psykiatrin, och RSMH-medlemmen Ann-Helén Andersson som debuterar med en diktbok.
Den nydebuterande poeten Ann-Helén Andersson har vid 42 års ålder många erfarenheter och reflektioner som ljuder med klar stämma i hennes texter. Debutboken kom ut 2022 på Ekström & Garay. Den har ett vackert omslag där en enorm våg med buteljgrönt och blågrått vatten och yvigt skum rör sig mot läsaren, bokstäverna ser ut av vara omskakade av rörelsen. Boktiteln är »Som nyanserna på min favorittavla«, vad är det för tavla?
– Det är en dubbel anspelning, jag har med den dikten i två versioner. Den första dikten är en kärlekshälsning till en gammal ungdomskärlek och i slutet av diktsamlingen är det som en kärlekshälsning till Kristina Lugn, vilket kan låta jättekonstigt. Men hennes dikter är min väg in i lyriken. Hennes författarskap har funnits med mig ända sedan gymnasiet, berättar Ann-Helén Andersson.
– Jag tänkte när jag var 16 år att poesi är lite besvärligt och man ska kunna en massa saker, men Kristina Lugns dikter kunde jag förstå, ta till mig och identifiera mig med. Apropå psykisk ohälsa så har hon ett starkt patos för alla ensamma, olyckliga och deprimerade människor.”
Läs intervjun i Revansch nr 3:2022
Läs mer om Som nyanserna på min favorittavla
Enköpings-Posten intervjuar Kenneth Holmstedt
”Vi ska ha en elitseriebild av Enköping. Orden var Kenneth Holmstedts när han presenterades som tillfällig kommundirektör i Enköping på sensommaren 2014.
Referenser från idrottens värld kändes naturliga för den tidigare hockeymålvakten på högsta nationella nivå. Det hann bli januari 2016 innan den tillfällige lämnade över till Peter Lund, men det är en annan historia.
Den här handlar om hans vandring längs den berömda pilgrimsleden, 80 mil från Saint Jean Pied de Port, en liten fransk stad vid spanska gränsen, till Santiago de Compostela nära atlantkusten. Men bara delvis.
Han vandrade 2017 och en gång till 2019.
– Jag valde ju att inte bara gå utan att tänka, säger han när vid talas vid nu åtta år efter intervjun om elitseriebilden av Enköping.”
Läs hela intervjun i Enköpings-Posten (prenumeration krävs)
Läs mer om Kenneth Holmstedt
Vandringen startar i Saint-Jean-Pied-de-Port i Frankrike. Till slutmålet i Spanien är det åttio mil …
Miljontals människor har genom århundradena valt att vandra Caminon till aposteln Jakobs grav i katedralen i Santiago de Compostela. Man gör det av olika skäl och på olika sätt – men ingen gör det utan att förändras.
Kenneth Holmstedt vandrar ensam i reflektion över ett långt liv som ledare. Med avstamp i en tidig karriär som ishockeymålvakt på elitnivå och med över fyrtio års erfarenhet som chef inom det kommunala lyfter han blicken och funderar framåt: Vad har jag lärt mig genom åren? Vem är jag och hur vill jag leva?
Vandringen blir en utmaning för både kropp och själ. Kenneth är aktiv inom Ansgarsförsamlingen i Västerås, men väljer att som pilgrim omfamna det katolska. Knäna och fötterna värker, men att ge upp kommer inte på fråga. Målet är i fokus! Samtidigt är det resan som är mödan värd … Går det att kombinera?
Adlibris
Bokus
Mariefreds tidning intervjuar Mats Ingemarsson
”Nyligen kom Mats Ingemarssons debutroman Marieholm – en sörmländsk sommarsaga. Han vann första pris för sitt bidrag i kommunantologin för ett par år sedan och nu kommer hans första bok som utspelar sig i Mariefred.
— Man kan läsa boken på olika sätt — det finns en massa lager i den av kultur- och litteraturhistoria, men man kan också bara läsa den som en lite besynnerlig berättelse som kretsar kring Hjorthagen och Gripsholms slott.
Mats är uppvuxen utanför Katrineholm och har bott 8 år i Mariefred. Han har alltid jobbat med skrivande och läsande och erkänner att tonårsdrömmen var att skriva ’den stora romanen’. För några år sedan såg han en annons om en skrivarkurs på biblioteket med författaren Eva Stilling.
– Jag hade nästan lite dåligt samvete — här jobbar jag med skrivande och har själv aldrig gått en skrivarkurs, skrattar han generat.
Han skrev om huset han bor i vid Lida utanför Mariefred. Berättelsen kom med i kommunantologin Jag färdas mellan nu och då. När Mats blev inbjuden till boksläppet av boken insåg han att vunnit första pris för sin text.
– Det kickade igång något och jag ville fortsätta att skriva — det dök upp en massa stämningsbilder, historier och berättelser, ofta förankrade i platser.
Mats blev förälskad i Mariefred redan som tonåring då han tillbringade några somrar här med en ungdomsorkester.
– Jag har alltid tagit promenader här och varit mycket på slottet — jag känner mig hemma här.
Mats undervisar i svenska, skrivande och kulturhistoria på en gymnasieskola i Stockholm. Han skriver ofta på tåget till och från jobbet. En gång var han så inne i skrivandet att han glömde att kliva av och hamnade i Eskilstuna, erkänner han med ett skratt.
– Jag skrev mest hela tiden under ett halvår. Den här berättelsen ville skrivas, den ville ut — det bara flödade ur mig, helt oreserverat.”
Läs hela intervjun i Mariefreds tidning (prenumeration krävs)
Läs mer om Mats Ingemarsson
I Uppsala möts en höstkväll två studenter: berättarjaget och den sällsamma Andrea. Det blir inledningen till ett uppvaknande och annorlunda vänskapsband som får sin blomstringstid då Andrea bjuder hem till herrgården Marieholm en sommar.
Utlämnade till varandra berusar de sig på böcker och ungdomliga upptåg med den idylliska staden Mariefred inpå knuten. Liv och litteratur flyter ihop och förgyller sommardagarna, som snabbt avlöser varandra.
Men i bakgrunden finns också mörkare undertoner. Vad är det för historier Marieholm bär på? Och vem är Andrea, egentligen?
Adlibris
Bokus
Tidningen UMLN intervjuar Daniel Andersson
Daniel Andersson är född och uppvuxen i Luleå. Han bor numera med sin familj i Uppsala. Daniel är gymnasielärare i svenska, svenska som andraspråk och filosofi.
”Åk för fan int längre norrut!” är hans författardebut.
Läs hela intervjun i tidningen UMLN
Välkommen till en by i det nordligaste norr. Välkommen till parkbänken där paret bråkar för hundrade gången, till hembränningsstugorna, till äldreboendet som hyser obesvarad kärlek, till skolan där ”en int riktigt riktig” vaktmästare springer runt med byxorna nere.
I novellsamlingen Åk för fan int längre norrut! får vi möta olika gestalter i samhället – alkoholister, funktionsvarierade, dementa, enstöringar, flyktingar, igelkottar och flugor – men också vad som betecknas som alldeles vanliga människor. Byn präglas av stark social kontroll där omtanke och övervakning finns sida vid sida.
Rapsodiska händelser, märkliga som vardagliga, från byns historia vävs samman och blottar det djupt unika med att leva i en by. Det dialektala språket förhöjer upplevelsen av en by långt upp i norr, en by som döljer naturliga och magiska ögonblick. Kan verkligen allt ha hänt på riktigt?
Blogg
David Teschner gästbloggar : ”Ett rätt förlag”
Nä. Jag är väl ingen stor ordjonglör. Men inte så liten heller. Midjan växer enligt Gargantuas princip. Och därinne, i buken, kanske i något annat, ryms det många ord. Jo, det är jag säker på.
En del ord och bokstavskonstellationer, oftast beroende på sin begynnelse, gillar jag bättre än andra (här är jag simpel). Kanske inte så att jag skulle stå på barrikaderna för dem, men nästan. Det är ju trots allt en hjärtats preferens i poetiska termer. Och i Ingenmansland i en så luddig karta är det alltför lätt att springa vilse. Jajamensan.
O är en bra bokstav. Den kan man gå igenom och inom dess ramar kan man fånga någon eller något om man så vill. Rätt och fel kvittas mot den runda cirkelformen. Ordmässigt kan man skriva bra saker som orm, kolera och lol med o. Det är ord och inga visor, kanske ingen större lyrikkonst på spåren, men bra nära. En annan bra bokstav är C. Den är liksom öppen, men samtidigt stängd. Och formen gör att den kan slängas iväg för att sedan återkomma – som den litterärt förrymda bumerang den är. Den tillåter mig att tycka om ord som cirkus, tack och dusch. (Mitt eget efternamn inte att förglömma).
Men tillsammans fungerar de inte. Den här vägen får du – som jag – lov att välja självmant. Och var beredd! O och C stångas nämligen, de ser rött, far ihop och framkallar en massa onödigt bekymmer. För mig. För oss alla – i viss mån. För en sak är det med bokstäverna, nästintill alla (förutom Y och möjligtvis K): de är irrationella, de kan när som helst byta höger mot vänster och bilda ord de inte kan stå för. Öster börjar i väster och söder slutar i norr. De lovar oss guld och kanske till och med gröna skogar, men vänder ändå ryggen till när de anar ett nerköp. Det kan bli en livslång obekvämhet – som en favoritplats i en nersutten soffa. Man kan få mycket ont fastän man ler. Jag ska berätta om en mindre lyckad tilldragelse (mycket dålig omskrivning för personligt smärtsamt fiasko) så att ni förstår mig bättre:
Jag renskrev en text. Vilken är lika ointressant att veta som varför blomman vissnar och den gamla osten stinker. Men som vanligt kryllade det av bokstäver: höga och låga, en del mer nonchalanta och blasé än andra. En del så aktiva att stavning och meningsbyggnad kunde – och borde – ifrågasättas. Av mig. Men de flesta rader tillåter inte en så pass simpel handling under skrivprocessen. Det är hjärtat som bankar – knappast hjärnan. Och den grunden, det enkla bonk-ljudet, är det vi lyssnar till.
Åtminstone: jag satt med ett O i blickfånget och trixade med mina hjärnceller (och hjärtceller) huruvida det skulle ha sin plats där eller kanske till och med där. Och så med ens kom ett C flygande. Så där ljudlöst och överraskande som man ser i ett överfall på film. Ssssscccchhhhbomf. Men nu var det inget plötsligt anfall, ingen regisserad filmscen heller. Det var snarare en omöjlig bokstavsförflyttning det var tal om. En händelse helt emot alla mina instinkter. Och önskningar. Och insikter. Jag som såg den i realtid (och reagerade direkt på hur illa anpassad den var) gjorde mitt bästa för att inte låta den oväntade handlingen ske: genast la jag pennan i vägen för det framrusande c:et. Men förgäves. Galant, som i det fria programmet på skridskor, hoppade det mjukt över mitt stopp och anslöt sig till O:et. Och vad skulle jag göra? Jag såg ju att det var på helt fel plats – och i helt fel sammanhang. Men jag fick också se en skön rörelse. Ett vackert hopp. Men. Men. Men. Det är en jävla bokstavssolidaritet, sa jag högt till mig själv (och lite till de andra bokstäverna för att visa vem som egentligen bestämde). Jag erfor allt som en slags hemskhet med lite underlig ljuvlighet som topping.
Men: efter några förtappade stunder i radernas minerade marker gick jag ändå hårt fram. Jag försökte bända isär de bägge opassliga skitbokstäverna, svor och skrek åt dem att passa sig. Men förgäves. Det var nästan som om de sugits ihop till en ny skapelse. Svetten lackade. Till slut när jag tappade all kontroll slog jag på dem, rakt på som i välriktade slag, men icke: de satt ihop. De jävlarna. Jag fick lov att ge mig.
Och när jag läste igenom texten kom de som hack i tiden. De var fel. Fel i orden, fel i kapitlet. Fel i berättelsen. Och som om det inte var nog ändrade de falskspelarna sakta men säkert inriktningen på texten.
Till en början märkte jag det knappt: texten liksom gled iväg åt olika håll, den nya skapelsebokstaven skavde rejält, men ändå bara nästan omärkbart som i en god lögn. Jag kliade min huvudskål mer än en gång – i jakt på en lösning. Och när jag läste texten måste jag säga att mina ögon himlade. Huvudpersoner försvann halvmystiskt bakom plötsliga dörrar och oväntade fällor. Förlopp vände tvärt. De oväntade detaljerna avslöjades alltför uppenbart. Och allt fortplantade sig, tog över sakta. Det gled ihop till en osannolik enhet. Och efter ett tag läste jag texten och började ifrågasätta mina egna slutteser. Mina insikter vacklade. Skeenden och mönster förbyttes. Hjulet behövde knappast uppfinnas en än gång, men det var väl tvunget att snurra åt rätt håll. Och slutligen, när allt var som det var, ändrade förlaget på min titel.
Nä. Jag är väl ingen stor ordjonglör, men inne i min växande buk märker jag vad som inte ska vara där det är. O och C ska hållas åtskilda!
David Teschner c/o D. Teschner
Läs mer om David Teschner
Nyutgivna böcker
Låt det bli ljus
Dan Engström
Den svenske juristen Niklas lever ett ensamt och händelselöst liv i Uppsala. Men under en regnig joggingtur får han en mystisk otydbar gammal bok i sin hand. I ett försök att tyda bokens innehåll söker han upp sin före detta flickvän Sanna. Hon är den enda person han känner som möjligen kan hjälpa honom att lösa bokens gåta. När inte heller hon förmår tyda dess innehåll, beger de sig till Sannas kollega i Genève – professor Schrödinger. Professorn förstår snart att boken kan vara det mytomspunna verket Originale est fabula – den ursprungliga skapelseberättelsen. Boken om människans ursprung. Kommer boken, om den kan tydas, kunna ge oss svaren om människans ursprung?
Låt det bli ljus tar oss på en resa från tidens begynnelse till modern tid. Resan genom tiden sker med den stän-digt närvarande frågan varför just Niklas anförtroddes boken och varför den kom i dagen just nu. Kommer boken också att besvara frågan om det finns en Skapare?
Adlibris
Bokus
Dan Engström (f 1960) är verksam som advokat. Han har tidigare skrivit juridiska fackböcker och publikationer samt skriver regelbundet i framförallt juridiska publikationer. Låt det bli ljus är hans debutroman.
På Ekström & Garay: Låt det bli ljus (2022)
Kyssparadoxen
Isabelle Rådestad
Det var som om det gick en osynlig tråd genom tiden, genom universum. I ena änden fanns jag och i den andra fanns hon, det hon gjorde påverkade mig och det jag gjorde påverkade henne. Vi drog i varsin ände av den där tråden, som för att komma närmare varandra, men hur mycket vi än drog skulle avståndet mellan oss aldrig minska.
Maxine är sexton år och tillvaron är ett enda kaos. På en annan plats sitter Miguel och känner likadant. En dag får de kontakt via ett nätforum. Men det visar sig snart att någonting inte stämmer. Vem är Miguel? När sanningen uppdagas är den mycket märkligare än de någonsin kunnat föreställa sig. Tillsammans dras de in i en komplicerad händelsekedja med katastrofala följder. Hur långt är de beredda att gå för att ställa allt till rätta?
Kyssparadoxen är en berättelse om kärlek, sorg och utsatthet – och den magi i tillvaron som får oss att överleva.
Adlibris
Bokus
Som nummer nio i en syskonskara på tio växte Isabelle Rådestad upp i Stockholmsförorterna Högdalen och Farsta. Hon är utbildad jurist vid Stockholms universitet och College of Europe i Belgien och har även studerat barn- och ungdomslitteratur och kreativt skrivande. Under större delen av sitt vuxna liv har hon bott utomlands, men idag delar hon sin tid mellan Bryssel, där hon jobbar inom EU, och Stockholm.
Idén till Kyssparadoxen fick Isabelle efter att hennes syster fått en allvarlig stroke mitt i livet. Att följa systerns kamp på nära håll fick henne att börja fundera på hur man i en familj hanterar det kaos som uppstår när katastrofen inträffar och sorgen över att livet aldrig blir som förut.
På Ekström & Garay: Kyssparadoxen (2022)
Kommande böcker
Projekt Ivarsliden
Kersti Vikström
I ett Sverige inte så långt från vårt eget har socialarbetaren Noor lämnat en förljugen vardag för en nystart i frikommunen Ivarsliden. Men det utlovade behandlingsprogrammet för problemungdomarna som hon har med sig verkar vara en bluff, och Ivarslidens invånare visar sig hållas fångna av en ockupationsmakt.
I den lilla motståndsrörelsen som bildas utmanas Noor av minnen från sitt förflutna, men också av erbjudandet om ny kärlek. Kan rörelsen slå tillbaka mot en överlägsen fiende som inte skyr några medel för att behålla makten? Och varför agerar inte regeringen? Eller gör den det?
Projekt Ivarsliden är en fristående fortsättning på Urna (2021). Det är en thriller i högt tempo om maktspelet kring naturresurser och ekonomi, där den lilla människan hamnar i kläm. Men det är också en berättelse om skuld, skam och försoning. Och om att våga tro på kärlek och vänskap mitt i en osäker tillvaro.
Släpps 28 oktober hos bland annat Adlibris och Bokus
Kersti Vikström är född 1960. Hon bor i Mora och arbetar som diakon och föreståndare i ett arbetsintegrerande socialt företag i Älvdalen. Hon har också många års erfarenhet som handläggare på Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.
Vill du veta mer om Kerstis författarskap? Besök hennes hemsida: www.kerstivikstrom.se
På Ekström & Garay: Urna (2021), Projekt Ivarsliden (2022)
Helga vare ditt namn
Sonja Larsson
Vart ska Helga ta vägen nu? Hem kan hon inte åka, då skulle skvallret ta fart igen. I stället blir det Backvallen. Här ska hon sköta moster efter ett slaganfall och ta hand om hushållet. Är det fler än moster och morbror som vet var hon tillbringat det senaste halvåret och varför?
På dagarna lyckas Helga hålla oron ifrån sig, men på nätterna kommer mardrömmarna.
När Helga möter en man som med sin vänlighet och humor väcker hennes intresse blir ångesten inför ett avslöjande alltmer påtaglig. Hon förmår inte berätta, även om hon inser att hon inte kan leva med en lögn. När hemligheten slutligen är på väg att uppdagas rämnar hennes tillvaro.
Släpps den 25 oktober hos bland annat Adlibris och Bokus
Sonja Larsson föddes 1939 i en skogsby i södra Hälsingland och har sedan dess varit sin hembygd trogen. Hon är intresserad av släkter och svunna tider, särskilt kvinnors situation och förutsättningar förr och nu.
På Skrivarlinjen vid Bollnäs Folkhögskola föddes idén till Helga vare ditt namn. Den är Sonjas debutroman och bygger på verkliga händelser.
På Ekström & Garay: Helga vare ditt namn (2022)
Libri resurrecti
Har du läst Ekström & Garays blogg Libri Resurrecti? Ivo Holmqvist ger bortglömda böcker nytt liv.
Ekström & Garay förlag vill, tillsammans med kulturmagasinet Opulens, uppmärksamma bortglömda författare och böcker ur vårt gemensamma kulturarv.
Th. Th. Heine: Sällsamt händer
En politisk skämtteckning av norrmannen Ragnvald Blix (1882-1958) blev genast klassisk, i Göteborgs- Handels- och Sjöfarts Tidning den 29 januari 1944. Redaktören Torgny Segerstedt var en stridbar antinazist, liksom kollegan J. A. Selander i Eskilstuna-Kuriren. På teckningen där Blix använde sin pseudonym Stig Höök går den norske ministerpresidenten Vidkun Quisling med raska steg in till ett möte med Adolf Hitler. När han hejdas av en vakt säger han självmedvetet ”Jag är Qusling”, och vakten svarar: ”Och namnet?”. Så långt fram under de onda fem åren hade namnet Quisling hunnit bli liktydigt med landsförrädare. Ragnvald Blix hade ett förflutet i en legendarisk sydtysk skämtidning, Simplicissimus som gavs ut i München.
Läs hela texten här
Ljudböcker
Varsel i mörkret
Hans-Åke Lilja
Vad är det som rör sig där ute i mörkret? Vad är det som viskar och rispar mot ditt fönster? Är det en knotig gren i den kalla kvällsvinden, eller är det något annat?
Frågan du borde ställa dig är: vågar du dig in bland de tolv skräcknoveller som göms i Varsel i mörkret?
I denna antologi samlas Stephen Kings ”Den blå kompressorn” med skräcknoveller av författare som Clive Barker och Edgar Allen Poe. John Ajvide Lindqvist medverkar med ”The Keeper’s Companion”, specialskriven för denna bok.
Det är väl bara att…
Christina Blomquist
– När batteriet är fullt finns energi till hundra procent, säger han och pekar med pennan på den gröna färgen som fyller upp batteriteckningen. Sedan suddar han bort det mesta av färgen så att bara ett tunt grönt fält finns kvar.
– Här är du, fortsätter han.
Nu försvinner även det sista gröna fältet under tavelsudden. Han vänder sig halvt om och ser rakt på mig medan han knackar med knogen på det urladdade batteriet på whiteboardtavlan.
– Och här. Här är man död.
Det är väl bara att … är en självbiografisk roman om en kvinna som får diagnosen utmattningssyndrom men som varken vill eller kan acceptera situationen. Läkaren måste ha fel, hon kan visst kliva upp ur sängen. Han förstår inte hur krångligt allt skulle bli om hon blev sjukskriven. Men sjukskriven blir hon. Christina, som alltid satt andra i första rummet, får hantera den kanske svåraste utmaningen i hela sitt liv: att värna om sig själv.
Recensioner av ”Det är väl bara att”:
”Så skönt att höra en persons historia som känns som min egen. Då är jag inte ensam om att uppleva det så här. Tack för dina ord. De hjälper mig.”
”Mycket bra!”
”TACK Christina för din viktiga bok!”
Adlibris
Bokus
Storytel
Du hittar fler ljudböcker på vår hemsida
Dinter utan filter
Dinter utan filter produceras av förlaget Ekström & Garay. Landets tyngsta författare möter filmregissören och radioproducenten Richard Dinter. En personlig podcast om litteratur och liv.
Vissa avsnitt vill man lyssna på igen och igen. Intervjun med Steve Sem-Sandberg är ett sådant avsnitt. Han är en av Sveriges främsta författare. Hyllad och prisbelönt för romaner som Theres, De fattiga i Lodz, Ravensbrück, De utvalda, Stormen och inte minst den senaste romanen, W. Vad är det med hans språk som lyckas leda mig som läsare in i de mest mörka vrår och lysa upp dem inifrån?
Stort varmt tack till Steve Sem-Sandberg för att han ville vara med. Tack även till skådespelaren Anna Lyons för inläsningar, samt inte minst bokförlaget Ekström & Garay. Utan er inget Dinter utan filter.
Lyssna här