Författarintervju med Valentina Cuevas

Berätta lite om dig
Jag är uppväxt i Stockholm/Botkyrka. Jobbar på bibliotek om dagarna och chillar med livet resten om dagarna.

Hur fick du idén till diktboken?
Tanken har nog alltid gnagt i mig men jag var inte redo förrän nu.

Vad har diktboken betytt för dig?
Jag visste inte riktigt vad boken betydde för mig förrän efteråt. Och boken blev en slags acceptans över hur saker varit med min pappa. Inte en förlåtelse men acceptans.

Varifrån hämtar du din inspiration?
Jag avskyr klyschiga svar men ärligt så är det livets vändningar som ger mig inspiration. Både dom bra och dom dåliga och dom mittemellan.

Vad hoppas du att läsarna ska känna när de läser den?
En del av mig vill nog såklart beröra. Men framför allt att någon i samma situation som också kämpat med liknande/samma känslor, inte ska känna sig ensam.

Vad är det bästa med att skriva dikter?
Det bästa är att man får göra som man vill! Jag fick alltid skäll på gymnasiet över hur jag placerade punkt och kommatecken därför så skriver jag utan ibland och ibland med. Kanske som en tyst protest med skolan som institution och betygsättning. Så när jag får frågan är det mitt mest ärligaste svar. Man får göra som man vill.

Finns det några poeter du inspireras av och beundrar?
Ja! Flera! Men Hanna Rajs, Judith Kiros och såklart Karin Boye.

Läs mer om Valentina Cuevas