Född 1987 och uppvuxen i förorten Alby söder om Stockholm, bland väggar av betong och röda nypon som ingen plockar. Lärde sig tidigt namnen på alla stationer utmed tunnelbanans röda linje och förvandlade dem till egna sagor, samtidigt som hon lärde känna utanförskapets många ansikten. Ur barnets perspektiv skrev hon exempelvis att “i Mälarhöjden känns det tråkigt – här bor mycket svenskar som ska till jobbet”.

“Det är svårt att beskriva inspirationen till mitt skrivande utan att låta som en klyscha tagen ur en gammal damtidning,” säger hon, “kärnan i mina texter och mitt skrivande ligger i att försöka beskriva en känsla. Känslan som inte alltid går att ta på, känslan man bara tänker men aldrig säger högt, känslan i ett möte mellan människor eller det vackra i förkrossande sorg. Och, sist men inte minst, känslan av utanförskap i ett enkelt samtal med en vän eller ett rum fyllt av eliten, klädda i Gudrun Sjödén.”

Ur ett vuxet perspektiv beskriver hon Mälarhöjden som sista anhalten innan förorten tar vid, “Här slutar orten. Här bor de rika som aldrig handlar saker på rea, här börjar medelklassen strömma in i vagnarna. Här börjar jag undra ‘Vad fan glor de på?'”

Hennes debut är en samling poesi utan filter men med mycket shade.

På Ekström & Garay: Det smakar orten och kärlek (2020)