Läsrummet som en fristad
De flesta av oss lever hårt disciplinerade liv utan att reflektera över det. Vardagen kräver att vi skärper oss. Lägger band på våra känslor, tänker före vi pratar, och viktigast av allt – att vi kommer överens. I de fall vi inte kommer överens med våra medmänniskor gör vi, som bekant, bäst i att låtsas. Ingen vill ju ställa till en scen. Det är förmodligen på grund att vi förväntas vara så rationella, duktiga och väldresserade i vardagen som behovet av så kallade rage rooms existerar. Ja, det finns faktiskt över ett hundratal sådana runtom i världen, där man som kund betalar för att få utlopp för sin ilska. Rum där det är tillåtet att slå sönder möblemanget och skrika så högt man vill.
Men kanske behövs också raka motsatsen till dessa rum. Fler tysta platser. Läsrum där man får vara i fred, rå om sig själv och sjunka ner i en bok. Ge boken den uppmärksamhet den kräver och samtidigt träna sig i att fokusera på en sak. Något vi bevisligen blivit allt sämre på i en tid där multitasking är en färdighet som allt fler arbetsplatser kräver.
Samtidigt har fritiden blivit allt mer kravfylld och stressig. Åtminstone om man vill följa normen och ”va som folk”. Då förväntas man hålla koll på aviseringar från appar, Instagram och Facebook stup i kvarten. Likea inlägg, själv lägga upp och samla likes.
Klockan 19.00 en måndagkväll: man lyssnar igenom en Spotifylista, scrollar samtidigt igenom listan av Netflixserier för att sedan komma på att man visst hade 15 missade samtal att ringa upp och flera Facebookvänners födelsedagar kvar att gratulera. För att inte tala om rabatten på den snygga golvlampan som strax går ut. Det gäller att klicka på erbjudandet, ta chansen innan tåget går!
Som författare är denna utveckling oroväckande då man har lite av en uppförsbacke. Det spelar ingen roll hur bra man skriver när den dagen kommer då människor tappat förmågan att läsa. Och med att läsa menar jag inte bara avläsa vad som står där på papperet, utan också besitta förmågan att tolka, leva sig in, visualisera och reflektera i läsningen. Kort sagt förmå engagera sig i texten, såväl känslomässigt som intellektuellt. Det kräver fokus och koncentration – därför behövs det läsrum.
Men snälla Erik, tänker ni, det finns ju redan, vi har ju våra bibliotek. Frågan man kan ställa sig är: nyttjas de fortfarande som läsrum? Jag som besöker olika bibliotek säkert varannan dag som student och bokmal, och kan intyga att det förvisso inte är så illa att människor inte besöker dem längre. Man går dit för att låna datorer, plugga, betala en förseningsavgift, låna en bok eller lyssna till en föreläsning. Mer sällan ser man människor som sitter där och läser, inte för att de måste, utan för sin egen skull, för att de behöver läsningen och läshörnan som en fristad. Få bibliotek idag har dock läshörnor värda att tala om.
Som tur är kan man, som bekant, skapa sin egen läshörna. Bra är det ju om det är tyst runtomkring en. Annars handlar det kanske inte så mycket om den fysiska platsen, som om att skapa ett rum för sig själv i mental bemärkelse. Lägga mobilen åt sidan för en stund och fokusera på själva läsakten. Jag gillar det ordet: läsakt. Det betonar att läsning inte avser ett passivt mottagande av information utan i själva verket är en aktivitet som kräver sitt engagemang. Låt oss därför slå ett slag för läsrummet som en fristad!