Miljömagasinet recenserar Bengt Berg
Det blir ett annorlunda liv i coronatiden. Inga möten, inga poesifestivaler, inga bokmässor och framförallt inga nya resor att berätta om.
Bengt Berg, 70+, har fogat sig och redogör nu för sitt första kvartal under den påtvingade karantänen. Han har inte tråkigt och det har inte läsaren heller. Han lekar frihet genom att skriva, han flyr in i tankarnas värld, berättar han, hittar vägen till stora och små ämnen.
Bengt Berg, författaren och poeten från Norra Värmland, tittar på naturen framför fönstret eller går på promenader, ibland med kameran i handen som öppnar för nya känslor och ord:
Solen går upp
Solen går ner
som en jojo
av ljus –
På sidan intill finns ett helsidesfoto, en björkskog där solbollen gnistrar genom stammarna (se nedan).
94 ”dagar” – händelser, minnen, funderingar och poesi – ryms i Dag för dag. Dagarna är uppfyllda med vädret, årstiderna, trädgården och naturen. Småilsket avbryts stämningen genom grannens robotgräsklippare. Typiskt Bengt Berg att kunna roa utan att förstöra den lyriska grundstämningen för läsaren.
Och så kommer maj månad. Den 8–9 maj markerar slutet för det stora kriget 1945. Kriget, det ”andra i världen”, tog fem år – ingen lång tidsrymd, men oändlig att genomlida, skriver Berg och fortsätter, ekonomiska drivkrafter och politiska ambitioner finns alltid i bakgrunden och han avslutar, tiden mellan andra världskrigets slut och fram till i dag den 8 maj 2020 skulle tidsmässigt rymma femton (15) världskrig. Kusligt!
Sysselsättning och stimulans får Berg lika mycket genom internet, webbsändningar med poeter runtom i världen som genom böcker eller utblickar ur fönstret och reseminnen. I Alla dessa dagar låter Berg platserna han har besökt virvla runt framför det inre ögat, ett kalejdoskop. Minns Daugavpils i sydöstra Lettland, med en rysktalande majoritet, minns månskenet en kväll i Managua, minns regnskuren i Hanoi och så vidare. Och denna minnesstorm avslutar han med ”och det som jag glömt finns också någonstans men var?” Läsaren får lust att själv framkalla förflutna upplevelser, kanske resor.
Då och då bidrar Bengt Berg med aktuella dikter i boken, pandemitiden är närvarande och väcker eftertanke:
Förr var närheten eftersträvansvärd, nu är det
avstånd som gäller. Inga problem tänker vi
som levat våra liv i marginalen väldigt länge.
Skalan lyder 1:1000, vilket betyder att
2 m på Medborgarplatsen motsvarar 2 km
här i det istadiga inre stödområdet
heter det i en dikt som skrevs på en ”försiktig aprilmorgon”.
Ett 20-tal författar- och poesikollegor förekommer i boken. Några gick bort i år, dansk-palestinske Yahya Hassan, 24 år gammal – en ny Arthur Rimbaud? –, den norske författaren Arvid Torgeir Lie, född 1938, och finlandssvenske poeten Gösta Ågren (född 1936). Ågren får avsluta Korsnäs suite, en dikt Berg tillägnade åt Carita Nyström (1940–2019), författare och poet, svägerska till Gösta Ågren. Det känns att Berg sörjer dem genom att minnas, samtidigt får läsaren ett oväntat tillfälle att bekanta sig med nya hittills ofta okända poesivärldar.
”Varje dag en ny text som utgår från en impuls, en idé, en måhända utmanande tanke: passa på, snart kanske din tid är ute”, lyder ett citat ur Göran Tunströms roman Karantän från 1961. Tunströms ledord verkar som skapat för Bengt Berg.
– Susanne Gerstenberg, Miljömagasinet 50 2020
Läs mer om Bengt Berg