Budda från Vårby Gård
Leif Bergholtz

En förort. En nioårig pojke. En ensamstående döv far. En villkorslös kärlek och en kamp på liv och död.

Året är 1974 och miljonprogrammet Vårby utgör en hel värld för nioåriga David. Det är en värld som vilar på faderns axlar och bördan att bära den blir allt tyngre för fadern. En avgrund vidgar sig mellan kärleken till sönerna och en vardag som riskerar att falla sönder. Han börjar få problem med synen, den yngste sonen blir mobbad i skolan medan den äldste sonen drömmer om att bli stuntman och är ute allt senare på kvällarna.

Budda från Vårby gård är en berättelse om kärlek och vänskap i en förort där våldet har tillåtits att breda ut sig. Där finns kärleken mellan en far och en son, till den första bästa vännen och den första kärleken – på det sätt man upplever det när man endast är nio år gammal. Men där finns också våldet. Brutalt och oförutsägbart, som ett förebud om framtida gängkonflikter och skjutningar.

Budda från Vårby gård är en berättelse om en resa. En resa in i verkligheten. Till den plats där varje enskilt föremål kommer till liv och vibrerar.

Intervju med Leif Bergholtz i Jönköpingsposten (PDF)

Recensioner:

Dövas Tidning nr 1, 2025.

”…språket är tätt och ordrikt med många levande beskrivningar. Beskrivningar om hur det är att vara ett hörande barn med döva föräldrar på 70-talet med allt vad det innebar. Om att behöva vara sin pappas tolk på sina kvartsamtal i skolan och att inte kunna några andra tecken än de tecken som används hemma till vardags. Och om teckenspråket och livet som döv, där och då. Och om ett typiskt miljonprogramsområde i förorten med människor som på olika sätt kämpar för sin egen överlevnad. Trots att boken utspelar sig i en tuff miljö och trots att det inte går så bra för alla så är berättartonen alltigenom varm vilket gör att boken inte känns tung att läsa…- det finns nästan alltid en strimma av ljus och personskildringarna är trovärdiga, nyanserade och fina, precis som i författarens tidigare bok Hav utan farleder. Läs den!

BTJ-häftet nr 24, 2024. Lektör Jack Lukkerz

En Stockholmsförort i mitten av 1970-talet. En pojke som betraktar världen han lever i tillsammans med sin storebror och sin döve pappa. Ja, det är kort och gott kärnan i denna finstämda roman av beteendevetaren Leif Bergholtz…

Författaren skildrar på ett mjukt och empatiskt sätt en trivial plats och en svunnen tid men boken är i högre grad en historia om vänskapen, längtan, viljan att förstå och den obegripliga, rådlösa vuxenvärlden, sett ut ett barns perspektiv… Det fungerar faktiskt utmärkt att skildra det lilla livet och de stora tankarna …

Här fångar Bergholtz på ett trovärdigt vis något djupt mänskligt.

Helhetsbetyg: 4 (mycket bra)

Audionomtidningen, nr 4 2024

Boken tog mig bokstavligen med storm…

Trots att jag har arbetat inom hörselvården i 31 år så var boken en ögonöppnare vad gäller det riktiga livet för hörselskadade och specifikt döva föräldrar och deras barn. Jag fick verkligen en tankeställare. Jag rekommenderar varmt boken till alla.