Debaclet i Brösarp

Mikael Törneman

”Grejorna får vänta.” sa Douglas, ”Jag har precis kommit hit, morsan är på sjukhuset i Kristianstad och ingen vet hur det här slutar. Innan jag har fått en överblick och – förhoppningsvis – kunnat höra lite med mamma så rörs ingenting här.”

Douglas märkte att Börje hade svårt att dölja sin frustration och hur han febrilt letade i sin skalle efter något att säga. ”Men jag kanske kommer att behöva några av grejorna.” protesterade han till slut lite lamt.

”Vi får ta det då, i så fall.” svarade Douglas irriterat. ”Du kan ju inte ens berätta vad det är för grejor, så hur fan ska du då veta vad du behöver?”

”Jaja, vi får säga så då.” sa Börje och insåg att han börjar hamna rejält mot väggen. ”Hör av dig om det är något. Jag är bara en halvtimme bort och hjälper gärna till om du stöter på patrull någonstans.”

”Tack, det skall jag.” svarade Douglas. De skakade hand vid grinden och Börje åkte iväg. Det sista Douglas såg var att Börje dunkade handen hårt i ratten upprepade gånger. Det är uppenbart att det finns någonting viktigt därinne i logen. Som Börje desperat vill åt, men inte vill nämna…”

Mamma Gertrud blir snabbt sämre och dör dagen efter. Hennes död genererar – likt fjärilens vingslag – en serie händelser genom vilka Douglas dras in i en härva av smuggling, människorov och mord, samtidigt som han får en hel del existentiella frågor att söka svaren till.

Boken är en blandning av verklighet och dikt i såväl handling som persongalleri. Tre historier löper parallellt: Historien om Douglas och hur hans verklighet förändras, historien om ”klanen” som smugglar rovgrävda och stulna antikviteter genom östblocket samt historien om ett par poliser från Ystad, som genom naturens nycker får ett mord på halsen. Allt flätas samman och når sin stundtals dramatiska kulmen under marknadsveckan, just innan portarna till Brösarps antika slås upp för allmänheten.