Hav utan farleder

Leif Bergholtz

Hav utan farleder är en berättelse om längtan efter gemenskap, kärlek och sex. Om hur det är att hamna utanför farlederna på grund av depression, dövhet och dövblindhet. I centrum står Therese, en 63-årig döv kvinna som i början av boken flyttar hem för att ta hand om sin åldrande far. Här finns också David, en medelålders lärare som långsamt håller på att förlora greppet om livet.

Kärlek är ett genomgående tema i boken. Det kan röra sig om kärlek till en förälder, kärlek till sina barn, till ett fiskesamhälle där man har levt ett helt liv, eller längtan efter Den stora kärleken. Men också om den kärlek som aldrig blev av och den man någon gång har förlorat.

Hav utan farleder är en roman som handlar om hur det är att vara människa. Hur vi människor ställs inför svårigheter och hur vi löser dem efter bästa förmåga – även om det utåt sett kan te sig lite märkligt ibland.

Leif Bergholtz debutbok är en feelgood-roman med svart humor och mycket värme.

Citat från BTJ-häftet nr 6, 2020: 
Den handlar främst om Therese som är döv och funderar på en operation. Therese är en argsint person, men hyser också en längtan efter att hitta en man att dela livet med. Vi träffar även David som lever i ett olyckligt äktenskap och funderar på att ta livet av sig. David beger sig till Västkusten för att genomföra självmordet.
… Som läsare får man också lära sig mycket om döva personers vardag. Språket är utomordentligt bra.
Helhetsbetyg: 4. (=mycket bra)
Lektör: Annika Gegenheimer

Recension Bohuslänningen. 1/4 2002
En underbar pärla…
Leif Bergholtz har skrivit en underbar historia… Jag får något helt annat än jag väntat mig och hoppas att fler upptäcker den.
Jag har läst en hel del feelgood och historien här får mig att tänka både på vad till exempel Camilla Davidsson eller Åsa Hellberg hade gjort av den… Bergholtz är mycket bra på att beskriva känslor.

Karin Carlsson
Bohuslänningen