Eva Berglund
Eva Berglund är född och uppvuxen i Stockholm. Hon har en bakgrund inom konst och pedagogik, med utbildning från Konstfack och vidare studier till specialpedagog. Under många år arbetade hon med handledning av rektorer och pedagoger i frågor som rör elever som på olika sätt utmanar skolans ramar.
Eva har tidigare gett ut en biografi under pseudonym på Carlssons förlag. Hon är också författare till Gullungen (Sivart förlag, 2013) och Förlåt, sa han (Ekström & Garay, 2020).
Hon är mamma till två vuxna barn och har även flera barnbarn.
På Ekström & Garay: Förlåt, sa han (2020), Längtan (2025)
Böcker av Eva Berglund
Utgivning: 2025-11-07
Inbunden, 220 sidor
Formgivning: Jovanna Mendes de Souza
ISBN: 978-91-89992-19-1
Längtan
Eva Berglund
Längtan är en roman om fyra familjer, sammanvävda av närhet, konflikter och förväntningar. I skolans miljö rullas deras berättelser upp, där det som först verkar vardagligt snart visar sig rymma det osagda och undangömda.
Genom att visa på hur de vuxna kan förmås att ta in barnens blickar skildras hur barndomens erfarenheter formar våra val – och hur svårt det kan vara att bryta mönster som gått i arv. Samtidigt växer ett motstånd fram, hos dem som inte nöjer sig med färdiga förklaringar eller etiketter.
Det här är en berättelse om att försöka förstå sig själv och varandra – och om modet som krävs för att göra det.
Det här är en bok som handlar om att förstå att sorg inte är skadligt, sorg är sorgligt. Jag har genom åren valt att lyssna och försöka svara på mina barns frågor, ta dem på allvar. I början hade jag nästan inga svar när de blev nyfikna på min uppväxt. Vår familj var fylld av hemligheter. Min pappa byggde mig ett dockskåp, han förhörde mig på mina läxor, såg till att jag fick körkort. Min mamma sa att han var snäll. Jag stal som barn pengar ur hans bruna skinnbörs och köpte godis för pengarna.
En dag kontaktade jag min pappa i telefon. Konfronterade honom med de sexuella övergrepp han utsatt mig för när jag var barn. Hans svar ”FÖRLÅT, jag ville inte göra dig illa” var oväntat och jag blev tvungen att börja granska mig själv. Efter långa terapier och svår panikångest, väljer jag nu att lämna över till läsaren. Går det att förlåta en förövare efter sexuella övergrepp som sagt förlåt?
Är försoning möjlig?


