I sitt debutverk Människan utan innehåll från 1970 tecknar den italienske filosofen Giorgio Agamben en bild av konstens metafysiska färdväg: från Platons bannlysning av poeterna, till inspärrandet av konstverket i vårt tids museala institutioner. Agambens bok är en diagnos över konstens status i moderniteten och en skildring av den moderna estetikens historia från Kant till Heidegger. Den svenska översättningen presenteras tillsammans med ett nyskrivet förord av Sven-Olov Wallenstein.