Den ungerska pianisten, kompositören och dirigenten Franz Liszt slog igenom som underbarn under 1800-talets första decennier. Han älskades och avgudades av många, men baktalades, förminskades och till och med avskyddes av andra. Men vad var det som gjorde honom till just kontrasternas man?

–Liszt kunde vara synnerligen extrovert och ibland nästan utmanande på scenen medan han privat var fridsam, förlåtande, ömsint, omtänksam, snäll – ja nästan försynt. Och ingen har komponerat dels så ömsinta, dels så djärva och utåtriktade stycken som han, berättar författaren Anders Gabriel Sundström.

Spännande personlighet
Det är just sådana kontraster i ett spännande livsöde som Sundström velat fånga i sin bok, som riktar sig till en bred allmänhet. Läsaren ska kunna öppna boken och läsa den med behållning utan att behöva ha några förkunskaper.

–Boken är skriven för den som vill möta en spännande personlighet och en stor konstnär, och det var Liszt verkligen – både som utövande och som skapande konstnär.

Den som läser boken kan inte ta miste på Sundströms stora passion för Liszt. Men att det skulle handla om en okritisk hyllningsskrift motsätter sig författaren.

–På våra breddgrader uppfattas det ofta som lite barnsligt och suspekt att hylla en storhet, men är det fel att uttrycka beundran över något fint i en värld som består av så mycket nidvisor och illvilja? frågar sig Sundström.

–Men boken är egentligen ingen hyllningsakt. Jag behöver inte hylla Liszt, han är redan så hyllad. Mitt syfte är att berätta om honom på mitt eget sätt. Jag har utgått från en lång rad källor och jag har inte lagt något tillrätta eller undanhållit något. Att skriva om någon är att umgås med denna person under en lång tid, och för mig framstår Liszt just så sympatisk som jag skildrar honom som.

Hyllade ålänning
Otaliga hyllmeter har naturligtvis skrivits om Franz Liszt tidigare – den första biografin över honom utkom redan 1845 när han var endast 24 år gammal. Vad kan då en ny bok om Liszt tillföra för nytt i dag?

–Kapitlet om frimureriet är unikt och innehåller bland annat ett aldrig tidigare publicerat dokument. Och även kapitlet om hur Liszt blev adlad får nog betraktas som unikt, uppgifter om Liszts väg till adelskap finns i spridda meningar här och där  i Lisztlitteraturen, men ingen har tidigare gått igenom det så här systematiskt.

Något annat som inte brukar tas upp i den gängse litteraturen om Liszt men som Sundström uppmärksammar, är kompositörens hyllning av den åländska pianisten Alie Lindberg. Hon föddes 1849 i Kastelholm och började spela piano som femåring, och efter pianostudier kom hon till Liszts stjärnelev Carl Tausig i Dresden.

Tausig tog henne till Weimar där hon fick spela upp för Liszt. Han blev så förtjust att han lät henne uppträda med en egen konsert dagen efter. Där spelade hon, enligt Sundström, ”så fantastiskt att Liszt vid slutapplåden hyllade henne genom att rycka en kvist med tre blad ur den lagerkrans han bar och inför den jublande publiken ge henne dem”.

Vidare skrev Liszt ett hyllande rekommendationsbrev till Lindberg, som hjälpte henne stort i hennes fortsatta karriär som konsertpianist.

Intresse från Ungern
Musikaliskt underbarn, pianovirtuos, kompositör och dirigent – vilken Liszt vill Sundström uppmärksamma framom andra?

–För mig är Liszt framför allt en stor kompositör. Hans verklista är enorm, och en hel del inte är mycket att hurra för. Men hans bästa kompositioner är helt enastående, fullkomligt enastående – och de gör honom till en av musikhistoriens allra största.

Stor har den ungerskfödde Liszt också förblivit i Ungern, där han fortsatt ses som en nationalklenod.

Och Sundströms bok har väckt ungerskt intresse – ungerska ambassaden i Stockholm har en inbjudan redo för en kväll om boken så snart coronasituationen är under kontroll.

På måndag den 7 september klockan 18.30 sker boksläpp av Franz Liszt – kontrasternas man på Mariehamns stadsbibliotek. Då ska Anders Gabriel Sundström prata om boken tillsammans med författaren och pianisten Martin Högstrand, samt på piano framföra styckena Ungersk rapsodi nr 5 och Genèves klockor.

– Tomi Riitamaa, Nya Åland, Torsdag 3 September 2020

– Franz Liszt hade ett mycket spännande liv. Det finns fascinerande historier om honom redan innan han föddes. Året han föddes syntes ”Den Stora Kometen” tydligt från jorden, och hans mor menade att det betydde att han skulle göra stora saker, säger Anders Gabriel Sundström.

Han har själv spelat musik av Franz Liszt sedan han gick i gymnasiet och ser Liszt som en stor förebild inom musiken.

– Liszt gjorde en hel del som inte var så lyckat, men det han gjorde bra var fullkomligt ypperligt.

Planerat i många år
År 2011 var det 200-årsjubileet av Franz Liszt födelse. Det var då Anders Gabriel Sundström fick idén till boken.

– Då skrev jag ett föredrag om Franz Liszt som jag åkte runt och höll på olika platser i Europa. Det föredraget blev publicerat som en text och är också med i boken.

Sedan dess har arbetet på boken pågått fram och tillbaka och Anders Gabriel Sundström har skrivit och publicerat en annan bok, om Ludwig van Beethoven, där emellan.

– Jobbet på boken har kommit och gått men totalt kanske det tog ett år. Berättelsen har varit klar sedan januari, men jag har filat på småsaker in i det sista. Anders Gabriel Sundström säger att skrivandet gick både snabbt och ganska enkelt.

– Det svåraste var inte berättelsen, det svåraste var när allt var klart och man kommer på saker här och där som borde ändras. I mars när jag redan hade lämnat in boken till förlaget kom jag mitt i allt på att det inte stod i boken när Franz Liszt föddes.

Anders Gabriel Sundström säger att projektet till stor del har bestått av att forska och att hitta bra källor till materialet.

– Vissa detaljer kräver väldigt mycket arbete. Man kanske har hört historien tidigare, men det är viktigt att ha en källa som säger hur det är, svart på vitt.

– Franz Liszt liv är fullt med roliga anekdoter och goda historier. En historia som jag kämpade mycket med och som var svår att reda ut var en om hur Lizst träffade Beethoven som barn. När det är mycket forskning är det också större glädje när man hittar en bra källa

Lärde du dig någonting när du skrev boken?
– Ja, det roligaste av allt när man skriver är att man lär sig så mycket. När man själv läser är det en annan sak. Det ger väldigt mycket värdebehållning att själv lära sig så pass mycket.

Något för alla
Anders Gabriel Sundström säger att boken främst riktar sig till ”folk som tycker om att gå på konsert”.

– Mycket av det jag skriver i boken är berättat förut. Boken är mitt eget sätt att förstå och berätta historien om Franz Liszt liv. Den riktar sig till dem som gillar musik, inte högakademiker inom musikhistoria.

I boken finns också en del nya historier.

– Det finns kapitel om hur Franz Liszt adlades och om att han var frimurare. Det materialet har aldrig publicerats förut.

Anders Gabriel Sundström tror att boken kan uppskattas av de flesta.

– Vissa resonemang kan kanske kännas främmande om man inte är inne i musikens värld, men till största del kan nog vem som helst ta till sig boken.

Han säger att boken är ganska lättläst och mindre akademisk än hans förra bok.

– Trots att en bok innehåller en seriös beskrivning så tycker jag inte att den behöver vara gravallvarlig. Min son som är 13 läser den just nu.

Syskonböcker
Bilderna i boken är någonting som Anders Gabriel Sundström är väldigt nöjd över.

– Bilderna är väldigt noggrant utvalda och placerade. Jag valde att ha alla bilder i svartvitt, så att det blir lite som i en gammal romantisk film.

Omslaget är han också väldigt glad över.

– Omslaget är ritat av Anne-Marie Petersen. Jag har länge haft en karikatyr av Beethoven som hon har ritat upphängd på min vägg. När jag skrev min förra bok kontaktade jag henne och frågade om jag fick använda hennes illustration. Nu gick hon med på att rita omslag till den här boken också, vilket är kul. Böckerna blir som syskonböcker.

Anders Gabriel Sundström har redan börjat fundera på möjligheten att skriva en tredje bok.

– Mitt förlag har föreslagit en bok om kvinnliga italienska tonsättare på 1600-talet. Det skulle vara väldigt roligt, för då skulle jag verkligen kunna lära mig mycket. Jag skulle också väldigt gärna skriva en bok för barn. Om det blir en tredje bok kanske det blir en barnbok om Beethoven.

Tilda Lindén, Ålandstidningen, torsdag 20 augusti 2020