”Hon fick en allvarlig psykos, och senare upptäcktes hjärntumören. I dag lever Ann-Helén Andersson med kronisk cancer. Nu släpper hon sin första bok.”
Läs intervjun i Västerbottens-Kuriren (prenumeration krävs)
Läs mer om Ann-Helén Andersson
Foto: Privat
”Förordet till ’Tinis konst-iga sagor’ är skrivet av dramatikern och regissören Suzanne Osten, som under sin karriär har gjort sig känd för att alltid ha barnets perspektiv som ledstjärna – och som heller aldrig väjt för det mörka och svåra i tillvaron.
Och kanske kan sagorna i boken, som släpps i en på många sätt exceptionellt mörk tid, på något sätt vara en hjälp att, om inte förklara, så kanske ändå acceptera tillvarons oberäknelighet, enligt Martina Domonkos.
– Livet är ju väldigt kaotiskt, inte minst för barn. Det är känslor, förhållanden och kompisar i klassen. Det är lärare, pandemi, krig och rädslor – och det finns en massa saker som mamma och pappa varken kan förklara eller fixa, säger hon”
Läs hela intervjun i Aftonbladet
Läs mer om Martina Domonkos
”Denna bok Fängslande mig. Speciellt när man lärde känna karaktärerna på djupet. Den var svår att lägga ifrån sig för man ville bara veta vad som skulle ske med Tage och gruppen. Den rekommenderas starkt! Med andra ord en perfekt bladvändare.
Av mig så får denna pärla
💙💜❤💜💙 av 5st❤”
Läs hela recensionen på Instagram (inloggning krävs)
Läs mer om Martin Björklind
Mängder av svenska journalister och författare har uppehållit sig i London och skrivit om det. En av de tidiga var Fredrika Bremer som kom dit som en förövning till den stora resan till Amerika: ”Ty överallt söker jag att se det bästa och det sämsta av tingen, tillvarelsens himmel och helvete i alla sfärer av livet. Jag ville se det även i Londons liv. Och jag såg det.” Om det kan man läsa i hennes England om hösten 1851. På nätet finns Carina Burmans essä om saken, i bildningsmagasinet Anekdot. Och den flitiga Ellen Rydelius (som bland andra Carina Burman och Dag Hedman behandlat) skrev handböcker om hur man bäst kunde få ut det mesta under en vecka i europeiska storstäder. 1936 kom hennes London på 8 dagar.
Raden av utrikeskorrespondenter stationerade i London som skrivit läsvärt om staden är mycket lång, bland dem Alf Martin och Daniel Wiklund. Per Erik Wahlund har promenerat där, liksom Jolo och hans hustru Margareta Sjögren vars Drottningens England (1954) fick stor spridning. Redan på 1910-talet rapporterade Gustav Hellström därifrån för Dagens Nyheter. Om det kan man läsa i den fjärde boken i Hellström-sällskapets skriftserie, Reporter i världens största stad. Gustaf Hellström i London 1907-1910. Den lundensiske litteraturhistorikern Johan Mortensen som inte fick den professur han kanske borde haft blev lite senare Sydsvenskans korrespondent där och använde sin erfarenhet för två bra böcker, London av i dag (1926) och Londonkaleidoskop (1930). Han och hans hustru omkom under Blitzen när en tysk bomb föll över deras hus i London den 30 november1940.
Skönlitterärt drog Gustaf Hellström nytta av sina London-erfarenheter i ett par av delarna i sin sju band långa romanserie om Stellan Petreus, ”en man utan humor”, och Frank Heller i Herr Collins affärer i London som kom 1912, som hans andra bok (av i allt drygt femtio). Gunnar Serner som var hans borgerliga namn hade tack vare en generös morbror kunnat komma till England 1906 och återvände dit när han förberedde sin licentiatavhandling om Swinburne som han sedan utökade och doktorerade på några år senare. Under första kvartalet 1910 var han i London som man kan läsa om i Frank Heller-sällskapets årsbok 2020, Frank Heller och England. Han skickade ett tacksamt rimbrev till sin morbror-mecenaten:
”Ja, nu, kära Morbror, man krossat Kanalen/ att titta ett tag på de engelska valen/ och forska i böckernas dammiga blad/ i British Museum i Londons stad. […] Och nu går man an med ”all right” och ”good morning”/ så käken blir trött på en hederlig skåning/ och konversationen gör ingen glad/ på ett boarding-house här uti Londons stad. / Men en tid blott: så lämna vi varje museum/ och blifva doktorer och sjunga te deum/ och sen för kolleger i Piteå stad/ förtälja från London rätt mången bravad.”
Av en lektorstjänst i den svenska provinsen blev intet. Den purunge doktorn i engelska Gunnar Serner hade skuldsatt sig så djupt att han, som framgår av hans självbiografi På detta tidens smala näs, övervägde att begå självmord. I stället förfalskade han namnteckningarna på tre växlar som han presenterade i tre malmöbanker. I de båda första fick han ut betydande summor, i den tredje bad man honom vänta. Det gjorde han inte utan hastade vidare till Köpenhamn och London, och kort därefter till Monte Carlo där han snabbt spelade bort pengarna – och tvangs börja författa, till många läsares glädje.
På 1910-talet var Hugo Vallentin (1860-1921) korrespondent i London för Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning. Han hade under några år varit redaktör för skämttidningen Söndags-Nisse, en svensk motsvarighet till Simplicissimus i München och som den full av karikatyrer av tecknare, bland andra Oscar Andersson och Albert Engström, som var lika skickliga som Th. Th. Heine och Olaf Gulbransson. Den fick i sina skilda skepnader lång livslängd, från1862 till 1954, och slogs 1924 samman med Strix där Hasse Z blev redaktör 1897. Hugo Vallentin var det för Puck, en tredje tidning av samma slag, från 1901-1916.
London, skildringar af Hugo Vallentin, är en bastant bok på 530 sidor i blått klot med den röda titeln i vacker jugend, och med mängder av illustrationer, många av dem som helsidesplanscher. Den inleds med en bild på ”Konungen, Drottningen och Prinsen af Wales”, dvs. George V som just tagit över efter sin bror Edward VII som avlidit i maj 1910, hans drottning Mary och deras son arvprinsen som skulle komma att abdikera 1936. I elva kapitel avhandlas på lättsamt informativt vis Staden, Människorna, Bröd och Skådespel, Sport, Köpenskap och Rättvisa, Klubbvärlden, och på sidorna om Den tredje statsmakten tidningarna längs Fleet Street och angränsande gator. Från böckernas värld rapporterar rappt om edwardianer som H. G. Wells, Joseph Conrad, G. K. Chesterton, Galsworthy och Arnold Bennett. Om Edmund Gosse (nästan enbart ihågkommen för sin fina bok Father and Son) sägs att han ”torde vara en af de få engelska skriftställare och kritici, för hvilken den skandinaviska litteraturen är tillgänglig på originalspråken. Få, om ens någon af hans samtida här, torde vara i stånd att njuta af och fullt uppskatta Strindberg, Fröding, Heidenstam, Levertin, Hallström, Snoilsky, Selma Lagerlöf och Ellen Key. Han har blifvit sin gamla kärlek trogen och följer intresserad med allt det nya inom den svenska litteraturen, så att hvarken Ossian Nilssons dikter eller Ludvig Nordströms Landsortsbohème är honom främmande.”
I kapitlet Världsförbättrarbråk presenterar Hugo Vallentin en rad premiär- och utrikesministrar, bland dem Asquith, Lloyd George, Churchill, Edward Grey (vars yttrande vid första världskrigets utbrott ”Nu släckas ljusen över Europa och vi skola icke se dem tändas igen under vår livstid” blev klassisk – han var dessutom en skicklig ornitolog som skrev böcker om fåglar och fågelsång), Ramsay MacDonald och Balfour (mest ihågkommen för sin doktrin 1917 som försökte reglera förhållandet mellan Israel och arabstaterna). Fem sidor handlar om ”Kvinnornas kamp”, dvs. suffragetternas, och deras demonstrationståg längs Londons gator:
”I spetsen för processionen går en gammal gråhårsdam med distingueradt utseende, och de flesta af deltagarinnorna höra synbarligen till de så kallade öfre klasserna. Obehindrad går processionen sin väg fram, endast hälsad af ett eller annat hånande tillrop från nyfikna trottoarbildare eller passagerare på taket av en förbifarande omnibus, men när den når fram till poliskedjan förändras situationen. Innan man hinner göra sig klart för hvad som står på är hela platsen fylld af en kämpande hop, poliser och kvinnor. De senare ha sökt att tränga sig igenom kedjan för att, som det heter, öfverlämna en petition till premiärministern, men då polisen i enlighet med förordningen, som förbjuder en procession att nalkas Parlamentshuset på vissa meters avstånd, satt sig till motvärn, uppstår ett vildt handgemäng. Det är en obeskriflig scen. Det skrikes och ropas. Somliga af kvinnorna göra våldsamt motstånd, då de anhållas, medan andra enträget begära att bli det. De haka sig krampaktigt fast vid stenbarriärer och räcken, Hattar och slöjor, paraplyer och boor strös kring på marken. Den gamla gråhårsdamen faller omkull på gatan, blödande ur ett sår i pannan, och är nära att bli överriden. Ligapojkar blanda sig i leken än för, än emot kvinnorna, blott för att få ställa till bråk. Och nu går den ridande polisen mera anfallsvis till väga. Mellan två, ibland flera, poliser föres den ena efter den andra af hattlösa, likbleka, halft hysteriska kvinnor bort till närmaste polisstation, Kvinnornas stora fälttåg är i full gång.”
Den distingerade gråhårsdamen var nog Emmeline Pankhurst som var född 1858 (hennes dotter Sylvia var tjugoåtta 1910). Om Hugo Vallentin till en början verkar lite återhållsam i sina sympatier för de engelska kvinnornas rösträttskamp är han mera omedelbart sympatisk lite längre fram i texten även om man nog fortfarande kan ana en viss ambivalens:
”Det lyser af ljusa, luftiga dräkter med brokiga skärp och praktfulla blomsterprydnader. Det är kvinnorna, som äro ute på härnadståg igen. Från alla delar af det mäktiga riket komma de. Det stora metropolen lämnar tydligtvis det största bidraget, men det har kommit skaror från fabrikslandet i norr, Skottlands högländer och Wales’ berg och dalar. Kängurulandet under Södra Korset har sändt sin kontingent, och snölandet på andra sidan hafvet sin […] Poliser till häst och till fots äro med öfverallt, men i dag är det icke som motståndare utan som goda vänner och hjälpare. […] Musiken spelar, de tusende banéren fladdra, näsdukar och hattar vifta, applåder och hurrarop ljuda, och genom västra Londons storgator går kvinnornas väldiga triumftåg fram. Segern är visserligen icke vunnen ännu, men den skymtar i ett icke aflägset fjärran. Målet ska nås äfven om vägen till detsamma skulle bli besvärligare än nödigt vore det på grund af okloka tilltag och uppträden igångsatta af en del fanatiska element inom rörelsen.”
Om boken hade kommit några år senare hade Hugo Vallentin säkert rapporterat om vad som hände på Epsom Derby den 4 juni 1913 när suffragetten Emily Davison kastade sig ut framför George V:s häst Anmer, blev sparkad och avled av sina skallskador fyra dagar senare (en halv minut av det dramatiska händelseförloppet kan ses på nätet). Begravningen blev en stor manifestation. Det hävdades länge att hon begått självmord. Troligare är att hon nog bara försökt fästa en banderoll med en devis för kvinnlig rösträtt på hästen.
Ivo Holmqvist
”Det är bara ett halvår sedan Lena Eisele, 67, debuterade som författare. Nu har hon gett ut sin andra bok. ’Hägring’ är en 40 sidor lång prosalyrisk skildring av livet.
Rötterna finns i Helsingborg. Till Ängelholm flyttade hon på 1980-talet, då hon arbetade som lärare i Båstad. Hon är även varit litteraturkritiker i Sveriges Radio Kristianstad och NST.”
Läs intervjun i Helsingborgs Dagblad (prenumeration krävs)
Läs mer om Lena Eisele
”’När man tänker på mängden möjliga beståndsdelar för idéer och handlingar som finns inom oss […] som undan för undan kopplas samman i nuet och gör oss till dem vi är!’
Ja, vad är det egentligen som håller ihop en individ? Läkaren kastar in ’det undermedvetna’ i diskussionen, men jaget är kallsinnigt. I stället tecknar han en bild eller känsla av att vara mångsidig, flytande: ’Kort och gott – att vara flera … Och leva … i flera dimensioner.’ I dag, i de digitala kontrollapparaternas tid, betingas vi snarare av något utanför oss själva. Och ändå är Valérys bild besynnerligt träffande.”
Läs hela recensionen i Aftonbladet
Läs mer om Paul Valéry
Ekström & Garay ger ut äventyrsromanen Sången från underjorden skriven av ingen mindre än Sebasthian W. Thörn
Sebasthian W. Thörn föddes den 17 oktober 1992 och växte upp i skogarna och byarna runt Hässleholm i Skåne. Som en del av Youtube-gruppen Monte Fjanton har han sedan 2008 gjort humoristiska filmrecensioner, sketcher och spelvideor, som setts närmare hundra miljoner gånger. Sedan 2020 jobbar han även som leveldesigner på spelföretaget Forgotten Empires. Han har skrivit noveller, filmserier och spelberättelser under hela sitt liv. Sången från Underjorden (2022) är hans romandebut.
– Hur fick du idén till Sången från underjorden?
En förvånansvärt svår fråga att svara på! Vissa inspirationskällor är nog ganska uppenbara, som Jules Vernes Resan till jordens medelpunkt och liknande äventyrsberättelser. Annat är, även för mig, betydligt svårare att sätta fingret på.
Boken har växt fram ur en novell jag skrev för tolv år sedan. Själva kärnan har funnits där från början – sökandet efter en underjordisk stad, relationen mellan James och Matilda – men den har också växt mycket under åren. Var varje idé kommit från går inte att säga: det är ytterst sällan jag ser eller läser något och tänker ”det där måste jag lägga till i min bok!”
I slutändan handlade det nog mest om att jag ville skriva något som jag själv hade velat läsa: ett storslaget äventyr som spänner över halva världen, och bortglömda platser man som läsare får vara med och utforska.
– Hur kom huvudkaraktären till?
I början var det en ganska utilitarisk process. James Dayton behövde ha de medel som krävdes för att kunna ge sig ut på resan jag ville skriva om, så då fick han vara hyfsat rik. Han behövde dessutom vara villig att lämna allting bakom sig när han fick ett brev från en gammal käresta, därför behövde han vara ganska isolerad och ensam trots sin framgång. Det var själva grunden, sedan har hans personlighet och erfarenheter växt fram under skrivandet.
– Vad har berättelsen betytt för dig?
Framför allt ser jag det som ett personligt åstadkommande. Jag har velat skriva romaner sedan jag var gammal nog för att kunna läsa dem, men under väldigt lång tid har det känts som ett oöverkomligt mål. Jag har behövt komma över både bristande självförtroende och kass arbetsdisciplin för att ro i hamn det här projektet. Men nu är det gjort, och plötsligt känns det ganska självklart att jag ska kunna skriva inte bara en utan dussintals böcker till.
– Vad hoppas du att läsarna ska känna när de läser den?
Att den är svår att lägga ifrån sig.
– Vad är det bästa med äventyrsgenren?
Namnet säger allt. Man får en chans att följa med på äventyr som annars skulle ha varit omöjliga att uppleva, oavsett om det är i filmer som ”Indiana Jones”-serien, spelserier som ”Tomb Raider” och ”Uncharted”, eller en bok som min.
– James Daytons behagliga herrgårdsliv slås i bitar då ett brev anländer till hans hem: ett brev från hans ungdomskärlek, Matilda, som kastar honom ut på ett äventyr och som kommer att föra honom halvägs över världen – och djupt ner i underjorden.
Matilda säger sig veta vägen till den mytomspunna underjordiska staden Agartha. Tillsammans beger de sig till Tibet på jakt efter den legendariska platsen – men högt uppe bland de vindpinade bergstopparna inser de snart att de inte är de enda som söker efter staden.
Samtidigt hemsöks James i sina drömmar av en ansiktslös kvinna som lockar på honom med en ljudlös sång från underjorden. Vad är det kvinnan vill? Vad döljer sig egentligen i Agarthas hjärta?
Sången från underjorden är en äventyrsroman i samma anda som de stora klassikerna. Med värme och en omistlig kärlek till genren bjuder Sebasthian W. Thörn med läsaren på en fartfylld och spännande resa till en annan värld. Färgstarka personligheter, svindlande miljöer och ett luftskepp styrt av en halvgalen luftkapten – det blir knappast bättre än så här.
Sången från underjorden släpps i maj, du hittar titeln hos bland annat Adlibris och Bokus.
”Med djur och natur, magi och empati skrivs en fin historia fram. Sigge och Labbe Trut är både magisk och naturnära. Den varma relationen mellan Sigge och farfar ger trygghet i dramatiken. Författaren Susanne Gustafsson bor i Nösund på Orust. Hon är utbildad förskollärare och har arbetat med barn och unga i olika roller. För de nästan drömska och harmoniskt varma illustrationerna står Dina Leuchovius.”
– Annika Övermyr, BTJ-häftet nr 8, 2022
Läs mer om Susanne Gustafsson
”I Vår bragd får vi lära känna sjömännen och vetenskapsmännen som fanns ombord och även fartygschefen Christian Adolf Virgin som också är en anfader till författaren. I boken skildras seglatsen ur den vanlige besättningsmannens ögon. Vi får en inblick i livet till sjöss och besättningens tankar och känslor. Ulf Helgesson är gymnasielärare och har skrivit en intressant och välskriven bok som bör tilltala alla med ett maritimt historiskt intresse i en bredare mening.”
Tord Rönnholm, BTJ-häftet nr 8, 2022
Läs mer om Ulf Helgesson
Ekström & Garay ger en donation på 50 000 kr till Röda Korset för att ge stöd till humanitära insatser i Ukraina. Vi kommer även att, i samarbete med Opulens, ABF Malmö, ABF Göteborg samt tryckeriet Exakta Print AB, publicera en antologi under namnet ”Poeter mot krig”. Antologin innehåller en unik sammansättning av poeter som exempelvis Göran Sonnevi, Bruno K. Öijer, Mikael Wiehe och Arazo Arif. Allt överskott av antologin tillfaller Röda Korset.
”Våra tankar går till de oskyldiga offren i Ukraina, ett meningslöst krig där civila blir utsatta utan förvarning. Livet omkullkastas och blir till en mardröm där överlevnad står i fokus. Barn blir traumatiserade, par splittras och vet inte om de kommer att få se varandra igen. Det är en mänsklig tragedi som inte lämnar någon oberörd”, säger förlagschef Paul Nilsson.
”Poeter mot krig” släpps den 31 mars, du hittar antologin bland annat hos Pocketshop – som även de skänker allt överskott till Röda Korset.
Tack till våra samarbetspartners!
Novelltävlingen avslutad och det inkom drygt 600 bidrag! Arbetet med urvalet är i full gång och vinnarna kommer att presenteras senare i vår.
Startskottet för årets novelltävling gick av den 1 oktober. Tävlingen arrangerades av Ekström & Garay och kulturmagasinet Opulens, i samarbete med Göteborgs-Tidningen, Kvällsposten och Sparbanken Syd. Förstapristagaren erhåller en prissumma på 35 000 kr, andrapristagaren 10 000 kr och tredjepristagaren 5000 kr.
Nio av novellerna kommer att publiceras i en antologi som ges ut av Ekström & Garay. De kommer även att publiceras i Opulens, Kvällsposten och Göteborgs-Tidningen.
Stort tack till alla våra sponsorer!
”Boken är ett unikt sätt att närma sig och uppleva konst, sådan konst som oftast inte hänger på ett museum. Det är en allåldersbok av bästa slag att samlas kring, läsa högt och samtala om. Både bilderna och sagorna gör läsaren nyfiken och jag kan nästan lova att man vill googla vidare och titta på hur konstverken såg ut. Varje saga har en kort presentation av konstverk och konstnär.
Helhetsbetyg: 4.”
– Annika Lundeberg, BTJ-häftet nr 8, 2022
Läs mer om Martina Domonkos
Tinis konst-iga sagor släpps 25 mars, du hittar titeln hos bland annat Adlibris och Bokus.
Läs mer om boken här
”Boken är ett starkt civilisationskritiskt inlägg mot kontroll, maktmissbruk, segregation och miljöförstöring. Charlie och hennes närmsta vänner står för andra värderingar och det är en tidsfråga innan samhällets styrande krafter är dem på spåren. Den som lever får se är en bok med många trådar och författarna Anette Bengtsson och Malin Ronstad, som båda är lärare, driver tydliga värdegrundsfrågor.”
– Sarah Utas, BTJ-häftet nr 7, 2022
Läs mer om Anette Bengtsson & Malin Ronstad
Den som lever får se finns hos bland annat Adlibris och Bokus.
Läs mer här!
”Det är en vacker bok med text på varje högersida. Boken skildrar ett förhållande och hur det utvecklas. Förälskelsen beskrivs med en känsla av det där pirret som infinner sig. Småbarnsåren som kommer bjuder på glädje och många tankar om vad som händer med jaget och förhållandet. Jag läser varje dikt flera gånger och upptäcker nya saker och tankar varje gång.”
Sverige har sällan spelat stora världshistoriska roller – landet är litet, befolkningen likaså, och det geografiska läget i Europa har ofta beskrivits som perifert. Men undantag finns, och inget torde vara större än stora nordiska kriget. Under 1700-talets första decennium, fram till nederlaget vid Poltava 1709, stod det svenska kungariket på höjden av makt och internationellt inflytande. Den karolinska armén skördade framgångar medelst en offensiv krigföring som slog Europa med häpnad.
Om detta kan man läsa i många monografier, antologier och översiktsverk, men flertalet snuddar bara vid ytan. Det verkligt fascinerande är när forskare går flera steg längre och tränger på djupet i arméns struktur och vardag. Källmaterial saknas inte, men för att kunna sätta sig in i detta krävs stor energi och ambition – större än de flesta förmår uppbjuda. Det är därför jag blir så överraskad, och glad, när jag läser Stefan Ingessons lika vetenskapligt gedigna som välskrivna Kungens män, en ingående analys och presentation av arméns yppersta elit, Karl XII:s egen drabantkår. Under 1700-talets två första decennier var det en av jordens mest imponerande militära styrkor, kanske rentav den allra främsta. Ingesson skärskådar den ur alla till buds stående synvinklar och uppdagar många nya aspekter, inte minst vad fältsjukvården beträffar. Resultatet är en bok som gör det möjligt att komma de karolinska soldaterna kusligt nära inpå livet.
– Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet
Kungens män finns bland annat hos Adlibris och Bokus, se den här
Samtal kring boken Myten om Luna
Det är mycket som händer under resan mellan barndom och vuxenliv. Jag är utbildad barn- och ungdomspsykoterapeut och har arbetat en hel del med yngre människor, säger Hillevi, och därför handlar min berättelse om en flicka som från början bara är tolv år. Den riktar sig framför allt till ungdomar och unga vuxna, men jag tror och hoppas att den kan uppskattas även av vuxna
.
Själv hade jag svårt att lägga ifrån mig boken innan den var färdigläst. Det är en fängslande och mångbottnad historia om den unga Isa som tar sina första steg i vuxenblivandet och börjar frigöra sig från sin trygga familj.
Driven av äventyrslust och vetgirighet råkar hon ut för en ofattbar händelse och som läsare känner man sig länge osäker på om hon överhuvudtaget kommer att överleva.
Inledningsvis målas en varm småländsk sommaridyll upp, med nyanserat och realistiskt gestaltade personer och relationer. Det är 1969 och den första månlandningen har just ägt rum. Barnen i berättelsen funderar kring svarta hål i rymden och den spännande faster Rut kommer på besök med sin brittiske make, arkeologen John. Han är en person som lockas av och försöker förstå det som ter sig mystiskt och ogripbart. Den svåra händelsen som sedan inträffar gestaltas på ett gripande, men också fantastiskt, overkligt sätt.
Hillevi berättar: Nej, det som här händer kan faktiskt inte hända i verkligheten, säger Hillevi. Det är en symbolisk historia. Men liksom i sagor och myter går det att känna igen mönstret för verkliga traumatiska upplevelser av många olika slag. Då en människa råkar ut för ett trauma rasar vardagens ramar. Man ramlar ut i en annan tillvaro. Kropp och själ kan i vissa ögonblick separeras. Det overkliga inslaget i berättelsen påminner oss dessutom om att det finns en större värld bakom den vi känner till.
Hur kan vi leva med det som vi inte riktigt förstår? Den gigantiska rymden, de svarta hålen…Hur förklarar vi det för oss själva? Det är så mycket i naturen som är fascinerande och svårt att egentligen begripa, som att vi vandrar omkring på ett glödande brinnande klot …
Själva idén till den här berättelsen fick jag för många år sedan på Fårö. Det var en kväll med familjen vid en eld på stranden. Det var havet, stjärnhimlen och de där märkliga raukarna, och vi kom att prata om jordens tillkomst, fantisera om vad som skulle kunna hända om… Sedan är det ju så att när man väl börjar skriva så börjar också historien att leva sitt eget liv.
Hillevi har lång erfarenhet av att som psykoterapeut arbeta med traumatiserade människor och i boken gestaltas också Isas läkningsprocess. Den går långsamt och stegvis.
Det man råkat ut för behöver man på ett eller annat sätt berätta om, annars finns det risk att det tar konstiga eller destruktiva vägar, säger Hillevi. Och det kan ta tid att orka och hitta sätt att berätta. Isa tar hjälp av musiken då hon försöker hitta tillbaka till sig själv i tillvaron.
Att skriva har länge varit viktigt för Hillevi, men hon vill även framhålla att det kan användas i terapeutiskt syfte.
Psykoterapi och skrivande ligger nära varandra. I många länder är skrivterapi vanligt, men här i Sverige är det inte lika känt. Men skrivande kan vara ett verktyg i psykoterapi, för patienter som tycker om att skriva. Likaså i traumabehandling där det förekommer skriftliga traumanarrativ som en form av bearbetning. Man kan skapa en sammanhängande berättelse genom att sätta ihop sina minnesfragment.
Hillevi använder ibland även skrivande som komplement i musikterapi. En musikupplevelse är ofta väldigt symbolisk och känslostark.
Ur den kan man dra trådar till ett verbalt berättande och lägga upplevelsen utanför sig själv. Och när du en gång skrivit finns det alltid kvar som en kommunikation med omvärlden.
Att skriva den här boken har tagit många år. Det här är en riktig ”sommarbok”. Jag skrev på den flera somrar i rad. I Småland och på Gotland. Att verkligen få ihop en historia är svårt, mycket svårare än man tror. När det nu till slut är en bok så är det förstås väldigt roligt – och samtidigt lite pirrigt. Hur uppfattar en läsare den här lite sagolika historien? Men bara att ha fått ihop den känns ändå riktigt bra.
Givetvis kommer Hillevi att fortsätta att skriva, efter att ha tagit del av berättarglädjen och språkkänslan i den här boken är det svårt tro något annat. Även om hon har en hel del annat att stå i. Psykoterapeut på Röda Korsets behandlingscenter i Uppsala, främst med barn och familjer men även ungdomar och vuxna. Psykoterapiarbete i Region Uppsala och handledningsuppdrag. Och ibland målar hon, som exempelvis omslagsbilden som kom till år 2004 då hon arbetade med utbildning av musikterapeuter i Sarajevo och Mostar. Dessutom är Hillevi med i styrelsen för PC, och har tillsammans med Teresa Allzén, Teci Hill och Stephan Hau arbetat fram Psykoterapicentrums podd: Det gåtfulla psyket, där två avsnitt presenterats under 2021.
Det här är Hillevis debutroman. Tidigare har hon skrivit ett kapitel ”Hur låter det du har varit med om? Musikterapi med barn och ungdomar med erfarenhet av potentiellt traumatiserande händelser” i Anna Gerges antologi: ”Vad har du varit med om? PTSD och dissociation hos barn och unga: förekomst, diagnostik och behandling” (2013). År 2018 gav Isaberg förlag ut läromedlet ”Arne lagar mat – vokalsånger med svenskans långa vokaler som grund”. Det är ett läromedel som skapats runt nio olika vokalsånger Hillevi komponerat i en musikterapiverksamhet med flyktingungdomar, som skulle lära sig svenska.
Intervjun är publicerad i Psykoterapi 2022/1
Lär mer om Myten om Luna här!
Läs mer om Hillevi Torell
”Skrivande är en röd tråd i Motalabon Maria Jacobsons liv. Nu är hon aktuell med debutboken ’Vad ingen vill’.
– Jag har alltid varit intresserad av att läsa och skriva. Det är de fritidssysselsättningar som ger mig allra mest.
Jacobson har alltid tyckt om att skriva noveller. Dessa, säkert ett hundratal tror hon, har hamnat i byrålådan. Där finns också många novellsamlingar.”
Läs hela intervjun i Motala & Vadstena Tidning, 5 mars 2022 (prenumeration krävs)
Läs mer om Maria Jacobson
Vad ingen vill finns bland annat hos Adlibris och Bokus. Läs mer här!
Som ny spårvagnsstad – landets första på drygt hundra år – har ett nytt kapitel skrivits i Lunds historia. Nu släpps boken om hur allt började.
Text av Görel Svahn – Sydsvenskan
– ”Det jag slås av hur otroligt många utredningar det är som har gjorts. Och jag har varit med om de flesta. Den som påstår att frågan inte är utredd måste ha missat en massa”, säger Håkan Lockby, tidigare teknisk direktör i Lund som skriver boken tillsammans med Christer Ljungberg, vd på trafikkonsultbolaget Trivector.
Läs hela intervjun i Sydsvenskan
Håkan Lockby är före detta teknisk direktör i Lunds kommun. Han har arbetat med stadsbyggnads- och trafikfrågor i politiskt styrda organisationer i mer än 35 år.
Christer Ljungberg är grundare av konsultföretaget Trivector, som arbetar med hållbara transporter. Han är också entreprenör, föredragshållare och skribent.
Sedan den 13 december 2020 rullar spårvagnar i Lund.
Den nya spårvägen är den första i Sverige på 110 år och det mest omdebatterade stadsbyggnadsprojektet i Lunds historia. Ett unikt projekt som diskuterats i över 30 år, från en idé om en stadsutveckling i östra Lund med spårburen trafik som ryggrad, till att spårvägen Lund C–ESS blev verklighet 2020.
Att bygga en spårväg har aldrig varit ett mål, utan ett medel för att uppnå mål om en hållbar utveckling. Stadsutvecklingsprojekten i det så kallade ”Kunskapsstråket” och i den nya stadsdelen på Brunnshög är sammanflätade med spårvägsprojektet. De förutsätter alla varandra.
Anledningen till att spårvägen varit svår för många att förstå och acceptera är kanske för att spårvägen inte i första hand ska lösa dagens problem – utan framtidens. Få om ens något projekt har väckt så mycket känslor bland lundabor. Detta och allt om vägvalen, dramatiken, sveken, kriserna, stadsutvecklingen, motståndet och de avgörande ögonblicken kan ni läsa om i denna bok som förutom författarnas erfarenheter bygger på intervjuer med politiker, tjänstemän och näringslivet.
Så kom spårvägen till Lund släpps 19 april, du hittar titeln hos bland annat Adlibris och Bokus.
Sebasthian W. Thörn föddes den 17 oktober 1992 och växte upp i skogarna och byarna runt Hässleholm i Skåne. Som en del av Youtube-gruppen Monte Fjanton har han sedan 2008 gjort humoristiska filmrecensioner, sketcher och spelvideor, som setts närmare hundra miljoner gånger. Sedan 2020 jobbar han även som leveldesigner på spelföretaget Forgotten Empires. Han har skrivit noveller, filmserier och spelberättelser under hela sitt liv. Sången från Underjorden (2022) är hans romandebut
En förvånansvärt svår fråga att svara på! Vissa inspirationskällor är nog ganska uppenbara, som Jules Vernes ”Resan till jordens medelpunkt” och liknande äventyrsberättelser. Annat är, även för mig, betydligt svårare att sätta fingret på.
Boken har växt fram ur en novell jag skrev för tolv år sedan. Själva kärnan har funnits där från början – sökandet efter en underjordisk stad, relationen mellan James och Matilda – men den har också växt mycket under åren. Var varje idé kommit från går inte att säga: det är ytterst sällan jag ser eller läser något och tänker ”det där måste jag lägga till i min bok!”
I slutändan handlade det nog mest om att jag ville skriva något som jag själv hade velat läsa: ett storslaget äventyr som spänner över halva världen, och bortglömda platser man som läsare får vara med och utforska.
I början var det en ganska utilitarisk process. James Dayton behövde ha de medel som krävdes för att kunna ge sig ut på resan jag ville skriva om, så då fick han vara hyfsat rik. Han behövde dessutom vara villig att lämna allting bakom sig när han fick ett brev från en gammal käresta, därför behövde han vara ganska isolerad och ensam trots sin framgång. Det var själva grunden, sedan har hans personlighet och erfarenheter växt fram under skrivandet.
Framför allt ser jag det som ett personligt åstadkommande. Jag har velat skriva romaner sedan jag var gammal nog för att kunna läsa dem, men under väldigt lång tid har det känts som ett oöverkomligt mål. Jag har behövt komma över både bristande självförtroende och kass arbetsdisciplin för att ro i hamn det här projektet. Men nu är det gjort, och plötsligt känns det ganska självklart att jag ska kunna skriva inte bara en utan dussintals böcker till.
Att den är svår att lägga ifrån sig.
Namnet säger allt. Man får en chans att följa med på äventyr som annars skulle ha varit omöjliga att uppleva, oavsett om det är i filmer som ”Indiana Jones”-serien, spelserier som ”Tomb Raider” och ”Uncharted”, eller en bok som min.
James Daytons behagliga herrgårdsliv slås i bitar då ett brev anländer till hans hem: ett brev från hans ungdomskärlek, Matilda, som kastar honom ut på ett äventyr och som kommer att föra honom halvägs över världen – och djupt ner i underjorden.
Matilda säger sig veta vägen till den mytomspunna underjordiska staden Agartha. Tillsammans beger de sig till Tibet på jakt efter den legendariska platsen – men högt uppe bland de vindpinade bergstopparna inser de snart att de inte är de enda som söker efter staden.
Samtidigt hemsöks James i sina drömmar av en ansiktslös kvinna som lockar på honom med en ljudlös sång från underjorden. Vad är det kvinnan vill? Vad döljer sig egentligen i Agarthas hjärta?
Sången från underjorden är en äventyrsroman i samma anda som de stora klassikerna. Med värme och en omistlig kärlek till genren bjuder Sebasthian W. Thörn med läsaren på en fartfylld och spännande resa till en annan värld. Färgstarka personligheter, svindlande miljöer och ett luftskepp styrt av en halvgalen luftkapten – det blir knappast bättre än så här.
Sången från underjorden släpps i maj, du hittar titeln hos bland annat Adlibris och Bokus.
Ekström & Garay förlag vill, tillsammans med kulturmagasinet Opulens, uppmärksamma bortglömda författare och böcker ur vårt gemensamma kulturarv.
Libri resurrecti – återupplivade böcker – uppmärksammar litteratur som en gång lästes, ofta med iver, men som nu fallit i glömska, inte sällan med viss orätt. Gå tillbaka i tiden och läs välformulerade texter med vacker och beskrivande djupsinnighet om klassiska författare så som Tora Nordström, Waldemar Hammenhög och Vilhelm Moberg!
”Och därmed slutar jag dessa anteckningar med ett hjärtligt tack till alla dem som underlättat mitt arbete: till […] Charlie Chaplin, kejsaren av Japan, nizam av Haiderabad, […] doktor Selma Lagerlöf och först och sist min älskade Maitava, som ändå var det bästa av alltsammans jag upplevde på min stora resa jorden runt! Högaktningsfullt Jeppe Jeppson, vice ordförande i kattkongressen, riddare av kejserliga japanska kattkorset. Ständig adress: Klockgjutargränd.”
Läs fortsättningen här
För att ni ska lära känna oss lite bättre har vi skapat en intervjuserie med våra fantastiska medarbetare.
Möt Angelika Nilsson som arbetar som förläggande redaktör på Ekström & Garay.
Angelika är utbildad i översättning från engelska. Hon har även en kandidatexamen i japanska och konstvetenskap i bagaget samt en masterexamen i engelsk språkvetenskap på gång. Hon har tidigare arbetat med språkgranskning, översättning och korrektur.
Vad gillar du mest med ditt jobb på Ekström & Garay?
Jag gillar att få lov att följa ett manus från ax till limpa, se dess utveckling och ha en dialog med författaren under resans gång. På köpet får jag chansen att få insikt i andra människors världssyn och känsloliv, och inte alltför sällan putsa på min allmänbildning.
Vad gör du helst när du är ledig?
Jag är en hemmafixare av rang, så då vill jag sylta, safta, snickra, sy, odla, fixa och dona, gärna med en nyhetspodd i bakgrunden.
Vilken är din hemliga superkraft?
Jag är orimligt pepp (selektivt applicerat).
Tre böcker du skulle ta med dig till en öde ö?
Först och främst tar jag Hōjōki skriven av den japanske munken Kamo no Chōmei på 1200-talet, efter han flytt stan och bosatt sig i en liten hydda. Där finns säkert sobra reflektioner över tillvaron att ta till hjälp i en belägenhet som denna. Jag tar även med min tjockaste japanska grammatikbok och en lärobok i jiddisch.
Bland våra nyutgivna böcker hittar vi bland annat En smärtfri tillvaro, en originell och fantasirik skildring av psykisk ohälsa. Romanen Turbulens är en berättelse om tvivel och komplexa relationer i en komplicerad värld. Mats Norells bok Döm inte mig bjuder på spänning och intriger med excentriska människor och infernalistiska rävspel.
Robert Larsson
Jens Edman är en vanlig ung man som en gång i tiden drömde om att resa och upptäcka världen – och ibland om att vara skådespelaren Gösta Ekman. Men på grund av en kronisk smärta i höften är han numera förpassad till en grå och enformig tillvaro i uppväxtorten Flodsjö. Ju mer handfallna läkarna står inför hans komplicerade skada, desto djupare faller Jens ner i en depression. Så en dag, precis när han är på väg att ge upp, ringer hans läkare med en otrolig nyhet: det finns ett nytt revolutionerande läkemedel som kan eliminera alla former av yttre och inre smärta!
Ta aldrig fler än en!
En smärtfri tillvaro är en originell och fantasirik skildring av psykisk ohälsa. Med lika delar humor och allvar berättas om en introvert man som tvingas ut på ett hisnande äventyr i gränslandet mellan dikt och verklighet. Vad är det egentligen för krafter som ligger bakom mirakelmedlet mot smärta? Vad har en urmakare i Polen med saken att göra? Ska Jens äntligen få uppleva äkta kärlek? Och vad gör Gösta Ekman på en vårdcentral i Småland?
Hans Dahlin
Ruben är en trettiofemårig lärare som fortfarande bor hemma hos sin mamma. Hans liv är förutsägbart, till den dag han drabbas av två kvinnors skilda viljor och öden.
Cilla, tvåbarnsmamma och feminist, har en helt annan syn på kärleken än han och hon skakar om hans tillvaro i grunden. När Cilla på grund av en intervju i tidningen utsätts för hot och hat, vägrar hon att vika sig, vilket gör att dödshoten mot henne blir till mer än bara hot.
Sara är den smartaste i Rubens klass, med en analytisk förmåga utöver det vanliga. Men hennes regelbundna frånvaro och blåmärkena på hennes kropp ger Ruben huvudbry. Hur långt är han villig att gå för att skydda en person han knappt känner?
Turbulens är en berättelse om tvivel och komplexa relationer i en komplicerad värld.
Sara Pejlare
Tack för alla rubrikerna
Tack på förhand och efterhand
Tack för de dikter som inte syns
Tack för allt mellan raderna
Tack för allt jag kan
Tack för det monotona och våldsamma
Tack för att jag är hemma utan land
SAMLA ALLA RUBRIKERNA! är en komprimerad berättelse bestående av såväl spillror som av sammanhang. Varje dikt är en egen helhet men tillsammans blir dikterna en värld som rymmer liv och verklighet.
Mats Norell
När den framgångsrika vd:n Timmy träffar thrillerförfattaren Mona är hans lycka total. Hon är allt han önskar sig: vacker, intelligent och spännande. De påbörjar genast ett passionerat förhållande. Men snart kompliceras relationen av Monas dunkla bakgrund och Timmys infekterade konflikt med sin excentriske kollega Jens.
Relationen blir alltmer komplex när en ung kvinna träder in i bilden – och inte vilken kvinna som helst. Ett infernaliskt rävspel inleds och Timmy skymtar en annalkande avgrund. Vem är Mona egentligen? Vad vet hon om Timmy? Timmy gör allt i sin makt för att inte tappa balansen på livets knivsegg. Frågan är om det räcker?
En spårväg genom Lund. Få, om ens något projekt, har väckt så mycket känslor bland Lundabor. Detta och allt om vägvalen, dramatiken, sveken, kriserna, stadsutvecklingen, motståndet och de avgörande ögonblicken kan ni läsa om i boken ”När spårvägen kom till Lund” som förutom författarnas erfarenheter bygger på intervjuer med politiker, tjänstemän och näringslivet. För dig som gillar nervkittlande läsning kan vi rekommendera ”Virusjakten” som är en spänningsroman om utpressning och status i en skoningslös jakt på pengar och makt där maffian slår sina klor i läkemedelsindustrins miljardvinster.
Tanja Iskender
Leo är en helt vanlig pojke – nästan. Han har en unik gåva som en dag tar honom ut på hisnande äventyr och in i en magisk värld. Följ med Leo när han gör det han älskar, på en resa ut i världen, genom kändisskap och intriger. Är Leo kanske en del av en större plan som han inte känner till?
Resans hemlighet är den första av tre böcker om Leos gåva.
Släpps 1 april, du hittar titeln hos bland annat Adlibris och Bokus.
Anders Frisk
I en skoningslös jakt på pengar och makt slår maffian sina klor i läkemedelsindustrins miljardvinster. Den svenske läkaren och medicinska forskaren Martin Walentin har lyckats med det som många bara drömmer om. Efter år av outtröttlig forskning kantad av både framsteg och bakslag har han och hans team äntligen lyckats lösa virusets gåta. Ett erkännande inom den medicinska eliten är inom räckhåll, men framgången har sitt pris.
Skrupelfria intressen i den kriminella världen, som inte drar sig för kidnappning, utpressning och mord, har gjort Martin till måltavla. När hoten mot familjens trygghet blir för stora fattar Martin sitt livs svåraste beslut. Han offrar förtroenden och personliga relationer för att på egen hand försöka skaka av sig sina förföljare.
Virusjakten är en spänningsroman om utpressning, status och jakten på uppmärksamhet.
Släpps 15 april, du hittar titeln hos bland annat Adlibris och Bokus.
Mats Ingemarsson
I Uppsala möts en höstkväll två studenter: berättarjaget och den sällsamma Andrea. Det blir inledningen till ett uppvaknande och annorlunda vänskapsband som får sin blomstringstid då Andrea bjuder hem till herrgården Marieholm en sommar.
Utlämnade till varandra berusar de sig på böcker och ungdomliga upptåg med den idylliska staden Mariefred inpå knuten. Liv och litteratur flyter ihop och förgyller sommardagarna, som snabbt avlöser varandra.
Men i bakgrunden finns också mörkare undertoner. Vad är det för historier Marieholm bär på? Och vem är Andrea, egentligen?
Släpps 20 april, du hittar titeln hos bland annat Adlibris och Bokus.
Christer Ljungberg
Håkan Lockby
Sedan den 13 december 2020 rullar spårvagnar i Lund.
Den nya spårvägen är den första i Sverige på 110 år och det mest omdebatterade stadsbyggnadsprojektet i Lunds historia. Ett unikt projekt som diskuterats i över 30 år, från en idé om en stadsutveckling i östra Lund med spårburen trafik som ryggrad, till att spårvägen Lund C–ESS blev verklighet 2020.
Att bygga en spårväg har aldrig varit ett mål, utan ett medel för att uppnå mål om en hållbar utveckling. Stadsutvecklingsprojekten i det så kallade ”Kunskapsstråket” och i den nya stadsdelen på Brunnshög är sammanflätade med spårvägsprojektet. De förutsätter alla varandra.
Anledningen till att spårvägen varit svår för många att förstå och acceptera är kanske för att spårvägen inte i första hand ska lösa dagens problem – utan framtidens. Få om ens något projekt har väckt så mycket känslor bland lundabor. Detta och allt om vägvalen, dramatiken, sveken, kriserna, stadsutvecklingen, motståndet och de avgörande ögonblicken kan ni läsa om i denna bok som förutom författarnas erfarenheter bygger på intervjuer med politiker, tjänstemän och näringslivet.
Håkan Lockby är före detta teknisk direktör i Lunds kommun. Han har arbetat med stadsbyggnads- och trafikfrågor i politiskt styrda organisationer i mer än 35 år.
Christer Ljungberg är grundare av konsultföretaget Trivector, som arbetar med hållbara transporter. Han är också entreprenör, föredragshållare och skribent.
Lyssnar du hellre än läser? Ladda ner eller streama, luta dig tillbaka och låt dig försvinna in i en annan värld!
Alexander Skantze
Plikttrogne tjänstemannen Mika lever tryggt villaliv i Karlskrona med ordentliga Ellen och hennes son. De ensamma tonåren är långt borta, nittiotalet då världen stöptes om och han förtvivlat sökte en absolut idé. Då han hade sin korta vilda passion med den gåtfulla Thomasine, passionen som han sedan dess har flytt.
Flytt ända tills nu, när det förflutna hinner ikapp. När Mika måste rädda sin stad från ett stigande hav – och åter frestas att gripa och förverkliga en dröm.
I mörkret ser jag dig klart är en kärleksthriller som utspelar sig i Karlskrona, i nutid och dåtid. Med driv och närvaro gestaltar Skantze minnets och begärets växelverkan.
Pressröster:
”En tät berättelse som växlar mellan thrillerartade inslag och mer psykologiskt djupborrande partier… När [Skantze] nu, efter en tystnad på tjugo år, återvänder som författare är det med en mognare röst, men formmässigt är den litterära spänstigheten intakt.” /Vi
”Detta är, vill jag hävda, språkligt och formmässigt en nästan fulländad roman.” /Barometern / Blekinge Läns Tidning
”En språkligt driven författare och skicklig dramaturg. Skantze bjuder på en berättelse med flera bottnar” / Sydöstran
”I skildringen av Mikas djupa främlingskap inför världen finns en trasighet som är alldeles exakt” / DN
Recension i Tidningen Vi
Recension i Dagens nyheter.
Recension i BTJ-häftet
Recension i Barometern
Christina Blomquist
– När batteriet är fullt finns energi till hundra procent, säger han och pekar med pennan på den gröna färgen som fyller upp batteriteckningen. Sedan suddar han bort det mesta av färgen så att bara ett tunt grönt fält finns kvar.
– Här är du, fortsätter han.
Nu försvinner även det sista gröna fältet under tavelsudden. Han vänder sig halvt om och ser rakt på mig medan han knackar med knogen på det urladdade batteriet på whiteboardtavlan.
– Och här. Här är man död.
Det är väl bara att … är en självbiografisk roman om en kvinna som får diagnosen utmattningssyndrom men som varken vill eller kan acceptera situationen. Läkaren måste ha fel, hon kan visst kliva upp ur sängen. Han förstår inte hur krångligt allt skulle bli om hon blev sjukskriven. Men sjukskriven blir hon. Christina, som alltid satt andra i första rummet, får hantera den kanske svåraste utmaningen i hela sitt liv: att värna om sig själv.
Christer Nilsson
”Pappa parkerade bilen vid kanten av en skogsbilväg och vi gick ett femtiotal meter genom skogen fram till bäcken. Kvällen var ljum och molnig och det var vindstilla. Jag hörde några spröda fågelstrofer och ansattes direkt av inande myggor. Det kändes som om myggorna väntat på oss.”
I Västerbottens inland växer en pojke upp mitt under en brytningstid. Livet i den lilla byn sliter honom mellan det gamla och det nya, mellan nostalgi och framtidsdrömmar, mellan sin gammalkristna fostran och den pockande världen ute vid kusten. Men det är också en tillvaro där äventyren – oftast kring ån – utgör en möjlig väg till frigörelse.
Åminnen är en berättelse om gengångare och biltjuvar, om Gud och Hylands hörna, om bäckmetning och charterresans intåg. Men det är även en skildring av Sverige, speglat i den norrländska åns ljuva, men förrädiska vatten.
Du hittar fler ljudböcker på vår hemsida
Dinter utan filter produceras av förlaget Ekström & Garay. Landets tyngsta författare möter filmregissören och radioproducenten Richard Dinter. En personlig podcast om litteratur och liv.
Dinter utan filter fortsätter sitt enträgna arbete. Varje samtal med sin specifika ton och känsla. Nu har turen kommit till en författare vars senaste bok är skriven utan ett ord för mycket. Den är glasklar och precis. En nedstigning i minnesvärlden som väcker läsarens egna minnen.
Foto: Sara Mac Key
Författaren i fråga debuterade 2012 med romanen Söta fredag och alldeles nyligen kom hennes fjärde bok, den hyllade romanen Detaljerna. Gäst i detta avsnitt av den filterlösa podden är Ia Genberg.
Stort tack till Ia för att hon ville vara med. Stort tack även till skådespelaren Anna Lyons för fina inläsningar.
Samt såklart ett varmt tack till bokförlaget Ekström&Garay. Utan er inget Dinter utan filter!
”Det här är en riktigt fängslande och spännande bok som handlar om en helt vanlig människa som hamnar i en lite ovanlig livsfas. Jag hade först lite svårt att komma in i boken då det var ganska mycket information men som var nödvändig för mig som läsare. Författaren har ett fint och effektfullt språk som flyter på och miljöbeskrivningarna är från Stockholm och mycket välkända om man är bekant med staden.”
Läs hela recensionen på Instagram
Läs mer om Martin Björklind
”När jag började läsa boken så tog det inte lång innan den hade lyckats få sitt grepp om mig, jag sögs in i detta episka äventyr som boken bjöd på. Det bjuder på ett mörker och en råhet och man känner riktigt att det är en tuff värld att leva i, men allt är kanske inte dystert, det finns ljus och hopp också. När det kommer till vikingatemat med den nordiska mytologin så känner man verkligen att författaren har en kunskap och intresse i detta som verkligen går på djupet. […] Vi har fått en ny stjärna på den svenska fantastikhimlen som lyser riktigt starkt.”
Läs hela recensionen på Håkans Hylla
Läs mer om Mattias Peterberg
”Den här kvällen tar vi upp en roman som lyckades träffa in publiceringstidpunkten på ett nästan kusligt sätt med talibanernas övertagande i Afghanistan 2021. Författaren, Anna Lindberg, får sällskap av Christina Höglund, radiojournalist och presentatör på Sveriges Radio men också dokumentärfilmare. De två kommer att prata om teman och passager från boken.”
Plats: Galleri Killgissa/Palaver, Hornsgatan 50a, Södermalm, Stockholm
Tid: Torsdag 24 mars 2022, kl. 17:30 – 18:30
Läs mer om evenemanget på Facebook
Läs mer om Anna Lindberg
En politisk skämtteckning av norrmannen Ragnvald Blix (1882-1958) blev genast klassisk, i Göteborgs- Handels- och Sjöfarts Tidning den 29 januari 1944. Redaktören Torgny Segerstedt var en stridbar antinazist, liksom kollegan J. A. Selander i Eskilstuna-Kuriren. På teckningen där Blix använde sin pseudonym Stig Höök går den norske ministerpresidenten Vidkun Quisling med raska steg in till ett möte med Adolf Hitler. När han hejdas av en vakt säger han självmedvetet ”Jag är Qusling”, och vakten svarar: ”Och namnet?”. Så långt fram under de onda fem åren hade namnet Quisling hunnit bli liktydigt med landsförrädare. Ragnvald Blix hade ett förflutet i en legendarisk sydtysk skämtidning, Simplicissimus som gavs ut i München.
Där fanns en lika vass karikatyrtecknare, den äldre Thomas Theodor Heine, som oftast förkortade sina förnamn till Th.Th. Han var född 1867 och avled i Stockholm 1948 dit han gått i exil via Norge. Då hade två av hans böcker hunnit komma på svenska, ”Jag väntar på under” 1944, och ”Sällsamt händer ” (i en bra översättning av Siri Torngren Olin) 1947. Han hade funnits i gänget av tecknare i Simplicissimus som hade grundats av Albert Langen 1896. Hitler såg till att den tystades 1944. En annan tecknare i gruppen var norrmannen Olaf Gulbransson, också han suverän i det satiriska.
”Sällsamt händer” innehåller tjugofem fabler av varierande längd, flera av dem handlar om konstverk, konstnärer och konstkritiker. Inledningen är intressant: ”En morgon började jag skriva ner vad jag hade drömt under natten. Det var ett osammanhängande virrvarr av syner och händelser. Men då nedskrivandet skedde först efter några timmar hade minnet förändrats: undermedvetet hade den logik, som är alla människor medfödd, utövat sitt inflytande och av det kaotiska virrvarr skapat följdriktiga händelser, som mycket väl kunde vara tänkbara, om deras förutsättningar hade motsvarat verkligheten. På så sätt kom mina sagor till, och jag tar för givet att de gamla folksagorna uppstått på samma sätt.”
Och han sätter in sina drömmar i ett samtidssammanhang: ”De är och förblir kaotiska, meningslösa drömmar till dess minnet av dem efter en viss tid förbleknat så att de av historikerna kan användas till sagor, sagor som man kallar världshistoria. Lyckligtvis är jag inte historiker och behöver inte, som man kanske väntar sig av mig, befatta mig med politiska mardrömmar utan kan hålla mig till oskyldigare drömbilder.”
Men även om några av historierna är vänligt underhållande är ingen av dem harmlös, och flera är sardoniskt sarkastiska. Heine följde noga med vad som hände i hans samtid, i ett härtaget Europa (och med en obehaglig relevans i dessa dagar). I den första förser en alkemist den enväldige härskaren med guld men erbjuder honom också en järnflaska med två atomer ”som är vansinnigt förälskade i varandra och vill bli förenade.” Om det sker ”frigöres oerhörda krafter, så väldiga, som om alla jordens vulkaner finge utbrott på en gång och förstörde alla länder och allt levande.” Om fursten skjuter iväg den mot grannfolken blir de ”till största delen utdöda. Så tar vi deras länder i besittning och arbetar därifrån vidare på samma sätt, tills hela världen är vår.”
Men fursten betänker sig, i motsats till dagens huligan i Kreml, och kastar in alkemisten i en ugn samman med alla konstruktionsritningar, bara för att senare få ett slaganfall när han orerar till sitt folk. Han störtar ner från balkongen till sin död. ”Skrålande drog revolutionärerna in i slottet.” I en annan historia inbillar sig envåldshärskaren Den väldige att han kan upphäva naturlagarna. Också han störtar ner från en balkong och krossas när han ska ge ett exempel på att tyngdlagen inte har någon tillämpning. ”Han kunde väl i alla fall ha väntat tills det hunnit komma in i Statstidningen, tyckte professor Ävenom.” Det är väl inte otänkbart att Heine kände till Oscar Anderssons nattsvarta skämtteckning med den självmordsbenägne mannen som klättrat upp i ett träd, med en snara om halsen. Reportern nedanför väntar otåligt: ”Nu får herrn raska på om han ska hinna komma in i kvällsupplagan”.
Fysiologen geheimerådet Suhrbauch utvinner i en annan satirisk saga ett hormon ur valarnas hypofys som ska ge människan obegränsad tillväxt. Han utsätter fångar för experimentet: ”Flera tusen av de halvt utsvultna fångarna måste ställa upp sig nakna på den snötäckta gården och i timtal genomgå en noggrann läkarundersökning. Åtta av dem konstaterades vara friska” (resten avlider). De får rena rum och riklig med mat. ”När de blivit normala människor igen företog geheimerådet sin hormoninjektion. Dagen därpå var de döda.” Härskaren (på bilden en mycket porträttlik Hitler) blir härsken när han inser att soldaterna om experimentet skulle lyckas blir mycket längre än han. Surbauch ger därför härskaren och hans fru gemål i deras bombsäkra skyddsrum en valhormoninjektion. Vad han glömmer bort i hastigheten är att bara folk med en viss blodgrupp klarar av det: ”Ingen av dem måtte ha tillhört blodgrupp A. De överlevde inte det lilla ingreppet. Suhrbauch gick ut ur bunkern. Utanför föll han offer för en bomb.” Namnlikheten med den välkände kirurgen Ferdinand Sauerbruch var förstås inte tillfällig. Artikeln om honom på tyska Wikipedia är utförlig, inte minst avsnittet om hans verksamhet under den nazistiska tiden.
I en annan fabel förökar sig paragraftecknen från ämbetsverket i en stad så att invånarna trängs undan. Men ”Ämbetsmännen, som förut flytt ur staden, samlades åter utanför den, fulla av tillförsikt emedan de åter kunde börja paragrafuppfödningen och gick emot härliga tider, strålande tider.” I ”Häxan” landar den vackra unga Greta Persson på Arlanda 1948, inte med flygplan utan på en kvast. Hon har förmågan att röra sig fritt fram i tiden (på hennes arm finns hennes födelsenummer intatuerat: 11.2.1991). Dessvärre reser hon också tillbaka i tiden, och blir bränd som en häxa på bål i Stockholm 1550.
I landet Schlaraffia på någon avlägsen ö i världshaven (”ingen kunde säga var det låg”) lever folk gott. Så fort de öppnar munnen kommer de läckraste rätter och smakligaste drycker flygande. Men sådant går förstås inte an. En expedition ledd av professorn i nationalekonomi Ueberhorn tar över och ordnar upp det hela: ”Vi ska stanna här för att hjälpa er. Trygghet! Trygghet lovar jag er.” Och så administrerar man tillgången på mat: ”Redan nästa dag infördes ett gammalt beprövat system för schlaraffernas förplägnad. Affischer på alla väggarna tillkännagav att livsmedel från och med nu fanns att köpa i ransonerade mängder mot numrerade kort.” De som opponerar sig kastas i fängelse, men det går illa för de andra också: ”Den allmänna livsmedelsförsörjningen kunde endast säkras genom ännu större nedsättning av ransonerna. För första gången i det lilla Schlaraffias historia hände det att människor dog av svält. Många föll offer för tuberkulos och skörbjugg.”
Men för professorn slutar det lyckosamt: ”När den siste schlaraffen gått till sina fäder, gick den välförplägade besättningen, administrationsherrarna och professorerna ombord på båten igen och reste hem. Där rapporterade Providentias kapten för sin regering: Ön Schlaraffia är i vår besittning. Ransoneringen genomförd till sista man. Professor Ueberhorn fick en hög orden, och för närvarande uppsättes på ön ett minnesmärke över honom med den korta men vältaliga inskriptionen: Till räddaren.” (På illustrationen har man låtit det förbli oöversatt: ”Dem Retter”). Andra historier är något mildare i tonen, några är variationer på folksagor, men alla är satiriska, och alla mycket kvicka.
Tecknaren och författaren Adolf Hallman blev bekant med kollegerna i München under de år han bodde där i början på 1920-talet. I sin självbiografi ”Tala i egen sak” (1965) skildrar han det satiriska blad där Th. Th. Heine och hans kolleger medverkade i:
”Simplicissimus fanns kvar. Men denna förut så vilt klubbsvingande skämttidning hade stäckts. Där fäktade dess medarbetare numera endast med träsvärd, vilkas gehäng de glatt och frivilligt plockat på sig. Det var länge sedan den tidningen hade utgett sina med hån och skarp satir laddade specialnummer. Med saknad erinrade man sig 10-talets vitriolfrätande Sonderausgaben. Borta från spalterna var också så många av den lysande författarskara som en gång varit medarbetare och där de nordiska giganterna också hade gästupprätt.”
Och Adolf Hallman avslöjar en infiltratör i kretsen:
”Det var inga bombkastare som nu varje vecka samlades till ”Sitzung” kring det stora runda redaktionsbordet; bläckhuset, förut fyllt av syra, innehöll nu bara slaskvatten. Många i redaktionsstaben hade hunnit att kraftigt kameleontiseras och bli bruna enligt den nya tidens politiska färgprov och åtminstone en misstänktes att bära hakkorset under rockslaget. Det var Olaf Gulbransson. Om honom kunde hans kollega Th. Th. Heine efter flykten över Norge till Sverige vittna. Heine berättade rakt på sak om den fälla som gillrats för honom, inte minst i hans egenskap av jude, om arrestering med gasugnarna som mål. Han berättade hur han i sista minuten varnades just som han var på väg till det redaktionsmöte där han skulle arresteras. Ett enkelt sätt att bli av med en framstående kollega, lika gammalt som mänskligheten, och som förmodligen kommer att praktiseras så länge vår avundsjukt hatfulla species är vid liv.”
—–
Rikke Petersson bok om sin släkting ”Ragnvald Blix, Karikatyrtecknaren som utmanade Hitler” ( 2016) är intressant. Den skicklige tecknaren Edward Lindahl som kände Th. Th. Heine under hans sena år i Stockholm har skrivit ett tjugoåttasidigt häfte om honom.
Ivo Holmqvist
Dramatiken om Lunds spårväg – snart släpps boken om det historiska bygget
Som ny spårvagnsstad – landets första på drygt hundra år – har ett nytt kapitel skrivits i Lunds historia. Nu släpps boken om hur allt började.
Text av Görel Svahn – Sydsvenskan
– ”Det jag slås av hur otroligt många utredningar det är som har gjorts. Och jag har varit med om de flesta. Den som påstår att frågan inte är utredd måste ha missat en massa”, säger Håkan Lockby, tidigare teknisk direktör i Lund som skriver boken tillsammans med Christer Ljungberg, vd på trafikkonsultbolaget Trivector.
Läs intervjun i Sydsvenskan (prenumeration krävs)
”Det är en vacker bok med text på varje högersida. Boken skildrar ett förhållande och hur det utvecklas. Förälskelsen beskrivs med en känsla av det där pirret som infinner sig. Småbarnsåren som kommer bjuder på glädje och många tankar om vad som händer med jaget och förhållandet. Jag läser varje dikt flera gånger och upptäcker nya saker och tankar varje gång.”
Läs hela recensionen på Instagram
Läs mer om Lina Wester Gottlieb
”Boken är ett unikt sätt att närma sig och uppleva konst, sådan konst som oftast inte hänger på ett museum. Det är en allåldersbok av bästa slag att samlas kring, läsa högt och samtala om. Både bilderna och sagorna gör läsaren nyfiken och jag kan nästan lova att man vill googla vidare och titta på hur konstverken såg ut. Varje saga har en kort presentation av konstverk och konstnär.
Helhetsbetyg: 4.”
– Annika Lundeberg, BTJ-häftet nr 8, 2022
Läs mer om Martina Domonkos
Samtal kring boken Myten om Luna
Det är mycket som händer under resan mellan barndom och vuxenliv. Jag är utbildad barn- och ungdomspsykoterapeut och har arbetat en hel del med yngre människor, säger Hillevi, och därför handlar min berättelse om en flicka som från början bara är tolv år. Den riktar sig framför allt till ungdomar och unga vuxna, men jag tror och hoppas att den kan uppskattas även av vuxna.
Själv hade jag svårt att lägga ifrån mig boken innan den var färdigläst. Det är en fängslande och mångbottnad historia om den unga Isa som tar sina första steg i vuxenblivandet och börjar frigöra sig från sin trygga familj. Driven av äventyrslust och vetgirighet råkar hon ut för en ofattbar händelse och som läsare känner man sig länge osäker på om hon överhuvudtaget kommer att överleva.
Inledningsvis målas en varm småländsk sommaridyll upp, med nyanserat och realistiskt gestaltade personer och relationer. Det är 1969 och den första månlandningen har just ägt rum. Barnen i berättelsen funderar kring svarta hål i rymden och den spännande faster Rut kommer på besök med sin brittiske make, arkeologen John. Han är en person som lockas av och försöker förstå det som ter sig mystiskt och ogripbart. Den svåra händelsen som sedan inträffar gestaltas på ett gripande, men också fantastiskt, overkligt sätt.
Hillevi berättar: Nej, det som här händer kan faktiskt inte hända i verkligheten, säger Hillevi. Det är en symbolisk historia. Men liksom i sagor och myter går det att känna igen mönstret för verkliga traumatiska upplevelser av många olika slag. Då en människa råkar ut för ett trauma rasar vardagens ramar. Man ramlar ut i en annan tillvaro. Kropp och själ kan i vissa ögonblick separeras. Det overkliga inslaget i berättelsen påminner oss dessutom om att det finns en större värld bakom den vi känner till.
Hur kan vi leva med det som vi inte riktigt förstår? Den gigantiska rymden, de svarta hålen…Hur förklarar vi det för oss själva? Det är så mycket i naturen som är fascinerande och svårt att egentligen begripa, som att vi vandrar omkring på ett glödande brinnande klot …
Själva idén till den här berättelsen fick jag för många år sedan på Fårö. Det var en kväll med familjen vid en eld på stranden. Det var havet, stjärnhimlen och de där märkliga raukarna, och vi kom att prata om jordens tillkomst, fantisera om vad som skulle kunna hända om… Sedan är det ju så att när man väl börjar skriva så börjar också historien att leva sitt eget liv.
Hillevi har lång erfarenhet av att som psykoterapeut arbeta med traumatiserade människor och i boken gestaltas också Isas läkningsprocess. Den går långsamt och stegvis.
Det man råkat ut för behöver man på ett eller annat sätt berätta om, annars finns det risk att det tar konstiga eller destruktiva vägar, säger Hillevi. Och det kan ta tid att orka och hitta sätt att berätta. Isa tar hjälp av musiken då hon försöker hitta tillbaka till sig själv i tillvaron.
Att skriva har länge varit viktigt för Hillevi, men hon vill även framhålla att det kan användas i terapeutiskt syfte.
Psykoterapi och skrivande ligger nära varandra. I många länder är skrivterapi vanligt, men här i Sverige är det inte lika känt. Men skrivande kan vara ett verktyg i psykoterapi, för patienter som tycker om att skriva. Likaså i traumabehandling där det förekommer skriftliga traumanarrativ som en form av bearbetning. Man kan skapa en sammanhängande berättelse genom att sätta ihop sina minnesfragment.
Hillevi använder ibland även skrivande som komplement i musikterapi. En musikupplevelse är ofta väldigt symbolisk och känslostark.
Ur den kan man dra trådar till ett verbalt berättande och lägga upplevelsen utanför sig själv. Och när du en gång skrivit finns det alltid kvar som en kommunikation med omvärlden.
Att skriva den här boken har tagit många år. Det här är en riktig ”sommarbok”. Jag skrev på den flera somrar i rad. I Småland och på Gotland. Att verkligen få ihop en historia är svårt, mycket svårare än man tror. När det nu till slut är en bok så är det förstås väldigt roligt – och samtidigt lite pirrigt. Hur uppfattar en läsare den här lite sagolika historien? Men bara att ha fått ihop den känns ändå riktigt bra.
Givetvis kommer Hillevi att fortsätta att skriva, efter att ha tagit del av berättarglädjen och språkkänslan i den här boken är det svårt tro något annat. Även om hon har en hel del annat att stå i. Psykoterapeut på Röda Korsets behandlingscenter i Uppsala, främst med barn och familjer men även ungdomar och vuxna. Psykoterapiarbete i Region Uppsala och handledningsuppdrag. Och ibland målar hon, som exempelvis omslagsbilden som kom till år 2004 då hon arbetade med utbildning av musikterapeuter i Sarajevo och Mostar. Dessutom är Hillevi med i styrelsen för PC, och har tillsammans med Teresa Allzén, Teci Hill och Stephan Hau arbetat fram Psykoterapicentrums podd: Det gåtfulla psyket, där två avsnitt presenterats under 2021.
Det här är Hillevis debutroman. Tidigare har hon skrivit ett kapitel ”Hur låter det du har varit med om? Musikterapi med barn och ungdomar med erfarenhet av potentiellt traumatiserande händelser” i Anna Gerges antologi: ”Vad har du varit med om? PTSD och dissociation hos barn och unga: förekomst, diagnostik och behandling” (2013). År 2018 gav Isaberg förlag ut läromedlet ”Arne lagar mat – vokalsånger med svenskans långa vokaler som grund”. Det är ett läromedel som skapats runt nio olika vokalsånger Hillevi komponerat i en musikterapiverksamhet med flyktingungdomar, som skulle lära sig svenska.
Myten om Luna är utgiven på förlaget Ekström & Garay i Lund.
Intervjun är publicerad i Psykoterapi 2022/1
Läs mer om Hillevi Torell
”I undertiteln anges upphovsmannen vara ’en av dem själva’. Men det var allmänt känt att det var journalisten, författaren och tecknaren William Makepeace Thackeray (1811–63) som hade iklätt sig rollen som Mr. Snob, släktets ironiske krönikör och vedersakare, eftersom han funnit att snobbar kan och bör läggas under lupp ’på samma sätt som andra naturföreteelser’. Många Londonbaserade snobbar kände igen sig själva i karikatyrerna men de flesta accepterade gycklet med gott humör eftersom det var ganska jämnt fördelat över dem alla, inklusive författaren själv. Skadeglädjen över att även andra hade drabbats uppvägde med råge förnärmelsen över av att den egna gruppen hade förlöjligats. Att ämnet engagerade förstår man av att Mr. Snob fick motta åtskilliga läsarbrev.”
Läs hela recensionen i Axess Magasin
Läs mer om William Makepeace Thackeray
17 mars bjuder Musik- och teaterbiblioteket in till boksamtal och release med författaren Elisabeth Wärnfeldt som skrivit boken Efterklang om Torbjörn Iwan Lundquist.
Efterklang är boken om tonsättaren Torbjörn Iwan Lundquist och hans liv med musiken. Boken fördjupar förståelsen för tonsättaren och sammanställer alla hans musikaliska verk – från symfonier till filmmusik. Torbjörn Iwan Lundquists arkiv finns i bibliotekets samlingar.
Läs mer på Musikverket
Läs mer om Elisabeth Wärnfeldt
Våra tankar går till de oskyldiga offren i Ukraina, ett meningslöst krig där civila blir utsatta utan förvarning. Livet omkullkastas och blir till en mardröm där överlevnad står i fokus. Barn blir traumatiserade, par splittras och vet inte om de kommer att få se varandra igen. Det är en mänsklig tragedi som inte lämnar någon oberörd.
Ekström & Garay ger en donation på 50 000 kr till Röda korset för att ge stöd till humanitära insatser i Ukraina. För att uppmärksamma kriget i Ukraina kommer Ekström & Garay i samarbete med Opulens, ABF Malmö, ABF Göteborg samt tryckeriet Exakta Print AB att publicera en antologi under namnet ”Poeter mot krig” Allt överskott av antologin tillfaller sedan Röda Korset.
Läs mer på Instagram
”Skrivande är en röd tråd i Motalabon Maria Jacobsons liv. Nu är hon aktuell med debutboken ’Vad ingen vill’.
– Jag har alltid varit intresserad av att läsa och skriva. Det är de fritidssysselsättningar som ger mig allra mest.
Jacobson har alltid tyckt om att skriva noveller. Dessa, säkert ett hundratal tror hon, har hamnat i byrålådan. Där finns också många novellsamlingar.”
Läs hela intervjun i Motala & Vadstena Tidning, 5 mars 2022 (prenumeration krävs)
Läs mer om Maria Jacobson
”Peter Bergström gör en djärv genreblandning i ’En god man’, när han blandar deckare/spänning med drama och kärlek.
Frågan är om den renodlade läsaren av deckare vill ha dramadelen, eller om den som vill läsa om relationer inte vill ha deckardelen. Författaren löser detta elegant med genomarbetade porträtt av de olika karaktärerna.”
Läs recensionen i Norrländska Socialdemokraten (prenumeration krävs)
Läs mer om Peter Bergström
”Boken är ett starkt civilisationskritiskt inlägg mot kontroll, maktmissbruk, segregation och miljöförstöring. Charlie och hennes närmsta vänner står för andra värderingar och det är en tidsfråga innan samhällets styrande krafter är dem på spåren. Den som lever får se är en bok med många trådar och författarna Anette Bengtsson och Malin Ronstad, som båda är lärare, driver tydliga värdegrundsfrågor.”
– Sarah Utas, BTJ-häftet nr 7, 2022
Läs mer om Anette Bengtsson & Malin Ronstad
”– Temat i boken kretsar kring våld mot kvinnor. Hela idéen föddes av att jag kom ihåg en händelse som inträffade i Helsingborg för många år sedan och som kom att kallas Hammarmordet. Men jag vill betona att min berättelse har just bara inspire rats av den händelsen. Jag har skapat min egen fiktiva berättelse med mina egna personer, säger Hans Dahlin.”
Läs hela intervjun i Helsingborgs dagblad, 4 Mars 2022
Läs mer om Hans Dahlin
Kungens män – Karl XII:s Drabantkår.
Stefan Ingesson
Ekström och Garay, Lund 2021
Att göra ett arkivfynd är väl något som snart sagt varje historiker drömmer om, och det ska helst vara ett fynd som verksamt bidrar till att förändra bilden av ett historiskt skeende. Men det är få förunnat att uppleva detta; Stefan Ingesson vid Riksarkivet (landsarkivet i Vadstena) är en av dessa få. Han fick kunskap om en samling recept till drabanter i Karl XII:s drabantkår, en samling som glimtvis uppmärksammats av andra forskare, med start 1917. Recepten var således inte okända. De hade en gång förvarats på det 2005 nedlagda Medicinhistoriska museet, men sedan flyttats runt innan de landade på sin nuvarande förvaringsplats, det medicinhistoriska Hagströmerbiblioteket i Solna.
Recepten är i ordets riktiga mening kvarlevor från ett historiskt skeende, i synnerhet som det anges vilken drabant som receptet är utfärdat för. På det sättet kommer vi händelseförloppet väldigt nära. Svagheten med dessa källor är dock att skadan eller sjukdomen inte anges, utan till det får man försöka sluta sig utifrån den medicin som ordineras. Många mediciner hade ett brett användningsområde, varför en mera exakt diagnos ibland kan vara knepig att ställa så här i efterhand.
Även om recepten och analysen av dessa får anses utgöra kärnan i boken så innehåller den en omfattande historik över Karl XII:s drabantkår, dess organisation, utrustning och uppträdande under fälttågen främst i Polen, men också drabanters öden i den ryska krigsfångenskapen. Boken innehåller också en förteckning med biografiska data om samtliga drabanter som tjänstgjorde i kåren under Karl XII:s regeringstid, d.v.s. 1697-1718.
Med tanke på att det nu har gått ungefär 80 år sedan forskaren Tor Schreber von Schreeb skrev sina för sin tid goda arbeten om drabanterna kan man lugnt säga att Stefan Ingessons bok utgör det moderna standardverket om den lika mytomspunna som, tills nu, ofullständigt beskrivna drabantkåren under Karl XII:s tid.
Detta får ses som en anmärkning i marginalen, för Stefan Ingessons bok är ett synnerligen gott stycke historiskt hantverk av bästa märke, byggt på ett fundament av habil källforskning, som framtida forskare tryggt kan luta sig mot.
Några ord måste också sägas om boken i sig. För en läsare är det en glädje att kunna hålla en så gedigen produkt i handen, med papper, bildåtergivning och layout av synnerligen god kvalitet. Förlaget ska ha en eloge för den höga ambitionsnivån.
Recensenten är professor emeritus i militärhistoria vid Försvarshögskolan.
Läs mer om Stefan Ingesson
”En mycket bra psykologisk deckare. Trots mord och tuffa utredningar är det en varm berättelse om att hjälpas åt och där starka drivkrafter kan förflytta berg. Flera gånger under läsningen får man en liten tankeställare som etsar sig fast. Man får en fantastisk inlevelse i ett tufft arbete och ett samhälle som är i stor förändring.”
Läs recensionen på Instagram
Läs mer om Karin Färnlöf Clarin
” Jag var fast i den från början och den väcker många känslor. Det här är en bok som jag definitivt rekommenderar! Av mig får den full pott 🌟🌟🌟🌟🌟OCH den kommer dessutom att vara med i tävling så du har möjlighet att vinna den här på instagram!”
Läs recensionen på Instagram
Läs mer om Karin Färnlöf Clarin
Dinter utan filter fortsätter sitt enträgna arbete. Varje samtal med sin specifika ton och känsla. Nu har turen kommit till en författare vars senaste bok är skriven utan ett ord för mycket. Den är glasklar och precis. En nedstigning i minnesvärlden som väcker läsarens egna minnen. Författaren i fråga debuterade 2012 med romanen Söta fredag och alldeles nyligen kom hennes fjärde bok, den hyllade romanen Detaljerna. Gäst i detta avsnitt av den filterlösa podden är Ia Genberg. Stort tack till Ia för att hon ville vara med. Stort tack även till skådespelaren Anna Lyons för fina inläsningar. Samt såklart ett varmt tack till bokförlaget Ekström&Garay. Utan er inget Dinter utan filter!
Intervjuer, klipp och mix Richard Dinter. Författarfoto Sara Mac Key
”Boken är Annikas debut och det är en gedigen sådan på över 500 sidor. Det är många tankar och frågeställningar som vänds och vrids på i boken. Stora delar av boken handlar om relationer; relationer mellan syskon, föräldrar, vänner, partner och till människor man möter i olika sammanhang. I relationerna uppstår frågeställningar om tillit, förlåtelse och att lära känna varandra på djupet; på riktigt.”
Läs recensionen på bokluckan.se
Läs mer om Annika Wessman
”Dikterna handlar om tunga ämnen, som cancerdiagnos, misshandel och social ångest, men tonen i berättandet är inte tung, utan lätt. Det är en vördnad och lust inför livet – och inför att uttrycka sig genom skrivandet – som präglar texten. Det är lätt att tycka om Anderssons fina skönlitterära debut.”
– Catharina Bergman, BTJ-häftet nr 6, 2022.
Läs mer om Ann-Helén Andersson
”Här finns hundra kärleksdikter skrivna till hustrun Kleo, vilka i skönhet, klarsyn och intensitet inte står Pablo Nerudas kärleksdiktning efter. Thomas Almqvist, som för övrigt var bekant med Padrón, har gjort ett utsökt introducerande arbete såväl med sina översättningar som med sin utförliga och initierade presentation av poeten. Dikterna ger uttryck för en djup förälskelse som lätt kunnat bli till panegyrik, men som i sin känslostarka estetik och förtrollande förmåga erbjuder en sensualitet man bara möter i stor konst.
Helhetsbetyg: 5.”
– Michael Economou, BTJ-häftet nr 6, 2022.
Läs mer om Justo Jorge Padrón
Läs mer om Thomas Almqvist
”Och därmed slutar jag dessa anteckningar med ett hjärtligt tack till alla dem som underlättat mitt arbete: till […] Charlie Chaplin, kejsaren av Japan, nizam av Haiderabad, […] doktor Selma Lagerlöf och först och sist min älskade Maitava, som ändå var det bästa av alltsammans jag upplevde på min stora resa jorden runt! Högaktningsfullt Jeppe Jeppson, vice ordförande i kattkongressen, riddare av kejserliga japanska kattkorset. Ständig adress: Klockgjutargränd.”
Så slutar den bok som hörde till mina absoluta favoriter för snart sjuttio år sedan, samman med bland andra C. S. Foresters Po-Po och drakarna, och som jag inte läst om förrän nu. Båda kom i Bonniers barnbibliotek, liksom bland mycket annat första upplagan av Nalle Puh, i Brita af Geijerstams geniala försvenskning, och Anna Maria Roos´ Gustav Vasas äventyr i Dalarna. Alla hade ett behändigt format (något mindre är en pocketbok) och med röda ryggar som man annars skydde: det var färgen på B. Wahlströms serie av flickböcker. Gröna ryggar hade inte bara den långa serien av Biggles utan också pseudonymen Sid Rolands nästan lika långa om tvillingdeckarna.
Jeppe reser jorden runt trycktes om tre gånger, 1937, 1944 och så 1952 – det var den jag läste, som åttaåring. Jag kan tänka mig att folkskoleungar genom tiderna har lärt sig en hel del av den, både historia och geografi. Det var nog också bitanken. Författaren förutsätter en viss baskunskap hos sina unga läsare, bland annat om Karl XII, dåtidens svenska filmstjärnor i Amerika, och om Selma Lagerlöf, så ett omtryck är kanske inte att tänka på. Den tvärstrimmige Jeppe är en tuffing, det framgår redan av Bertil Almqvists fina omslag där han grinar glatt, behängd med de medaljer och kraschaner han begåvats med under sin färd till exotiska trakter. De tretton helsidesillustrationerna inne i boken är bra nog, fast inte i riktigt i samma klass som de han senare ritade för sina egna böcker: Familjen i garaget som kom fyra år senare (värd en egen artikel), och sedan Barna Hedenhös.
Jeppes pappa som han fått sitt förnamn från var anställd på Slottet att jaga råttor: ”En dag, när han varit riktigt duktig och tagit åtta råttor på två timmar, skickade en av prinsessorna ner en stor tårta, och då satte han en korint i halsen och omkom. Ens stor tröst för min mamma var det ju dock att veta, att det var en kunglig korint som ändade hennes älskade Jeppes liv.” Efter några år blev Jeppe föräldralös: ”Tyvärr var min mamma lite disträ, som gamla damer så lätt bli. En dag när hon skulle gå till en bekant på Söder, stannade hon mitt i bilkön vid slussen för att slicka sig på svansen, som hon tyckte hade blivit lite dammig. Vi återsågo henne aldrig i livet efter detta.”
Jeppe får audiens hos Gustav V, en av de få som behärskar kattspråket, och som talar väl om senior: ”Hade det inte varit, för att det inte brukas med katter, så skulle jag min själ ha gett honom nordstjärneorden.” (Det är den enda – och mycket milda – svordomen som förekommer i boken: tiderna har ändrats). Junior kommer senare att bli behängd med utrikes ordnar. Han listar sig ombord på en Amerikabåt i Göteborg, några skurkar kidnappar en liten flicka på den för att få ut en lösensumma när hon och de är framme i New York. Men Jeppe överlistar dem och hamnar på tidningarnas förstasidor för den bedriften. Han blir extra berömd när han, fortfarande förföljd av huliganerna, hoppar ner från översta våningen i Woolworth Building, stadens högsta innan Empire State Building kom till. Fallet från femtiofjärde våningen klarar han förstås galant. Som celebritet turnerar han sedan samman med två företagsamma män runtom i USA, och kommer så till Hollywood där Greta Garbo (som han redan mött ombord på atlantångaren) ser till att han får en roll i en film med Charlie Chaplin, ”Charlie och katten” – båda kan obehindrat tala med Jeppe. Sidorna om Chaplin är vackert uppskattande. Bokens unga läsare hade säkert sett många av hans filmer. Det hade dessutom skrivits mycket om en svensk kvartett som några år tidigare hade dragit till Kalifornien för att pröva lyckan i Hollywood. För Hjalmar Bergman och Mauritz Stiller gick det inte alls. Bergmans pjäs Dollar och hans roman Clownen Jac visar hans besvikelse, och Stiller dog kort efter att han återvänt. För Victor Sjöström gick det desto bättre, bl.a. med filmen The Wind med Lilian Geish, och bäst förstås för Greta Garbo.
Efter en äventyrlig flygning över Stilla havet kommer Jeppe till Honolulu, sedan till Japan (där han möter kejsaren) och så till Indien, Egypten och en stor kattkongress i Ankara (som borde behållit namnet Angora, tycker han). Där förälskar han sig i den vackra och blyga siamesflickan Maitava som han gifter sig med. Efter flera förvecklingar, bland dem deras strapatsrika traskande från Bender till Stralsund i Karl XII;s fotspår, och en avstickare till Mårbacka vars ägarinna förstås också förstår kattspråket kommer de hem till Klockgjutargränd.
Oscar Rydqvist (1893-1965) som var född i Norrland men hade sina rötter i Östergötland blev en av de tongivande journalisterna på Dagens Nyheter där han under en lång rad år, fram till sin pensionering 1959, skrev under signaturen Åbergsson. ”Han blev den svenska pressens Hjalmar Söderberg som log ihjäl fördomarna och alltid behöll konstnärens avstånd till sitt stoff, även när det brände”, enligt Olof Lagercrantz. Den yngre journalistkollegan Karl Anders Adrups sidor om honom i Tingstens tid. En krönika om DN 1946-1963 är mycket uppskattande: ”Den långe tennisspelande monarken Gustav V, ännu inte släpad genom spalterna som senil pederast, var en av hans favoritfigurer. Han följde sin kung under jakter och resor. […] Jolo som hade läst historia vid Högskolan och själv skulle skriva historia, har påpekat vad märket Åbergsson betytt för det demokratiska genombrottet i Sverige och för kunglighetens plats i folkhemmet, genom sitt sätt att umgås – bara i spalten nota bene – med de båda storheterna Gustav V och Per Albin Hansson.” Oscar Rydqvist som dessutom skrev en mängd filmmanus bidrog också till Grönköpings Veckoblad. Det var han som kom på skalden Alfr-d V-stl-nd, förre förrädaren Peterzon, och polisen Paulus Bergström. Andreas Tjernelds artikel om honom i Svenskt Biografiskt lexikon är upplysande.
Det jag minns från boken innan jag nu läst den på nytt var kapitlen från New York och Hollywood, kanske för att jag nästan samtidigt levde mig in i Pelle Svanslös äventyr i Amerika och hans bataljer med Gangstergänget i Chicago med deras olycksbådande mässande ”GG GG GG – vårt allt” (att det var en satir mot nazismen förstod jag först långt senare), och Barna Hedenhös i Amerika vars skyskrapa av måttlig höjd, den är en ihålig trädstam) laddas med uran så att de kan flyga tillbaka över Atlanten när den förvandlats till ett reaplan. Vad jag inte alls minns var hur känslosamma de senare kapitlen om Jeppe är, och inte heller sidorna om hans möte med nizamen av Haiderabad som han räddar undan ett attentat – han ger sig på stubintråden till tunnor med krut i källaren. Fast kanske fanns de sidorna någonstans i bakhuvudet när vi kom att besöka Hyderabad och bese den omåttligt rike härskarens palats där. Om det skrev jag för nu ganska länge sedan bland annat detta:
”Om Nizamen av Hyderabad hade ställt sig på rebellernas sida under Sepoysupproret 1857 hade historien tagit en annan vändning och engelsmännen drivits ut ur Indien. Men han förblev lojal och det dröjde ännu nittio år innan britterna gav upp sin juvel i imperiekronan. En följande furste byggde det överdådiga Falak Numa på en klippa i splendid isolation ovanför staden. Nu är det ett spökpalats som ekar av en svunnen storhet medan dammet lägrar sig. Mest imponerar de eleganta badkaren med invecklade rörsystem, allt importerat från Europa, högsta hygieniska lyx för hundra år sedan. En lång rad engelska vicekungar använde palatset som vinterresidens. I trapphallen ser man deras porträtt, längs ner Lord Wavell. Men hans efterträdare, den siste av dem alla, kom aldrig hit: Lord Moutbatten återfinns inte i räckan. Man ska, som vi just nu, ha tur och goda kontakter om man vill bese härligheten, för det mesta är huset tillbommat. Den nuvarande innehavaren av titeln har flyttat till det fashionabla Banjara Hills där lyxvillorna tränger undan kåkstäderna. Men han är inte ofta där, han är fårfarmare i Perth på heltid. Från furste till fårfarmare – se där en av många tänkbara formler att fånga in Indiens förvandling med. Mot slutet av första världskriget grundade hans farfar Osmania University, och en inlånad tysk arkitekt snitsade till det hela i en vackert eklektisk morisk stil. Länge var undervisningsspråket enbart urdu, i denna stad där det talas fem-sex språk. Nu föreläser man genomgående på engelska, medan de vilda aporna svingar sig i träden utanför och är exotiska bara för utsocknes folk. Institutionen för journalistik är välbesökt. Efter min gästföreläsning om skandinavisk presspolitik trängs vänligt ivriga studenter med frågor som snart kanar ut i periferin: hur är det egentligen med den svenska självmordsstatistiken? Hur ligger det till med Boforsaffärerna?”
(Ulla Lundqvist har skrivit om Jeppe reser jorden runt, i sin Kulla Gulla i slukaråldern).
Ivo Holmqvist
Ekström & Garay får en stund med vår fantastiska författare och översättare Thomas Almqvist.
– Berätta lite om dig.
Jag är född och uppväxt i Linköping och fyllde 72 år härom veckan. Gift med Annica och vi har två vuxna söner. Jag arbetade som bibliotekarie på Norrköpings Stadsbibliotek i 37 år. Hade tidigare studerat litteraturhistoria, engelska och framför allt spanska (i Lund). Fick ett stipendium och pluggade på Universidad Complutense i Madrid i två terminer (1974-1975), ett år som blev väldigt betydelsefullt för mig. Under det året grundlades mitt stora intresse för spansk lyrik. Har skrivit recensioner i Skånska Dagbladet sedan 1987, men även i kulturmagasinet Opulens och jag recenserar även böcker om blues och blues-CD i Jefferson Blues Magazine.
– Hur kom du i kontakt med Justo Jorge Padrón?
Jag började översätta spansk lyrik från och till redan under tidigt 70-tal, men sa alltid att när jag blev pensionär, skulle jag kunna göra det ordentligt och mycket bättre. I Spanien i mitt hjärta (2019) har jag översatt elva spanska favoritpoeter och även skrivit introduktioner till dem.
I januari 2020 ringde Marcos Jorge Padrón till mig och frågade om jag var intresserad av ytterligare ett översättningsprojekt. Och det var jag ju. Marcos är Justo Jorge Padróns son, som han fick med sin svenska hustru Monica. Justo kunde alltså svenska efter 12 år i Sverige och var tillsammans med sonen Marcos väl inläst på Spanien i mitt hjärta.
En av mina spanska favoritpoeter var Vicente Aleixandre, som var Justos mentor och stora förebild som poet. Aleixandre fick Nobelpriset 1977, som Justo fick ta emot, eftersom Aleixandres dåliga hälsa inte tillät honom att resa till Sverige. Då bodde ju Justo i Stockholm, var gift med Monica, som födde honom två barn.
Jag har idag översatt drygt 700 av hans dikter, men fick börja med Dikter till Kleo, som blev en bra inkörsport till hela hans oerhört rika poesivärld. Jag har alltså material till en antologi, med dikter från de flesta av hans samlingar. Han har skickat mig 36 diktsamlingar (även böcker om honom). Under knappt två år lärde vi känna varandra och kom varandra väldigt nära. Han kallade mig sin ”svenske bror”. Vi utbytte minst ett mail i veckan (oftast flera) och han ringde mig då och då, med långa samtal som följd. Jag fick en vän för livet, men vi hann aldrig träffas, eftersom han gick bort i covid-19 i april förra året. Att vi aldrig hann träffas är en stor sorg för mig. Annica, min fru, och jag var på väg till Madrid flera gånger men pandemin lade hinder i vägen.
– På vilket sätt fascineras du av dikterna till Kleo?
Vad jag fascineras av i Dikter till Kleo är att han skrivit 100 kärleksdikter till sin älskade hustru, utan att upprepa sig en enda gång. De drygt 700 dikter som jag översatt innehåller ALLT och jag imponeras av hur han använder sig av den fria versen med ett enormt rikt bildspråk. Många dikter är oerhört vackra. Jag frågade Justo en gång vilka poeter som han lärt sig mest av eller tyckte bäst om och fick till svar en lista på drygt 30 poeter. Men helt klart har han lärt sig mycket av Vicente Aliexandre och även av Artur Lundkvist, som han var mycket god vän med. Lundkvist och Padrón översatte Aleixandre till svenska, utan vilka översättningar Aleixandre aldrig hade fått Nobelpriset.
– Vad har Dikter till Kleo gett dig och vad har den betytt för dig?
Dikter till Kleo har kommit till under en längre tid. Det är kärlekspoesi som jag blir glad av och varm i hjärtat av. Jag körde fast ibland och slängde då iväg en mailfråga: Vad vill du ha sagt här? Han svarade direkt och berättade då gärna också hur just den dikten kommit till. Dikterna är en hyllning till Kleo, Kleopatra Filipova, hans andra hustru (hon kommer från Makedonien), men även till kärleken som sådan. Deras dotter Lara är uppkallad efter Lara i Doktor Zjivago.
Att älska är att lära sig att smärtan finns i lyckan,
att känna det oförutsägbara i längtans flykt,
att falla i en otillräknelig avgrund
som får oss att gråta våldsamt
under den blekaste himlens bakgrund.
Dikter till Kleo är en bok om kärlek, det glödande högtidlighållandet av en sång till livet och till den älskade kvinnan, som förkroppsligar och symboliserar henne på ett lysande sätt.
Dikter till Kleo är en bok fylld av sol, det finns inga delar av skugga eller tragedi, det är en lovsång som stämts upp med ett språk som är fest och prisande, där bilderna flätas samman till en livskraftig och harmonisk helhet. Den känsla som läsningen ger oss är ett brinnande förhärligande av kvinnan, av den älskade och av hustrun och kamraten, likt det skälvande mänskliga hjärtats autentiska fosterland.
Dessa dikters uttrycksfulla spänning gestaltar en fortsatt inspiration som, om den först strålar och väcker känslor, sedan genom sin rytm ger en känsla av förtrollning och magi.
Poetens stil är på samma gång rik och kristallklar, tack vare bildernas lyckliga genomskinlighet, som erbjuder en mycket sensuell och uttrycksfull kroppslighet av iriserade speglingar och känsliga nyanser, likt en inre besvärjelse som förför oss och berusar oss. Det handlar om ett slags självbiografisk lyrik, ömsint och erotisk, skriven av en mästare.
Justo Jorge Padrón, som avslöjar alla kärlekens skalor och fullkomligheter för oss, framkallade ur en livaktig och litterär mognad, som genomsyrar och berör oss genom den pulserande känslan av upplevd sanning som den förmedlar. Han störtar oss ned i en estetisk och lättrörd känsla som vi inte minns att vi upplevt sedan Pablo Neruda skrev sina 20 kärleksdikter.
Carlos Clementson
Släpps den 25 februari på Adlibris och Bokus
Läs mer om Justo Jorge Padrón
Läs mer om Thomas Almqvist
”En global smitta, miljöförstöring och en värld fylld av fake news. Handlingen i EvaLiz Perssons ’Andra sidan’ låter som tagen från vår nuvarande samtid. Det är den inte.
– Jag skrev den faktiskt redan 1998. Så tiden har kommir ikapp boken, säger EvaLiz som till vardags jobbar som lärare i svenska, religion och etik på Nolaskolan.
Redan i inledningen placeras läsaren i en mörk framtid där samhället efter en miljökris endast tillåter familjemedlemmar att träffa varandra en gång om året. Resterande tid måste spenderas i enskilda rum med enbart en dator som sällskap. Att gå ut är helt enkelt dödligt.
Påstås det.”
Läs hela intervjun i Tidningen 7
Läs mer om EvaLiz Persson
Den 26 november, samma dag som utgivning, hade Evindar en bokrelease på litteraturens hus i Uppsala där runt 50-60 personer medverkade.
Den 18 november var Evindar inbjuden till Uppsala poesifestival där han på Gottsunda kulturcenter stod på scen och berättade om boken, läste upp dikter och signerade böcker.
Diktboken har stått i skyltfönstret på Uppsala bokhandel samt funnits för försäljning även på Akademibokhandeln i Uppsala på stora torget.
”Jag tyckte om boken. Den var speciell, annorlunda och spännande. Jag skulle själv inte vilja upp i rymden eller till en annan planet då jag är så höjdrädd och rädd överhuvudtaget. Men det är något speciellt med en sån här bok. Att kunna fantisera om saker och ting och drömma sig in i en annan värld. Det är magiskt. Boken får 5 🚀🚀🚀🚀🚀 av 5 möjliga 🚀🚀🚀🚀🚀”
Läs hela recensionen på Instagram
Läs mer om Annika Wessman
”’Yttre tankar & inre handlingar’ är Evindar Akdogans stilsäkra debut som poet. Akdogans dikter rymmer såväl humor som mörka undertoner, och de målar upp skeenden som på en och samma gång är komplexa och utspridda, tillbakahållna och nakna.”
Läs mer på nobelbiblioteket.se
Läs mer om Evindar Akdogan
”Norrländska litteratursällskapet/Författarcentrum Norr har den stora glädjen att tillkännage att följande böcker har nominerats till Norrlands litteraturpris 2022, för bästa bok utkommen under 2021”
Läs mer på norrlitt.se
Läs mer om Gunnar Balgård
”Det började med att hon läste sin farbrors handskrivna släktkrönika och blev fängslad av alla de livsöden han beskrev. Snart föddes tanken om att använda händelserna i en egen bok.
– Alla händelser är autentiska, men karaktärerna har jag hittat på, förklarar Barbara Walter.”
Läs hela intervjun i Mälaröarnas nyheter, sid 18
Läs mer om Barbara Walter
”’Hennes uppgång och fall’ är en samling dikter som gestaltar ett tragiskt förhållande mellan en man och en kvinna. Kvinnan gör våld på sig själv genom att hela tiden försöka rättfärdiga mannens beteende, hans maktdemonstrationer.
Marie Strömberg lägger ett vackert skimmer över ett sjukt förhållande, vilket visar hur lätt det är att blunda för hemskheter. Men även hur lätt det är att dölja och få vänner att inte se. En diktsamling väl värd att läsa.”
Läs hela recensionen hos boktanten
Läs mer om Marie Strömberg
”[S]amlingen är så pass gripande och allvarlig, att den är värd alla läsare som den kan få. Varje människas vilja att förstå och komma vidare, att försonas och helas måste respekteras: här är det poesin, ofta kallad det omöjligas konst, som möjliggjort detta.
Lördagen den 2 april kl 16 är det boksläpp för Ann-Helén Anderssons poesidebut Som nyanserna på min favorittavla. Det hela äger rum på bokcafé Pilgatan i Umeå.
Andersson kommer att kort presentera sin diktsamling och högläsa/framföra ett par dikter ur den, varefter singer-songwritern Jakob Fremo tar vid och spelar folk och americana med norrländsk touch. Eventuellt dyker det upp någon fler med gitarr, och självklart blir det också mingel.
Ni kan hämta gratisbiljetter från och med två veckor innan arrangemanget. Besök bokcaféet eller ring dem – för mer info samt nedladdning av Pilgatans vårprogram, se Bokcafé Pilgatan.
Se vårprogrammet för Bokcafé Pilgatan
Läs mer om Ann-Helén Andersson
”Susann Wilhelmsson har tidigare kommit ut med fem diktsamlingar och den som läst henne innan kan nog både känna igen sig och inte i den nya boken. I Vid din skugga är tilltalet tillbaka i det raka och avskalade, ibland nästan dokumentära som går att hitta i debuten Akter. I min första läsning söker jag däremot omedvetet efter tvetydighet och det mer dunkla språket som fanns i Susann Wilhelmssons senast utgivna diktsamling Hortulus. Men den rigida tillvaron på avdelningen tycks behöva något annat. Rutinerna, människorna och de få ting som omger diktens huvudpersoner verkar kräva att bli betraktade med klarhet, utan omskrivningar. Som om poeten vill att vi ska se alla dessa vårdens mekanismer utan filter.”
Läs hela recensionen på dagensbok.com
”Vad är egentligen en ’naturlig förklaring’? Det är en av många frågor som både direkt och indirekt ställs genom hela Annika Wessmans debutroman.
Det är en både ambitiös och modig bok. Ambitiös inte bara på grund av sin omfattning (drygt 500 sidor) utan också på grund av den originella och i alla bemärkelser flerdimensionella historien. Modig på grund av berättelsens gränslöshet.”
Läs hela recensionen i Ystads Allehanda
Läs mer om Annika Wessman
Dinter utan filter firar två år med att tacka alla författare som velat vara med. Det är en ynnest att få göra dessa samtal. Nu kasta vi oss ut i det tjugoandra avsnittet tillsammans med en kompromisslös författare som debuterade 2004. Han slog igenom med romanen Skuggland som belönades med Sveriges Radios Romanpris och sattes upp som pjäs på Dramaten. Han är även verksam som översättare, bland annat av nobelpristagaren Louise Glück. Hans senaste bok heter Hon minns inte och handlar om hans mamma som drabbades av Alzheimers. Första gäst år 2022 är Jonas Brun. Stort varmt tack till Jonas för att han ville vara med. Tack även till skådespelaren Anna Lyons för inläsningar samt musikern och kompositören Cicely Irvine för musiken. Stort tack även till bokförlaget Ekström & Garay. Utan er inget Dinter utan filter!
NOVELLTÄVLING. Noveller har under våra fem år blivit lite av ett signum för magasinet, skriver Opulens chefredaktör Stefan Bergmark som hoppas att magasinets pågående novelltävling ska bli en lika stor succé som i fjol.
2022 är ett litet jubileumsår för Opulens. Med en parafrasering av Trump – ”Gör kulturjournalistiken stark igen!” – startade vi för snart fem år sedan magasinet. Vi hade sett hur kulturjournalistiken under flera år försvagats. En anledning till detta torde vara dagstidningskrisen. Kultursidorna produceras i stor utsträckning av frilansare och ett fåtal anställda och det är lättare att skära ned i frilansbudgetar än att sparka folk. Samtidigt har ledarsidorna förstärkt sin ställning då de politiska redaktörerna i klickonomin klivit fram som dragplåster i de sociala medierna.
Men om samhällsdebatten i journalistisk form endast skulle drivas av skribenter mer eller mindre knutna till partipolitiken skulle idéutbytet bli fattigt. Kulturjournalistiken är därför ett viktigt inslag i demokratin. Vårt bidrag till att vända utvecklingen var alltså att starta ett dagligt kulturmagasin med sikte på samma bredd som dagstidningarnas kultursidor. Eller rättare sagt med samma bredd som de en gång hade. För idag har ju många tidningar ingen kultursida eller har bantats ned till en blek version av vad de en gång var. Men vill mer än så.
Med en parafrasering av Trump – ”Gör kulturjournalistiken stark igen!” – startade vi för snart fem år sedan magasinet, berättar Opulens chefredaktör Stefan Bergmark. (Montage: C Altgård / Opulens)
Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 45 kr/mån eller 500 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.
På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.
PRENUMERERA HÄR!
Förutom dagskritik, essäer, kulturnyheter och krönikor har vi sedan starten också upplåtit utrymme för dikter och noveller i vår avdelning Prosa & Poesi. Just novellerna har, en hel del nog på grund av Opulens återkommande skrivartävlingar genom åren, blivit lite av ett signum för magasinet. Tillsammans med Ekström & Garay förlag upprepar vi nu fjolårets succé med ”Sveriges största novelltävling”.
Det är många som skriver skönlitterärt i Sverige och det är tydligt att kortformatet blir allt mer populärt. Av förlagens utgivningar och av konton samt grupper på de sociala medierna att döma är vi kanske på väg mot en ny boom för novellen. Men även om många har författardrömmar är det inte sällan det stannar vid drömmar och halvklara berättelser. Med novelltävlingar hoppas vi kunna uppmuntra skrivande människor att färdigställa den där texten som man jobbat på men inte ännu avslutat. Eller att fatta pennan och på papper få ned idén man bär på.
Oavsett om du är rutinerad eller nybörjare – alla är välkomna att delta i årets novelltävling! Sista inlämningsdag är den 28 februari och i prispotten ligger 50 000 kr.
Stefan Bergmark
Den 1 oktober gick startskottet för årets novelltävling som arrangeras av Ekström & Garay förlag och kulturmagasinet Opulens i samarbete med Göteborgs-Tidningen, Kvällsposten och Sparbanken Syd.
Tack till alla våra sponsorer!
Läsaren får en utmärkt helhetsbild av drabantkåren avseende t.ex. kårens historia, organisation, utrustning, tjänstgöring, insatser i strid och tiden i fångenskap. Ingesson har dessutom skrivit en intressant personförteckning över samtliga drabanter. Han kan utifrån ett tidigare outnyttjat medicinhistoriskt källmaterial, ca 1.100 recept från perioden 1703–1705, väsentligt öka kunskapen om drabanternas skador och sjukdomar samt medicinering.
Läsningen underlättas i hög grad av en omfattande notapparat samt en käll- och litteraturförteckning, ett bildmaterial och överskådliga tabeller av recepten. Kungens män vänder sig såväl till den allmänhistoriskt intresserade som till de med medicinhistoriska intressen.
Helhetsbetyg: 5.”
– Christer Olsson, BTJ-häftet nr 3, 2022
Läs mer om Stefan Ingesson
Verket skrevs 1932 av den franske poeten och filosofen Paul Valéry (1871–1945), som under sin tid uppfattades som närmast ett universalgeni. Bl.a. var han ledamot av Franska akademien och representant för fransk kultur i Nationernas förbund. Föreliggande utgåva är tvåspråkig där den svenska texten är utmärkt översatt av Joachim Forsgren, som också skrivit ett intressant efterord.
Förordet är författat av Jan Holmgaard, docent i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet. Att verket nu för första gången finns på svenska är en betydande kulturgärning.
Helhetsbetyg: 5
– Eva Lundgren, BTJ-häftet nr 3, 2022.
Läs mer om Paul Valéry
Den fixa idén finns på Adlibris och Bokus
Detta är en spännande och välskriven berättelse där vetenskap och fantasi gifts ihop. Läsaren får en inblick i världshistorien och vetenskapen samtidigt som de övernaturliga elementen bidrar med spänning. Detta är den första boken i en tänkt serie om tolv där läsaren möter fakta insvept i fantasins magi. Nyckelstenarnas hemlighet är en utmärkt ingång till denna serie. Språket är väl anpassat till målgruppen och författaren Sofia Brattvall har vinnlagt sig om att inte fakta ska dominera över själva berättelsen, ett klokt drag. En läsvärd debut för unga från tolv år och uppåt.
Helhetsbetyg: 4.”
– Teresa Vihtma, BTJ-häftet nr 3, 2022.
Läs mer om Sofia Brattvall
Nyckelstenarnas hemlighet finns på Adlibris och Bokus!
”Jan Bruhns bok tar läsaren med på en färd genom tid och rum i läkemedels och drogernas värld. Det här är ingen trälig kurslitteratur där man tappar livslusten efter tredje kapitlet, nej Apoteket i biblioteket fokuserar på läkemedels och drogernas roll i världskulturen under historien med spännande nedslag i alla världens hörn och århundraden. Vi följer substanser och termer ända från 400 f Kr på Platons tid till nutida synvinklar vilket ger en mycket intressant läsning även för en student som inte har kommit tillräckligt långt i sin utbildning för att greppa begrepp som excipient!”
Läs hela recensionen i Reptilen
Läs mer om Jan G Bruhn
Apoteket i biblioteket finns på Adlibris och Bokus
”Nättidningen Svensk Historia inbjuder alla läsare att vara med och rösta fram Årets bok om svensk historia 2021. Välj bland åtta nominerade böcker – vilken tycker du var förra årets bästa, viktigaste, mest läsvärda eller mest efterlängtade bok om svensk historia?”
Läs mer i Nättidningen Svensk Historia
Se även inslag i P4 Halland
Läs mer om Kathinka Lindhe
”Tanken att en lärare är ett proffs på att lära ut och därmed kan undervisa i vilket ämne som helst riskerar att sänka både elevers studieresultat och lärares status. Vikten av ämnesbehörighet kan inte nog betonas, skriver Anders Tidström.”
Läs hela utdraget av första delen i Svenska Dagbladet
”En lärares auktoritet kan vara allt från gränslös – diktatorisk – till obefintlig. En lyckad nivå ligger någonstans mittemellan, men det är en utmaning att hitta denna balans, skriver Anders Tidström i sin avslutande text i SvD:s artikelserie ’Striden om skolan’.”
Läs hela utdraget av andra delen i Svenska Dagbladet
Läs mer om Anders Tidström
”Vad är en lärare?” finns på Adlibris och Bokus
”Vårt samhälle utvecklas mer och mer till att bli ett uppmärksamhetssamhället med ett outsinligt informationsflöde. Men vad gör detta med vår hjärna och hur mycket uppmärksamhetskapital har vi? Sverige ligger i topp sett till så kallade Brain Jobs (kunskapsintensiva jobb) där digitalisering och globalisering gör att kompetensen bolag behöver snabbt blir obsolet och kraven att prestera och vara relevant på individnivå ständigt ökar. ”
Lyssna på intervjun på Mesh
Läs mer om Margaretha Öström
Ekström & Garays blogg ”Libri Resurrecti” har blivit mycket välbesökt där Ivo Holmqvist ger bortglömda böcker nytt liv. Denna gång vill vi uppmärksamma författaren Louis De Geer.
Ekström & Garay förlag tillsammans med kultur- och samhällsmagasinet Opulens vill uppmärksamma glömda författare och böcker ur vårt gemensamma kulturarv.
Libri resurrecti – återupplivade böcker – uppmärksammar litteratur som en gång lästes, ofta med iver, men som nu fallit i glömska, inte sällan med viss orätt. Gå tillbaka i tiden och läs välformulerade texter med vacker och beskrivande djupsinnighet om klassiska författare så som Tora Nordström, Waldemar Hammenhög och Vilhelm Moberg!
Louis de Geers sju böcker om Gunnar Wigelius och hans karriär på den engelska internatskolan Singleton där han blir Wajgilius hörde under många år till de mest utlånade pojkböckerna på biblioteken (intresset för flickor och kvinnor i dem är mycket flyktigt). Men man läser dem nog inte längre, inte ens i de djupa värmlandsskogarna trots dedikationen i första delen, ”Lundsbergare, gamla och nuvarande, tillägnas dessa skildringar”. Johan Svedjedals grundliga studie om serien, Spela spelet (Litteratur och Samhälle 1980:3), lånade sin titel från de avslutande raderna i Singleton efter kriget: ”Ja, det var mycket han hade att tacka skolan för. Kanske viktigast av allt – Singleton hade lärt honom att spela spelet – spela spelet i med- och motgång, spela livets stora, svåra spel i ordets djupaste betydelse.”
Läs fortsättningen på texten här!
Tack vare förlagets nära relation med bolaget Script46 kan Ekström & Garay – genom en skräddarsydd tjänst och som enda förlag i Sverige – erbjuda såväl egna som andra författare möjligheten att omvandla sitt bokmanus, utgivet eller ännu outgivet, till ett säljande filmsynopsis, ett genomarbetat såkallat treatment eller till en full adaption från roman till slutgiltigt filmmanus.
Script46 drivs framåt av VD:n Mikael Törneman och hans team. Nämnas ska att Törneman har varit verksam i 30 år i film – och tvbranschen och är väl förtrogen med processen som leder till film.
I nätverket Script46 finns till er tjänst några av Sveriges främsta dramatiker för framtagning av synopsis och manus, som bl.a. Jimmy Karlsson, Kirsi Vikman, Petra Norman, m.fl. I förhandlingar med produktionsbolag och övriga relaterade juridiska frågor är vi glada att ha med den tidigare chefsjuristen på TV4, Helene Hillerström Miksche från Com advokatbyrå, ombord på tåget.
Läs mer här!
– Berätta lite om dig
Jag är uppvuxen och bor i Stockholm. Jag är utbildad låg- och mellanstadielärare, har gått flera konstutbildningar och studerat filmvetenskap på Stockholms universitet. 2004 startade jag eget företag och har sedan dess arbetat som frilansande illustratör. Barndomen spenderade jag med att teckna, skriva, spela rollspel och läsa.
– Vad har du för relation till fantasy-genren?
Jag blev tidigt fascinerad av böcker som Sagan om ringen, Till vildingarnas land, Svärdet i stenen och Astrid Lindgrens verk. Jag skrev egna små berättelser och gjorde serietidningar som jag gärna kopierade och delade ut till familjen”, berättar han.
– Varifrån får du din inspiration?
Inspiration till mitt skrivande får jag från många källor. ”Jag gillar att ta till mig alla slags genrer”, säger han, ”oavsett om det gäller film, tv-serier eller litteratur. Det har ingen betydelse om det är drama, deckare eller skräck. Det viktigaste för mig är att det är en intressant och gripande historia med spännande karaktärer.” Några av mina förebilder är Jan Guillou, Stephen King, George R.R. Martin, Neil Gaiman, Joe Abercrombie, Susanna Clarke, Anne Rice och Patrick Süskind.
Se ”De fallna” här
Möt Paul Nilsson som tidigare arbetade som internationell projektledare på Ekström & Garay men har precis tagit sin an en ny roll som förlagschef!
Paul Nilsson är poet, översättare, sociolog och projektutvecklare. Han har under 20 år startat upp och drivit ett flertal projekt, bland annat EU-projekt för olika projektägareUnder 90-talet var han initiativ-tagare till och ledare förr föreningen Vi Poeter.
Vidare har han varit verksam som chef/ledare i flera år inom offentlig förvaltning. Har samarbetat med olika litterära organisationer och tidskrifter och varit ansvarig för arrangemang och festivaler inom kulturområdet.
– Vad är dina ambitioner i den nya rollen som förlagschef på Ekström & Garay?
Jag är ansvarig för sälj och marknad, vilket innebär att det är jag som pratar marknadsföring med författarna. Jag ser till att hitta bra och kreativa lösningar där de når ut till rätt målgrupper, bygger upp sitt varumärke och helt enkelt säljer fler böcker. Mitt arbete består i att hålla ständig koll på bra marknadsföringsmöjligheter och atteraktiva ytor där författare kan vilja synas med sina böcker. Jag bokar möten med författare, och håller sedan i dessa möten där vi diskuterar målgrupp för deras bok och på vilka marknadsföringsplatser de bör synas för att få ut störst effekt.
– Vad gillar du mest med ditt jobb på Ekström & Garay?
Möjligheten att vara med och vidareutveckla ett spännande förlagskoncept nationellt och internationellt tillsammans med medarbetare som drivs av envishet och mod och som brinner för sitt arbete.
– Vad gör du helst när du är ledig?
Umgås med familj och vänner, gärna försjunken i nattliga samtal över god plockmat och gott vin. Skriver dikter. Odlar chili. Tar en lur på sofflocket.
– Vilken är din hemliga superkraft?
Jag är tålmodig och lyhörd.
– Tre böcker du skulle ta med dig till en öde ö?
Bygg själv eder båt – Handbok i enklare båtbyggeri, Kärlekens konst av Erich Fromm och Canto General av Pablo Neruda
Nytt år och nya böcker! Personliga reflektioner om stort och smått under livets gång kan du läsa om i ”Undran och förundran”. Föredrar du att läsa dikter? Fördjupa dig en diktsamling som handlar om att ställas inför sin innersta längtan i diktboken ”Frigörelse”. Vi möter Elvira i boken ”När livet börjat glömma sig” på demensboendet där hon återupplever några av de händelser som format hennes liv.
Karin Hedner
Undran och förundran är en samling personligt hållna texter med författarens reflektioner över företeelser i stort och smått, som väckt hennes undran och förundran under livets gång. Karin Hedner rör sig från uteserveringarna på Lunds kullerstensbelagda gator, längs med Domkyrkans unika stenväggar till sin personliga sfär, där hennes penna stämningsfullt skildrar kärlek, längtan, sorg, relationen till Gud och ensamheten under pandemin.
Somliga undringar får ett svar, inför andra får förundran sista ordet. Boken inbjuder läsaren till egen begrundan av livets villkor, specifika glädjeämnen och svårigheter och allmänna obegriplighet.
Anja Björk
Frigörelse – i möte med minnets sköra enskildheter är en diktsamling som handlar om att ställas inför sin innersta längtan. Dikterna sammanfogas till en djupt personlig berättelse där ett avgörande möte sker på existensens kant, i november 1986. Ett möte som för alltid ska förändra diktjagets liv.
Lennart Grunnesjö
Elvira Carlsson var nio år när hon åkte det traditionella Vagnköret för sista gången, när den tragiska olyckan inträffade.
Vi möter Elvira efter att hon på demensboendet precis brutit sin höft. På sjukhuset återupplever hon några av de händelser som format hennes liv. Eftersom hennes demens, eller ”glömskan” som Elvira hellre vill kalla den, hindrar henne från att berätta om det hon upplevt, berättar hennes döttrar för personalen vilka episoder som triggas någonstans inne i Elvira.
Endast hon kan se – precis när hon ska bedövas inför en operation – hur den ilskna hunden återigen skrämmer henne där på landsvägen åttio år tidigare. Endast hon ser sin makes ansikte i läkarens.
Som Elvira brukade säga till sina döttrar, om sin egen dementa mor: ”Att få öppna låset till min mors glömska, är som att låta själen andas fritt.”
Människor med demensdiagnos är även fysiskt olycksbenägna (en olycka kommer sällan ensam). Med denna delvis historiska roman vill Lennart Grunnesjö, själv narkossköterska, framhäva vikten av vårdpersonalens empatiska och följsamma bemötande av just dementa patienter. Vikten av att förstå att vårdsituationen kan trigga såväl lyckliga som olyckliga (vanligtvis glömda) minnen hos patienten.
Bland våra kommande böcker kan vi bland annat bjuda på en insiktsfull novellsamling med olika livsöden i ”Glastrappan”. I ”Min sista selfie ska vara bilden av mitt eget lik” presenteras en kafkaesk underjordsvarelses frenetiskt förtvivlat präntat manifest om den hopplöst fördummade civilisationens oavbrutna förfall.
Läs om en kvinnas utmattningssyndrom som varken vill eller kan acceptera situationen i den självbiografiska romanen ” Det är väl bara att..”.
Eller följ en trasig hjältes kamp med sig själv i boken ”Glennysséen” där han brottas med ständiga frågor utan svar, Finns det en värld utanför? Finns det en människa innanför?
Barbro Björkman
I tio noveller möter vi människor i olika åldrar och i olika skeden vars liv inte har blivit som de tänkt sig.
Somliga undringar får ett svar, inför andra får förundran sista ordet. Boken inbjuder läsaren till egen begrundan av livets villkor, specifika glädjeämnen och svårigheter och allmänna obegriplighet.
Glastrappan är en novellsamling som till stor del bygger på författarens erfarenheter från arbetet som distriktssköterska i jämtländsk fjällbygd. Där är det långt mellan människor och gårdar, men även i storstadsmiljö, där husen ligger tätt och det kan tyckas vara nära till andra människor, kan ensamheten kännas svår.
Släpps 4 februari på Adlibris och Bokus
Martin Engelberg Cöster
Min sista selfie ska vara bilden av mitt eget lik presenterar en kafkaesk underjordsvarelses frenetiskt förtvivlat präntade manifest om den hopplöst fördummade civilisationens oavbrutna förfall. Ett groteskt världsporträtt tecknas med institutionellt knastertorr prosa. Och den som talar, ”en arbetstagare utan namn, mening eller mål”, minner starkt om en övervintrad DDR-Sverige-byråkrat.
Ur Kristofer Flensmarcks efterskrift
Släpps 21 januari på Adlibris och Bokus
Christina Blomquist
– När batteriet är fullt finns energi till hundra procent, säger han och pekar med pennan på den gröna färgen som fyller upp batteriteckningen. Sedan suddar han bort det mesta av färgen så att bara ett tunt grönt fält finns kvar.
– Här är du, fortsätter han.
Nu försvinner även det sista gröna fältet under tavelsudden. Han vänder sig halvt om och ser rakt på mig medan han knackar med knogen på det urladdade batteriet på whiteboardtavlan.
– Och här. Här är man död.
Det är väl bara att … är en självbiografisk roman om en kvinna som får diagnosen utmattningssyndrom men som varken vill eller kan acceptera situationen. Läkaren måste ha fel, hon kan visst kliva upp ur sängen. Han förstår inte hur krångligt allt skulle bli om hon blev sjukskriven. Men sjukskriven blir hon. Christina, som alltid satt andra i första rummet, får hantera den kanske svåraste utmaningen i hela sitt liv: att värna om sig själv.
Släpps 27 Januari Adlibris och Bokus
Marcus Lindén
I fjorton år har vår hjältes pappa förmultnat i den mörka jorden. Barndomen slogs i spillror och ungdomen omsveptes i ett töcken av desillusion. Nu när han ska bli vuxen vandrar han mest omkring; planlös såväl som faderlös söker han utan att veta efter vad. En dag ska han bli något stort, det vet han – men först måste han misslyckas på vägen för att förtjäna det.
Aldrig någonsin har en generation ärvt så stora problem från de föregående som hans. Att dränka sig eller inte dränka sig, det är frågan för vår hjälte. Och längst upp på Götaplatsen står Poseidon redo att bistå när hela Göteborg har fått nog med sig själv.
Glennysséen försöker inte ge några svar, den vill bara ställa frågor. Finns det en värld utanför? Finns det en människa innanför? I allt som fortgår, finns det något som består?
Följ vår trasiga hjältes kamp med sig själv, hör honom slänga käft med samtidens små demoner och se honom brottas med oövervinnliga abstrakta monster. Kanske snubblar du på vägen över en liten bit av dig själv. I så fall skulle ingen bli lyckligare än vår hjälte.
Släpps 28 Januari på Adlibris och Bokus
Lyssnar du hellre än läser? Ladda ner, luta dig tillbaka och låt dig försvinna in i en annan värld.
Nedan ser du ett litet urval av våra senaste ljudböcker och fler är på gång!
Läs mer på Ekström & Garay
Donna Bengtsson
Är pengar viktigare än blodsarvet? Svaret på den frågan borde vara självklar. Men som synes är människan mer komplex än så. Svårt att förstå för den empatiska individen att pengar, status och makt kan drivas så långt att det gör en dotter arvlös.
Är inte alla familjemedlemmar lika viktiga? Avsaknaden av medmänsklighet som författaren upplevt under sina unga år måste varit ett inre trauma som krävt sin bearbetning genom skrivandet.
En oupphörlig påminnelse som sker runt Sigge Bygg med all dess reklam och uppmärksamhet. Utstött från sin egen familj tvingas dottern istället att se på när Sigge byggs miljardbolag växer och blir ännu större. Endast som betraktare kan hon vara delaktig i det som händer och sker runt bolaget. Avsaknaden av arvet är inte lika stor som den brinnande längtan efter tillhörighet, gemenskap och kärleken från sin far.
En kväll den 9 mars 1975 ringde min far. Byggnadsfirman Sigge Bengtsson skulle hålla ett viktigt möte kvällen därpå och far ville att jag skulle deltaga.
”Det gäller ditt framtida arv, så du måste komma hit.”
Jag hade inte fått någon roll inom firman och det visste far mycket väl. Han insisterade dock på att jag måste närvara.
Ett viktigt dokument skulle undertecknas. Gällde det aktiefördelningen, undrade jag? ”Kom på utsatt tid, så får du veta resten”, var hans korta svar.
Året var 1975 och jag blev arvlös.
Veronica Yori
Stockholm, sommaren 2018. Det är värmerekord, det är svettigt och folk är extra skruvade. Eva Söderberg, en framgångsrik affärskvinna på 59 år, anmäler sig till en kurs i förlåtelse och acceptans.
En av förberedelseuppgifterna går ut på att skriva ner de nio värsta oförrätterna man anser sig ha blivit utsatt för. Eva skriver ner sin lista och inser att hon bara har drygt två veckor kvar till kursstart. Hon bestämmer sig för att hämnas – innan det är för sent.
Eva Söderbergs nio oförrätter med hämnd är en fartfylld, absurd roman om orättvisor och hämnd, där handlingen aldrig stannar för att lukta på rosorna. Följ med Eva, ungdomsrebellen som aldrig blev riktigt vuxen, under alla hennes olika, vilt eskalerande hämndaktioner.
Anita Winblad
Jag stod mitt på kyrkogården med händerna fulla av gödsel. En fluga surrade runt min näsa. Instinktivt viftade jag bort den, vilket naturligtvis ledde till att jag även fick gödsel i ansiktet.
En kort stund funderade jag på om det inte vore ett bra läge att inse att jag förmodligen skulle vara singel resten av livet, men sedan insåg jag att om jag bara duschade ett par, tre, fem gånger när jag kom hem så skulle jag kunna vistas bland folk igen. Tyvärr kunde jag inte kunde gå hem än.
Jag var tvungen att vänta på att Rosé-Marie, min granne och nya bästis, kom tillbaka från den senaste hämndaktionen mot mannen som vi nu för tiden kort och gott kallade ”prästjäveln”. Med andra ord, inget annat att göra denna vackra sommarkväll än att fortsätta lukta koskit.
Sedan kom Rosé-Marie springande och ropade ”Vi måste sticka! Jag tror jag kanske hade ihjäl honom!” och det var inte så mycket annat att göra än att torka av det värsta av gödseln på gräsmattan och sticka därifrån.
Rosé-Marie och prästjäveln är en dråpligt underhållande skröna som erbjuder både igenkännande leenden och ett och annat gapskratt. Anita Winblad lindar skickligt in det allvar som är bokens ryggrad i absurda, eskalerande situationer – perfekt läsning för alla som någonsin velat hämnas på översittare.
Dinter utan filter produceras av förlaget Ekström & Garay. Landets tyngsta författare möter filmregissören och radioproducenten Richard Dinter. En personlig, podcast om litteratur och liv.
I senaste avsnittet intervjuar Richard Dinter författaren Steve Sem Sandberg.
Dinter utan filter avslutade året med en extra lång nyårsspecial tillsammans med en av Sveriges främsta författare. Hyllad och prisbelönt för romaner som Theres, De fattiga i Lodz, Ravensbrück, De utvalda, Stormen och inte minst den senaste romanen, W. Vad är det med hans språk som lyckas leda mig som läsare in i de mest mörka vrår och lysa upp dem inifrån?
Stort varmt tack till Steve Sem Sandberg för att han ville vara med. Tack även till skådespelaren Anna Lyons för inläsningar, samt inte minst bokförlaget Ekström & Garay. Utan er inget Dinter utan filter.
Lyssna här!
Ystads Allehanda skriver ”Romandebut med vardaglig magi. Annika Wessman debuterar med romanen ”Den lilla byn i utkanten av planeten”. Vi ställde fem frågor till författaren som är bosatt i Äsperöd.”
Läs mer om Annika Wessman
Helhetsbetyg: 4.”
– Michael Economou, BTJ-häftet nr 5, 2022.
Läs mer om Lars Väringer